Att samsova med sitt barn - bra eller dåligt?

Själv har jag röstat "samsover men hade hellre sovit med min partner". Sover bättre utan lilleman vid sidan, men han vill gärna sova på min arm, så jag håller ut Han är snart två år.

Jag faktiskt inte hur jag ska svara. Vi har hittills alltid sovit i samma rum men det har under dessa två år varierat mycket om hon sovit i egen säng eller i vår. I perioder har hon varit tydlig med att hon ville sova hos oss och då har det blivit så. I andra perioder har hon tvärt om varit tydlig med att hon velat vara i sin egen säng och då har vi tackat och tagit emot.

Vi sover egentligen bättre själva tror jag men är det en orolig period så har det varit mest fördelaktigt att ha henne hos oss eftersom närheten då har gjort henne lugnare. Alla utvecklingssprång har medfört en intensiv period av samsovning.

Vi samsover med ettåringen, för att hon sover bäst då. Vi sover inte bra om hon inte sover alls. Dottern som sov i egen säng även som liten sov inte alls om hon inte fick ligga i egen säng. (Dock i samma rum, ingen har eller vill ha eget rum här än.) Mellantjejen sov hur vi än gjorde, så hon låg ibland i sin säng och ibland i stora sängen. Enda tanken vi har är att det är bra om barnen sover gott, vilken säng de väljer är upp till dem, bara de sover.

Samsover. Skulle helst sova själv för jag gillar inte att trängas med en stökig bebis på nätterna. Men han sover nästan hela nätterna om han sover bredvid mig. Så för husfridens skull samsover jag.

Nu utgår jag från att man gör det säkert då....

Det är bra om barnet mår bra av det. Det är dåligt om barnet mår dåligt av det. Det är dåligt om föräldern inte fixar det.

Men ja, vi samsover. Inte just jag så ofta, men sambon. Dottern sov med oss under sina första sju månader sedan kunde hon inte sova hos oss och fick tränas ner i sin egen säng. Ett år senare kom hon tillbaka efter en sjukdomsperiod och vägrade flytta tillbaka till egna sängen - fine. Vi har tänkt försöka flytta över henne i egen säng senare i vår. Hon är två år.

Jag sover med min partner. barnet har en spjälsäng. några gånger har vårt barn sovit i vår säng och ibland har vi lyft över. Oftast somnar vårt barn i ett annat rum eller i famnen och vi lägger ner i spjälsängen. Inga tårar eller träning.

7 mån är sonen ;:)

Jag samsover med min 3-åring och älskar det! 5-åringen sover i eget rum och har gjort det sedan 3,5 års ålder men kan komma och sova med oss ibland bara för att det är så mysigt.
Behövdes ingen träning utan en dag ville han testa sova i sin egna säng i barnens rum och så var det inget mer med det, 3-åringen kommer nog stanna i min säng ett tag till då hon har mycket högre närhetsbehov än vad 5-åringen har men det gör inget. Jag gillar det och sover jättebra.

Jag tycker man ska i första hand följa sitt barns behov, och om det kvittar för barnet så följer man sitt eget behov!