Social fobi och min vägg i hjärnan

Tjenare!

Jag har inte kunnat vara ledsen för 8 år och känner ingen sympati för någon. Jag kan fantisera om mina föräldrars och syster död utan att röra en min. Jag har självmords tankar men jag kommer aldrig att ta självmord, dock så fantiserar jag om hur jag ska göra det och olika metoder. Samma sak gäller att mörda någon, kommer aldrig att göra det men tänker ut metoder. Ta det lungt nu, tanke och handlig är en jättestor skillnad.

Jag blev mental mobbad då och då när jag var väldigt ung. Men som värst var det i högstadiet, varje dag vart man kallad saker osv. I december fick jag reda på att min pappa är otrogen, men han sade att det bara var ETT sexmeddelande och att han skulle sluta med det, men tog hans mobil förra veckan och det fanns massor med sexSMS. Morsan lever i förnekelse och tror inte på mig, men hon vill även inte se smsen.

Jag har även social fobi, och har därför inga vänner eller flickvänner.

så till min fråga; kan man utvecklad en seriös mental störning om man inte går till någon och pratar ut? Kan man få tillbaka känslor och kunna gråta? hur?