• Anonym (Tvåbarnsmamma)

    Två månader efter abort

    Vill bara dela med mig lite av min erfarenhet av abort.

    Jag har redan två barn på 3 och 6 år och lillen var ett kolikbarn som inte sov hela nätter förrän väldigt nyligen och jag har precis börjat slappna av lite och återfunnit mig själv. Vi har inte planerat för ett tredje barn.

    Så blev jag gravid strax innan jul vilket jag insåg i början av januari. Strul med p-piller och en cysta, samt en enda oförsiktig gång. Chock. Maken jobbar massor, håller på med ett stort projekt som kommer ta ett par år och jag, ja, jag är också i en viktig karriärfas samtidigt som jag känner att jag knappt räcker till frö mina redan existerande barn som ja hade önskat (även om jag är med dem från kl. 14-läggdags varje dag). Plus det där med att jag faktiskt njuter av att ha passerat bebistiden.

    Men valet var inte lätt. Jag älskar mina barn till döds, de ger mig sådan enorm livslust och oändligt med kärlek. Att döda något som skulle bli mitt eget lilla älskade barn? Jag fick lite panik och sa till min make att vi gör aborten, men det får gå snabbt och vi får lova varann att om vi har det bra än om 3-4 år så blir det kanske en bebis till - när allt runt omkring lugnat sig lite och lusten för en bebis finns. Jag är bara 30 år, så åldern är ingen faktor just nu.

    Sagt och gjort, bara sex dagar efter graviditetsbeskedet genomförde vi aborten och när jag vaknade upp ur den lätta narkosen så strömmade tårarna ner för mina kinder. De följande dagarna var FRUKTANSVÄRDA. Jag grät hysteriskt emellanåt, det gjorde så otroligt ont i själen och jag var dessutom chockad över min egen reaktion. Övertygad om att jag gjort fel. Äcklades över min kropp och önskade intensivt att läkaren begått ett misstag och att fostret faktiskt fortfarande levde. Min make blev skräckslagen.

    Efter de första 5 dagarna började det lätta och sedan blev det lättare och lättare för varje dag som gick, det var allra mest en hormonell reaktion, tror jag idag i alla fall. Inte bara, för det ÄR en traumatisk upplevelse. Det kändes som att jag hade dödat en bit av mig själv och att jag aldrig skulle bli hel igen. Det gjorde så himla ont (inte fysiskt).

    Nu har det alltså gått två månader och jag mår bra. Jag tycker nog fortfarande att en bebis nu vore väldigt dålig timing, men längtan efter en trea verkar bestående (förut var jag nöjd med två). Jag tänker också att vi hade klarat det om vi behållit, för det hade vi ju nog. Men jag gråter inte över aborten längre, jag är okej.

    Det är ett svårt val och är man osäker så ska man nog låta sig ta tid att fatta beslutet, jag fattade det i en form av panik. Klart jag tänker på hur långt gången jag skulle ha varit nu, vad det skulle ha blivit för person och hur vårt liv skulle ha förändrats då och då och det kniper lite, men beslutet är ju fattat. Jag får leva med det.

    Jag skulle nog inte gå igenom en andra abort, det tog mycket, MYCKET hårdare än jag väntat mig. Samtidigt är jag såklart för möjligheten för kvinnor att göra detta val. Man ska bara veta att det kan kännas riktigt bedrövligt efteråt - hormonerna är intensiva. Det påverkar en som man kanske inte förberett sig för, men vet man att det kan kännas sådär så kanske det blir lite lättare att ta sig igenom.

  • Svar på tråden Två månader efter abort
  • Anonym (GAD)

    Usch vad tråkigt att höra.

    Jag har gjort en medicinsk abort för 2 v sedan ( en fredag), var bara i v 5 så den gjordes hemma. Allt gick enkelt och smidigt nog pga att jag var så tidigt gången.  Har 2 barn på 4,5 och 6 år och vi båda känner att vi inte orkar med en liten igen. Yngsta sonen sov inte hela nätter förrän typ han var 3,5 år. Så det har varit tuffa år. Min man reser en hel del osv.

    Jag gjorde nog felet att jag gick och jobbade veckan efter,,,fick gå hem på tisdagen för jag var så lessen men egentligen inte pga aborten för vi vill inte ha fler barn utan det var väl hormonerna skulle jag tro.

    Men jag har varit och är så fruktansvärt TRÖTT, matt och orkeslös. Hur har du känt dig fysiskt? Jag har slutat blöda så det är ju skönt, men jag tycker att det har varit jobbigt fysiskt.

    vill komma igång och träna igen, men när kan kan göra det?? Det borde väl gå bra nu när jag slutat blöda?

  • Anonym (Tvåbarnsmamma)

    Jag var också tidigt gången, i v 6+3 då aborten genomfördes. Lever i ett land där man inte gör medicinska aborter så det var därför det blev kirurgisk.

    Jodå, tröttheten var sinnessjuk även ganska långt efteråt och som sagt var det som att genomlida en plötslig depression.

    Så himla skönt att du VET att ni inte vill ha fler barn, denna fråga ockuperar mina tankar ganska mycket den senaste tiden. Rent praktiskt har vi det så himla bra nu efter många år av att jag har känt mig trött och otillräcklig, men längtan efter en liten till ligger och pyr. Jag undrar om det är en längtan efter något annat egentligen. Har det inte så bra som jag skulle önska med min man, vilket var ytterligare en anledning till varför vi valde abort. Vi hoppas förstås att vi ska kunna bli lyckliga med varann...

    Tror säkert att du kan träna, om du bara orkar. Jag kände inget annat än just trötthet och lite molvärk de första dagarna efteråt, så det fysiska var det lilla.

    Du är nog snart ditt vanliga jag igen :).

  • Anonym (j)

    Hej vilken känslosam text! Inte många som delar med sig. Jag har varit med om en jättejobbig abort tidigare och har barn födda 08 o 13, och blev gravid direkt efter förlossningen nästan så har BF 6 dagar efter minsta dotterns 1 årsdag. Barn tätt känns skrämmande och har sån ångest över hela situationen. 

  • Anonym (Tvåbarnsmamma)

    Oj, ja, det förstår jag verkligen! Jag älskar mina barn oerhört och vill ha både tid och ork för dem, som de förtjänar.  Men med det sagt så är det också klart att man aldrig ångrar ett barn (en tanke som har malt i mig då och då), så det KOMMER ju att bli bra för er. Och tänk om några år när regelbunden sömn och egentid är garantier - vilken rikedom då med TRE barn!

    Jag skulle inte göra abort igen, men har nu spiral så behöver inte oroa mig. Bestämmer vi oss för ett till barn längre fram så är det väl genomtänkt och välplanerat. Jag tror att denna abort har fått mig oerhört inställd på att skaffa ett barn till längre fram.

    Lycka till!

Svar på tråden Två månader efter abort