Har inte åstadkommit något här i livet

Du har kommit jättelångt med dig själv. Det räknas också. Dessutom har inte alla 26-åringar allt, för en del av oss tar det betydligt mycket längre tid. Idag kan det vara svårt att få ett jobb, men snart är det din tur, du ska ta emot all hjälp du kan få, så kommer det att gå bra.

Fortsätt kämpa, det är du värd.

Kan du inte försöka att vända frustrationen till motivation? Du har alla möjligheter att göra precis vad du vill just nu! Det finns säkert jättemånga som läst flera år på högskola till något de sedan kom på att de inte ville bli och de finns så många som jobbar med saker de inte gillar och på arbetsplatser de avskyr. Du är inte värdelös bara för att du inte har studerat eller arbetat! Du har ju jobbat på dig själv och det är bland det svåraste man kan göra.

Mitt tips är att du sätter dig ner och skriver ner vad du skulle vilja göra här i livet. Det du verkligen verkligen vill göra! Inte vad någon annan vill att du ska göra eller vad du "borde" göra utan det DU vill göra. När du gjort det så funderar du på var du kan börja för att komma en bit på väg. Och ha tålamod. Allt går om man vill!

Tack vilka snälla människor ni är!

Jag bor i en liten stad och den psykiska öppenvården har flyttat flera mil härifrån och jag har inget körkort och pga av min gamla socialafobi är det några saker kvar som är jobbiga att göra, bl.a. åka buss :-/ för att klara av att börja praktisera och sen utvärdera min arbetsförmåga känns det som jag måste ha en långvarig samalskontakt som jag kan gå hos under tiden och prata om sakerna som är jobbiga mm, men det enda som finns är kuratorer på vårdcentralen och enligt dom är jag ett fall för psykiatrin samt att jag bara får gå hos dom max 10 gånger.

Jag vet egentligen att jag kommit långt och klarat av massor men det hjälper inte när man bara är hemma, eller träffar gamla vänner och får frågan "vad jobbar du med då" :-/

Jag är gift och har ett barn som jag älskar mer än något men det är tufft. Känns som det inte finns något Jag, vem är jag, vad har jag gjort, vad vill jag? En väldigt tuff kväll idag

Det är nog exakt här du får börja! Du måste försöka hitta dig själv någonstans och sedan börja bygga upp dig från scratch! Har du ingen vän eller familjemedlem som känner till hur du har det och som du känner dig bekväm att prata med? 

Jag kan inte med att prata med någon i min familj även om jag står nära en av dom, mitt ena syskon tog livet av sig för ett tag sedan och jag kan inte med att berätta hur dåligt jag mår även om dom vet att jag har det tufft.

Beklagar det som hände ditt syskon.

Försök att se det hela som en möjlighet till att göra precis vad du vill. Kanske kan du börja läsa upp gymnasiet på distans?

Varför måste man "åstadkomma" något? Kan man inte bara göra som man själv behagar?

Jag vet inte om det här hjälper, men även om man studerat, har ett bra jobb, har vänner osv, så kan man ändå brottas med tankar om att man inte presterat något här i livet. 
Det är inget konstigt, och inget du ska vara orolig för, även om det såklart inte är kul att känna så.

Men det är aldrig försent att ta första steget. Klyschigt, jag vet, men sant ändå.... Kram

Tack.

Det är faktiskt det jag funderar på att göra tänkte prata med min handläggare och se hur jag ska gå till väga, jag kan ju börja med 50% och se hur det går, men eftersom det är på distans isf så borde jag klara det

Jo det kanske man kan men jag vill åstadkomma något, jag vill inte bara gå hemma, det får mig att gå under.

Jag känner en person som har dessa tankar men hon har utbildning och jobb, men för hennes del så önskar hon att hon kunde resa mer, se världen och göra sådana saker. Men för mig räcker det att ha ett normalt vardagsliv, familj har jag men att klara ett jobb vore underbart, få en bättre inkomst och kunna leva lite mer och slippa vända på varje krona.

Jag känner nästan att det är för sent, är 26 år och snart 30 men jag vet, idag ska jag ta steget att kolla om jag kan börja plugga!

Någon mer som känner igen sig?