Mobbad och utfryst

Usch sånt där är svårt... Men du kan inte vända ut och in på dig själv heller i all evighet och krypa på knäna för att få dom att ändra på sig. Du får försöka acceptera situationen och vända det till deras problem. Gaska upp dig och låt dom veta att vill dom nåt får dom prata TILL dig framför OM dig. Allt annat går helt bort . Det är både fult och fegt att frysa ut någon och kan dom inte behandla dig på nåt annat sätt har dom inte i ditt liv att göra. Lättare sagt än gjort, men samtidigt så tror jag att du själv kommer må bättre i det långa loppet . För låt oss säga att dom efter att du tigger (ursäkta uttrycket) om förlåtelse så kommer det va som på nåder och det är ju ingen rättvis situation det heller. Du kommer inte få minsta utrymme att göra eller säga fel. Låt dom veta, fine, du har gjort fel men det gör inte behandlingen av dig rätt. Tror jag.

Hade du på något vis avsiktligt orsakat vattenläckan i väggen? Att det var ditt fel, menar du? Vad menar du med "fick veta att vi absolut inte kunde stanna"? Det verkar väldigt konstigt det du skriver, hur skulle det kunna vara ditt fel det som hände, vad det nu var som hände?

ö

Jo alltså jag känner lite att jag har bett om ursäkt för det blev dåligt städat men det blev lite panikartat. Läckan var i väggen och jag hörde något någonstans men kunde inte sätta fingret varifrån, sedan såg jag att det var vattenfläckar i trägolvet, fotar och skickar vidare men får svaret "det är lugnt, var inte oroliga. Det har regnat mycket så jag har sett det innan". Okej tänker jag men efter några dagar (ca 2-3 dagar) är det mycket värre och golvet har svält, smsar och säger samma sak och får samma svar. Efter ca 5 dagar efter det är det som en bassäng under golvet och jag får panik och ringer honom, grannen kommer och säger att allt vatten måste stängas av och ni måste hem. Allt hände så fort och vi åkte hem och sen på den vägen är det.

Kan tilllägga att hela golvet fick brytas upp och allt har tagit nästan ett år.

Men då är det ju inte ditt fel och då finns det således ingen anledning att beskylla dig för det.
Din familj borde kanske ta dit en besiktningsman och kontrollera skadorna. Det kanske finns byggnadsfel på huset och/eller så har din familj slarvat med underhållningen av huset.
Hur som helst så är det ju inte ditt fel.

Nej, som du berättar det är det inte ditt fel, inget det är rimligt att du kunde åtgärda mer än du redan gjorde, speciellt inte om de var medvetna om att det var en vattenskada där innan. Att de fått problem och att det blivit dyrt kan inte skyllas på dig, vad jag förstår.

Ja alltså jag känner att det ligger en ilska i allt för att jag första dagen sa att något kändes fel, men han tog mig inte på allvar och så hände allt detta...Men jag känner mig inte värdig detta för jag kommer inte krypa på knän, jag har ursäktat att det blev dåligt städat men detta är ett år sen, kan man verkligen hålla fast vid något så länge. Jag har bett om ursäkt. Usch det är jobbigt att ha den känslan när någon inte vill vara med en.

Jo,men om du berättade om problemet så borde de ju ha tagit dig på allvar redan från början.
De kan ju inte skylla på dig för att de inte gjorde det och att skadan sedan blev värre.
Jag tror inte att du hade kunnat göra något för att undvika det som hände. Skadan var redan skedd,så att säga.
Och det ska inte du klandras för.

Så be inte om ursäkt mer. Låt dem fortsätta leva i sin egen lilla värld tills de själva inser vad de håller på att förlora.
Har de något vett innanför pannbenet så borde de komma till insikt så småningom.
Man kan och ska inte vara hur långsint som helst över en sak som du inte kunnat göra något åt.
Är man en familj så håller man ihop i vått och torrt.

Om du absolut inte vill riskera att mista dem så borde ni kanske sätta er ner och prata igenom allt och de borde ge dig en förklaring till vad det egentligen handlar om. För om det handlar om en vattenläcka som du omöjligt hade kunnat göra något åt så har de nog större problem än så.

Detta är mina morbror och hans fru + barn, och nä jag känner att jag hellre bryter kontakten än att gå runt att vara orolig att man gör eller säger något fel och helt plötsligt får man inte vara med längre. Tack så mycket för hjälpen, skönt att höra från andra ockå för dä förstår man att det även låter knäppt i andras öron.

Ok. Men då är det ju inte riktigt lika illa som om det vore dina föräldrar,vilket jag trodde att det var först.
Det är kanske lite lättare att skippa kontakten med sin morbror än med sina föräldrar.
Men kanske kan din mamma prata med honom?

Det var så lite.

Ja nej mina föräldrar hade aldrig gjort så :p Ja jag kommer inte ha någon kontakt, bättre att avsluta nu för jag vill inte gå och få kniven i ryggen. Jag hade varit jätteglad om min mamma kunde ha kontakt med dom men tyvärr så har dom gjort samma sak med henne..

Ok. Men då ligger ju problemet helt klart hos dem. Inte hos dig. Jag förstår om du tycker det känns hemskt när de behandlar dig så här,men försök att inte ödsla någon mer energi på dem,även om det är svårt.
De har uppenbarligen problem som de måste lösa själva.