Tips och råd för att gå vidare...

Jag vet att det inte har gått så lång tid sedan tråden startades, men jag provar puffa ändå... Har det riktigt jobbigt just nu och vill verkligen kunna tänka på annat...

Låt det ta tid.
När du orkar ta dig upp, gå ut och gå. Ta med vattenflaska och sätt på musik i lurarna.
Träna (har själv stått på crosstrainern och stortjutit och skitit i vad andra tyckte)
Dansa (om inte väninnorna vill hänga med ut, sätt på musik hemma och dansa loss)
Hitta andra i samma situation, det finns gott om andra som upplever samma sak i någon form och det kan vara en tröst att man inte är ensam om att känna sig övergiven, sviken och allt det där som kommer efter ett uppbrott.

Tack för ditt svar.

Jag har gått ut och promenerat en del och gör lite övningar hemma (ofta gråtandes), har tänkt att om jag ser mitt ex någon dag på stan så ska han ångra att han gjort slut med mig och min pangkropp. Han ska få stå där med sin nya översminkade fläskisflickvän och jag ska ha ett par tighta jeans på min tighta rumpa. Det känns ju rätt dumt, men jag är mer inställd än någonsin på att bli "fit". Men jag vill inte påstå att det hjälper mitt "sorgearbete" eller vad man nu ska kalla det.

Jag dansar inte, men jag ska nog prova sätta på lite musik här hemma sen och se om jag i alla fall orkar svänga runt och plocka upp allt skräp.

Hur ska jag göra för att hitta andra i samma situation? De få vänner jag har har varit in och ut mellan förhållanden sedan de var 14 och då har inget varat i mer än ett år. Min pappa har varit i nästan samma sits, men det var för sådär 30 år sedan och han säger bara att "det kommer gå över".

Jag och min särbo hade förlovat oss (med obestämt datum/obestämda planer på bröllop), vi tittade efter en gemensam lägenhet att flytta in i nu i år och pratade om barn när jag var klar med mina studier. Jag fick nyss reda på att han har blivit kallad "pappa" av sin nya flickväns barn häromdan. Det är så svårt att fokusera på att må bra när det enda jag tänker på är hur han sitter och har det så himla mysigt och bra med sin nya tjej och hennes barn. Jag vill bara radera ut de senaste veckorna ur mitt minne, men det går ju inte.

Uh, ta bort honom från fb. Blir svårt att fokusera på sig själv om man hela tiden har tillgång av glimtar ur hans liv.

Bli fit för din skull.

Hitta andra i samma situation kan man säkert göra här på FL. Även om det inte är personer du träffar i verkligheten, så kan det vara skönt att få skriva av sig och inte framstå som något ältande psyko, som kanske vänner kan uppfatta en om de inte är i samma sits.

Det här är det första du behöver göra, att inse hur den nya spelplanen ser ut. Det är lite grann som att du och kompisarna har spelat monopol och nu bestämt er för att spela fia med knuff. Då funkar det inte att säga att du vill köpa ett hotell, för du har inte insett att spelplanen är ny. Det är nya regler som gäller i det nya spelet. Så inse att det är slut mellan er. Punkt.

Det andra, det är att han inte är bra för dig. Vill du verkligen leva ihop med någon som inte vill leva med dig? Fundera på det.

Var tacksam för att ni har varit ihop, var tacksam för att du troligtvis har lärt dig en del om både dig själv och relationer. Denna erfarenhet tar du med dig in i nästa relation. Så man kan faktiskt säga att separationer är bra.

Jag har redan gjort det, eller snarare: han tog bort mig direkt han gjorde slut. Däremot har vi haft sporadisk kontakt över SMS för att bestämma datum då vi ska byta tillbaka våra saker. (Jag vill bara göra det, men han vill berätta om hur fantastiskt bra hans liv är och så...)

Jag ska försöka tänka så.

Tja, jag hade väl hoppats kunna locka fler i min sits till den här tråden, men det verkar inte vara särskilt lyckat. Jag kanske har mer tur om jag testar göra en ny tråd som är mer inriktat på det ikväll.Tack för ditt svar, men den biten tar jag helst på egen hand. Med den här tråden ville jag ha mer konkreta tips på saker jag kan göra om dagarna.

