Min mamma är död.

Din mamma vet säkert att du älskar henne.

Har du något vuxet stöd i din familj?

Jag tänker mig det så här

"Tänk dig att du står vid havsstranden en sommarkväll och ser ett vackert fartyg som förbereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider ut på det öppna havet. Du följer den med blicken när den far mot solnedgången. Den blir mindre och mindre, och till slut försvinner den som en liten prick vid horisonten. Då hör du att någon vid din sida säger ”Nu har hon lämnat oss”.

Lämnat oss för vad? Detta att hon blivit allt mindre och till slut försvunnit är ju bara som du ser det. I själva verket är hon ju lika stor och vacker som när hon låg vid stranden!

Just när du hör rösten som säger att hon lämnat oss, finns det kanske någon på en annan strand som ser henne dyka upp vid horisonten, någon som väntar på att få ta emot just henne när hon når sin nya hamn."

(Ulla Söderström)

Jag beklagar verkligen att du förlorat din mamma. Det är hemskt när man gör det men ännu värre när man är så ung som du och din bror.

Har du någon förälder kvar i livet? Kan du prata med någon äldre?
Kontakta vårdcentralen och be om en samtalskontakt. Det märks att du har mycket frågor som du säkert behöver ventilera. Kyrkan kan kanske också vara ett alternativ, dit gick jag när min man dog (vi var bara 28), trots att jag egentligen inte tror på gud.

Kram till dig.

Vet du- det ÄR jättetufft att mista sin mamma! Min mamma gick bort när jag var alldeles för ung, innan jag hunnit lära mig allt jag ville av henne, innan jag hade hunnit få barn och när mamma själv var alldeles för ung. Tiden efter är ett svart hål och allt kändes så TOMT och orättvist. Konstigt nog så går tiden och helt plötsligt upptäcker man att man mår pyttelite bättre. Lite i taget.

Livet blir lättare att leva så småningom.saknaden kommer alltid att finnas kvar men sorgen blir lättare att hantera! Jag lovar!

Ta hand om dig, låt dina känslor ta plats. Ta stöd hos din pojkvän, vänner och familj!
Kram!

Tack :( Min mammas man finns kvar men han vill kasta ut på mig på grund av att han inte är min vårdnadshavare och dels för att jag är 18 och han tycker att jag dka kunna klara mig själv. Han är alkis och går på piller, han har vart nykter i 14 år men när mamma gick bort börja han igen. Jag har varit på soc men jag får knappt ingen hjälp av dom. Jag har en massa att prata med men jag tycker att det är svårt att öppna mig för andra.

Det finns en förening som heter vimil som du kan kontakta. (Vi Som Mist I Livet.)

Åh vill krama om dig:( Vet hur jobbigt det är när en förälder går bort. Det gör så jäkla ont. Din mamma vet att du älskar henne♥ Jag kan berätta för dig att om du tror det minsta på att själen finns kvar så lyssna här. Jag var hos ett medium för några veckor sen. Hon berättade att min far finns med mig och våra barn. Mediet sa saker som hon omöjligt kunnat veta och det gjorde mig övertygad om att de finns med oss på andra sidan. Det gjorde oxå att jag känner mig lycklig för han är med oss och vet att vi har det bra. Vågar du längre fram så skulle jag råda dig att gå till ett medium. Nån som du hört om och som är seriös. Din mamma är med dig. Fundera på små tecken. Kram

Vill bara skriva och säga, du är absolut inte ensam! Jag förlorade min mamma för 1,5 år sedan. Jag är 27 år.
Socialen måste hjälpa dig, du går väl fortfarande i gymnasiet? ... Fortsätt gå dit och ta inte ett nej!
Ta en dag i taget, tänk inte allt för mkt på framtiden och hur du ska ta dig igenom detta just nu.
PMa mig gärna om du vill! Kramar