Ja, jag har skaffat mig en ny mamma på äldre dar.....

Den 7 mars lämnade jag och min "nya" mamma in adoptions papperna till tingsrätten, sedan dess har vi väntat med spänning. Idag ringde jag tingsrätten för att höra vad som händer, och hon talade om att de hade skickat ut papper till mina bio föräldrar. Papperna förväntas vara framme idag! Så nu är det upp till dem hur lång tid det kommer att ta.
Det är min bio mor som är den svaga länken, vet inte hur hon kommer reagera. Antingen kommer hon inte reagera alls, utan bara igronera det hela. Eller så kommer den pågående krisen i Urkrina framstå som en underbar tyst spa vistelse.
Min bio far vet redan om det, han och jag har sedan många år tillbaka haft en icke "far och dotter relation". För mig är han som vilken vuxen människa som helst. Han säger att han inte kommer att protestera mot adoptionen, då han vet om att vår relation är obefintlig samt att min relation till hans ex-fru är ännu värre.
Förutom att jag träffade min bio mor på en marknad förra året så har jag inte träffat henne på flera år, pratade med henne senast för snart 2,5 år sedan per telefon.

Jag har funnit en kvinna som är 100% min mamma, till själ och hjärta. Ändå är det så många människor som dömmer mig när de får veta att vi nu är mitt uppe i en adoption, jag träffade inte mamma fören jag var i äldre tonåren.
Den vanligaste kommentaren jag får är; varför skaffar du dig en mamma när du redan är vuxen och har egna barn? Varför inte, min relation till min bio mor har varit obefintlig i mer än halva mitt liv.
På grund av sjukdommar så har jag och min nya familj insett hur mycket vi behöver varandra, så nu har vi äntligen tagit tag i något vi har pratat om i flera år!

Är det fler här inne som går igenom en vuxen adoption? Eller som är adopterade som vuxna? Hur har omgivningen reagerat?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-03-25 12:26
Jag hade igår kontakt med två av mina biologiska syskon, de två som är "vänligt" inställda till adoptionen. Båda två säger att de är förvånade över deras mammas reaktion. På ett sätt är jag det, men på ett annat sätt så är det just det jag förväntade mig.
Hon sa inte ett enda ord om att hon förlorar två barnbarn, utan det hon är berädd att börja tjsfsa om är saker som jag har ärvt efter mina morföräldrar. Hon har tydligen också fått med sig min ena syster på detta. De har fått för sig att de skall komma hem till mig och hämta dessa grejerna, för jag säger ju upp all släktskap med dem.
De tänker tydligen inte på att en gåva är en gåva och att de inte kan kräva tillbaka saker som är givna till någon. Min bio mor vågar inte själv ta kontakt, utan min syster skulle tydligen kontakta mig och meddela att de komer och hämtar grejerna. Mitt svar kommer att bli; i så fall kommer ni mötas av polis och väktare. Jag har allt för många vänner och bekanta som arbetar inom vaktbranchen som säkert kommer ställa upp. Polisen kommer jag ringa, mer för deras skull än min egna. Jag är inte säker på vad jag gör om de verkligen kommer att verkställa sitt hot.
Sakerna det gäller är i det stora hela mest små grejer, vasar, julprynader och en byrå (idag inte värd många hundralappar), samt en kristallkrona. Kronan fick jag ta då den var påväg till skroten, då flera prismor hade fallit bort. De första sakerna delades efter mormor dog för 14 år sedan, de sista sakerna för 6-7 år sedan då min bio mor bestämde sig för att göra av med en massa saker.