Jobbar du? Plugga är apsvårt när tankarna är kaos, men lyckas man fokusera kan man försvinna i en annan värld i många timmar.
Hitta något lite lagom renoveringsprojekt funkade för mig. Riva tapeter och måla om.

Sedan är det bara att tillåta sig att bryta ihop, bli en liten våt fläck ibland som gråter och skriker, tills det är ur systemet och sorgen inte känns lika tung längre.

Jag kan nästan garantera dig att om ett par veckor kommer det värsta vara över och om ett par till några månader kommer du vara glad att slippa ha skitstöveln i ditt liv. Vem dumpar ens någon för att sedan berätta för sitt ex hur bra "hans nya" liv är?

Träning är som sagt bra, det motiverar, men försök att äta ordentligt så kroppen orkar . Du är värd mer än att behöva ha honom i tankarna dagarna igenom. Vet hur jobbigt det är att vara den dumpade, särskilt när man minst anar de, och de själva har liksom gått vidare innan det knappt hann och ta slut.

Av egen erfarenhet så har de killarna som gjort så ofta kommit krypande tillbaka efter ett tag och då har man själv redan lyckats gå vidare med sig själv och känner snarare ett förakt än något annat för personen och då känns det extra skönt att kunna säga "nejtack och hejdå".

Stor kram!!

Jag är arbetslös och aktiv hos AF. Småpluggar inför en omtenta i juni när jag orkar. Det faktum att tentan ligger så långt fram gör det rätt svårt att få igång motivationen...  Jag försöker damma av mina tyskakunskaper på fritiden med, det tror jag kan vara lättare att fokusera på

Jag bor i en hyresrätt så jag vet inte riktigt om jag kan göra något sånt. Jag ska kolla om det står något om det i "informationsbladet" jag fick när jag flyttade in. Skulle kunna tänka mig att måla om garderobs/skåpluckorna. Det verkar faktiskt rätt så kul (och gud vad skönt det vore att bli av med de gräsliga färgerna jag har just nu...)

Jag tillåter nog mig själv att bryta ihop rätt bra. Tycker bara synd om mina grannar ibland och hoppas att det inte hörs in till dem alltför väl. Innan uppbrottet bokade jag läkartid för att få ångestdämpande, men tiden var 3 dagar efter uppbrottet. Tur i oturen, för när jag bryter ihop nu kan jag ta en atarax och panikgråta i 20 minuter istället för 2 timmar.

Tack för ditt svar!

Jag hoppas verkligen det blir så, jag hoppas jag hoppas! Men eftersom han och jag har varit som Helan och Halvan under så länge och gjort allt tillsammans så känns det som om jag måste bygga upp mitt liv på nytt nu. Jag har aldrig gått en vecka utan att träffa honom t.ex, så den här veckan har varit riktigt konstig. Han är också den jag ringt så fort något har hänt, men det kan jag ju inte göra. Jag måste återskapa mitt liv på något sätt.

De första dagarna kunde jag inte äta alls, men nu tvingar jag i mig i alla fall smörgåsar. Har lagat ordentlig mat bara två gånger den här veckan. *skratt* Har laddat ned appen "my fitness pal" till mobilen med, så jag har den som extra påminnelse om att jag måste äta. Där kan det stå att jag har ätit si och så många kalorier och bör äta typ 1000 till för att det ska vara bra. Då inser ju jag själv också att jag måste äta något mer.

Faktum är att mitt ex gjorde precis som du skrev för ungefär 3 år sedan, men jag tog då tillbaka honom. Nu skulle jag aldrig göra det. Han har betett sig alldeles för "douchigt". Det trista är att jag idag insåg att jag kommer sakna hans familj. Jag tyckte om dem väldigt mycket, men jag förstår att de tar hans parti i den här situationen. Jag får nöja mig med att det inte blev dåligt mellan oss (alltså att jag inte blev oense med "svärmor" eller så).

Klickade på "Posta inlägget" lite för tidigt: Tack för ditt svar hellogoodbye! Det värmde. 

Åh, förstår hur du menar, när man mer eller mindre varit "ett" och så mår man dåligt och egentligen vill man bli tröstad av personen man älskar och så går det inte eftersom det är han som gjort en ledsen och betett sig som en douche.
Något positivt i det hela kanske kan vara att vår och sommar är i intågande och bara det är ju uppiggande! .

