Livrädd för förlossningen. Hur gick det för er andra med rädsla?

Jag var med jätte orolig medan jag väntade mitt första barn mest rädd för smärtan och att något allvarlig skulle hända men det är helt underbart så fantastiskt jag körde utan någon bedövning för jag kände att smärtan inte alls var så hemsk och vill väldigt gärna gå igenom flera förlossningar till tyvärr kan jag inte det längre utan det är snitt som gäller för mig om jag ska mer än två barn så försöka att inte oroa dig utan se fram emot att få vara med om den fantastiska upplevelse!

Hej! Jag är också typ livrädd för förlossningen, jag är i v. 26 nu och förra veckan var jag till Spec mödra för att få prata med dom om rädslan, så mitt förslag är att kontakta din BM för att få nummer dit, och prata med din BM också. Vi ska ju inte behöva vara rädda för det här, så gör det bästa av situationen och fråga om hjälp jag vaknade upp med en helt annan känsla dagen efter att jag varit på mitt första samtal.

Jag har extrem förlossningsrädsla men nu ska vi få vårat tredje barn i september så visst klarar man det ändå, jag gick med inställningen att barnet måste ju ut på ett eller annat sätt inte mycket annat att göra.
När du får ditt barn upplyft på bröstet direkt efter så kommer allt ha varit värt det.

jag själv tog EDA och lokalbedövning i öppningen när mitt första barn kom (vi hade en kaotisk första förlossning) och då gjorde det ju självklart ont ändå men jag kände att jag hade kontroll över smärtan.

på andra förlossningen fick jag ingen bedövning och jag blev så chockad över hur ont det faktiskt gör utan smärtlindring så nu denna tredje gången ska jag ta all bedövning som går att få så klarar jag det säkert bra

Du ska föda barn det är en vacker sak du kommer inte bli utsatt för övergrepp dom kommer hjälpa dig att få ditt efterlängtade barn.
Det kommer gå bra för dig se framåt och på din belöning
Känns det tryggare för dig så tycker jag att du ska ta upp det för din bm och eventuellt få på aurorasamtal.

Hej tjejer. Jag är i v.33. Bara för två v sen hade jag en ordentlig förlossningsrädsla, jag skämdes nästan att berätta det först eftersom detta är min sjätte förlossning.

Att jag kände så nu bottnade i att min förra graviditet slutade med att min bebis dog i magen i v,22. Har varit och är fortfarande livrädd att de ska ske igen.

Har världens underbaraste BM som remitterade mig till en Freja barnmorska, det är speciellt utb. För att stötta och hjälpa de med förlossningrädsla. Nu har jag haft en väldigt jobbig graviditet och det beslutades att de sätter igång mig i v, 37. När de sa det så var det som om en börda lyftes, förlossningen kändes inte så hemsk längre för nu har jag kontroll, och förlossningen kommer att ha stenkoll på bebis fram till dess.

Men iaf ta, be att få prata med en Freja BM och alla ni andra med. De gör underverk lycka till

Här har du en till som är livrädd TROTS samtal på lasarettet med barnmorskor osv. Är i v40 och har bf imorgon. Jag har inget annat val än att klara av det haha usch

Jag föreställde mig att jag skulle slitas mitt itu, skrika lungorna ur mig, ha lika ont som det gör att bryta alla ben i kroppen etc.
Och allt det skulle pågå i minst 3 dagar.
Så när förlossningen väl kom så kunde det ju knappast vara värre än det jag föreställt mig.
Så jag blev snarare chockad när allt var klart. Var thats it liksom..?