Jag hade länge känt på mig att nåt var fel och ett av de vanliga tecknen var förstås den låsta mobilen som han vakade som en hök. Han började tom ha den i fickan, antagligen för att känna vibrationerna. Jag frågade flera gånger under 2 års tid, jag anklagade honom öppet att var otrogen, men han bedyrade sin oskuld varje gång, fick mig att känna mig paranoid och sjukligt svartsjuk. Jag började tro honom, började tvivla på mig själv. Sedan, efter sportlovet förra året, blev han kall och frånvänd, han ville inte ha sex och nu blev jag ordentligt orolig och tankarna på att han var på väg att lämna mig poppade på allvar upp. Återigen frågade jag om han träffat någon annan, återigen fick han mig att känna mig löjlig. Han var bara stressad på jobbet, hette det. Jag mådde skitdåligt hela våren, visste varken ut eller in, levde i en slags limbo där jag inte vågade anklaga honom igen samtidigt som hans mobil blivit min nya nemesis dit all min svartsjuka riktades. Nu vaktade jag den som en hök. Sedan kom sommaren och under semestern bröt han isen och välkomnade mig tillbaka i hans famn. Det var underbart! När semestern var slut högg osäkerheten in igen och jag började bearbeta honom om att han skulle ta bort låset eftersom jag var svartsjuk på telefonen, ett argument han köpte för övrigt, han å andra sidan hade börjat vackla om viktigheten om den privata sfären, det som han initialt hade haft som anledning, antagligen för att han inte längre hade kontakt med "henne", så i november fick jag äntligen hans kod. Jag litade på honom nu, jag hade ju fått hans kod. Under julhelgen en morgon så klev han upp och medan han var där nere så fick jag ett infall och tog hans telefon. Jag kollade hans senaste aktiviteter. Wordfeud. Såg att någon kvinna hade skrivit någonting chattfönstret, tänkte inte så mycket på det, jag kan också berömma folk eller skriva TFM etc efter en match. Orden han skrev till henne fick det att vända sig i magen. Där stod det svart på vitt. Där var hans älskarinna. Jag kämpar fortfarande med detta, har inte bestämt något än eftersom jag älskar dåren. Han å andra sidan säger att han gick vilse, att han aldrig slutat älska mig, att han betett sig som ett svin och att han själv inte begriper på en fläck HUR han kunde göra detta mot mig. Han mår bevisligen dåligt när vi pratar om det, han säger att det är som att peta i ett öppet sår, för under tiden han var otrogen (det avslutades alltså före sommaren) mådde han uselt, det fanns liksom bara två vägar - otrohet eller skilsmässa, och han ville inte skiljas. Egoistiskt, jag vet. Men jag fick alltså reda på sanningen via wordfeuds chattfunktion, vem behöver KiK om man gillar att spela Alfapet.