Ja det där med familj är knepigt, känner igen det, hade ett ex vars familj jag gillade mycket men den relationen bryts ju tyvärr också, oftast från deras sida kanske. Hade varit awkward kanske att ha någon form av relation med svärmor när man inte längre är tillsammans men allting går ju, beror väl kanske på hur öppensinnad man är också :P

Såg att du är arbetslös, annars kan det ju hjälpa en del att ha ett arbete att gå till för att få tankarna på annat håll. Klättrar själv snart på väggarna härhemma av tristess. 

Ja, tack o lov så blir ju i alla fall vädret ljusare. Hade det här skett under vintern hade jag ju aldrig orkat att gå ut på promenader (eller säkert ens upp ur sängen). Jag känner också att det kan bli lättare att träffa andra (andra som i att utöka min vänkrets).

Jag har två bekanta som åker och fikar hos sina exs mammor och så, men jag tror inte jag skulle orka det. 1) Familjen bor långt härifrån och 2) Vi var inte sååå nära, men jag tyckte hemskt mycket om dem. Jag tänkte lägga till mamman på fb efter uppbrottet, men avstod. Det skulle säkert bli konstigt. Men hon och jag skrev lite när det var jobbigt och hon fanns som ett stöd även för mig, så jag är ju glad för det.

Åh, usch. Är du också sysslolös? Jag har pluggat och pluggat och pluggat, men fick en släng av en depression så orkade inte plugga mer. Bestämde mig för att besöka AF för att få hjälp med att komma ut i praktik, bara för att ha något att göra om dagarna (men det går trögt framåt). Det här är första gången jag inte har något att göra. I panik har jag ju köpt hem grejer så jag kan plugga tyska på egen hand t.ex. *skratt*

Det att jag är sysslolös har gjort det extra jobbigt med exet med. Som jag nämnde så hade han ju pratat om hur bra allt gick för honom just nu. Jag vet att han sade så bara för att visa sig bättre på något sätt, säkerligen överdrev han med.  Han vet att jag är deprimerad med och har sökt läkarhjälp för att få ångestdämpande och anti dep. Han önskade mig lycka till med framtiden. Urk. Nej, inte tänka mer på det. Nu ska jag poppa mina kvällspiller och slagga. Tack för idag allihopa! 

Jag förstår hur du känner :-/ Mitt ex lämnade mig nyligen och det har varit så jobbigt för mig. Jag kan fortfarande knappt tänka på något annat än honom... har hört av mig några gånger och skrivit hur mycket jag saknar honom men han struntar ganska mycket i hur jag känner. Det är sjukt jobbigt och gör så ont för jag älskar honom så mycket. Önskar också att jag kunde ta mig ur detta och få må bra igen... är så trött på att sitta och gråta hela dagarna.

Min har inte hittat någon ny tjej ännu men jag har sett hur han flirtar med andra på facebook och festar och har roligt. Han verkar inte ledsen alls. Jag var nära att ta bort honom där men klarade det inte.

Nu har han just kontaktat mig och vill ses och prata ut imorgon och jag min idiot fick för mig att han kanske saknar mig också så jag skrev att jag gärna gjorde det och att jag saknade honom vilket han ignorerade... Nu ångrar jag mig och skäms! Vet inte riktigt vad det kommer ge att träffa honom men det är nog inget positivt.

Han dumpade dig för en vecka sedan och är redan introducerad för sin nya tjejs barn....Låter inte så klokt i mina ögon. Har de möjligtvis känt varandra tidigare. Vänta bara i några veckor till så är han skittrött på ungar som stör hela tiden och på att komma i andra hand. Ts ta en kvällskurs i jägarexamen eller navigation, börja med bågskytte eller pistol och kom ut och träffa vettiga killar. Kram

Är det mycket killar som håller på med bågskytte? Lät ju lite intressant faktiskt.

Bra tips på hur du går vidare och tar dig upp igen kan du hitta på bloggen lovestandards.se
De hade en serie just om att gå vidare efter en breakup med konkreta tips. Var inte miserabel längre än nödvändigt!