Så missnöjd med mitt utseende -vad göra?

Det är som en mani eller drog för dig. Du har bara focus på ditt ansikte. Då är det dags att byta focus till något annat.
Förslag:
Gräva ner sig I ett jobb.
Hitta en ny hobby.
Fotvandra I två veckor.
Resa till ett riktigt fattigt land och se hur de har det.

Huvudsaken är att du hittar något som du kan fokusera på tillräckligt länge för att glömma ditt ansikte.
Samtalsterapi tror jag inte för dig.

Förövrigt så tycker jag det är så vackert med en kvinna som börjar få lite rynkor I ansiktet.
Men det hjälper inte dig.

Lycka till på din fotvandring I Nepal I sommar eller vad du nu gör.

Du fokuserar ju mer på ditt utseende än vad andra gör. Du dömer själv hårdare än andra eller tänker du så om andra också? Att de är fula med rynkor m.m.?

Jag brukar tänka att andra förmodligen inte bryr sig så värst mycket om hur jag ser ut...  Men det kanske mest är för att jag inte ser folks rynkor och liknande.

Nej jag "dömer" inte andra så som jag dömer mig själv, jnte alls. Jag ser något vackert hos nästan alla, men jag räknar med att andra inte ser världen som jag, att de dömer mig hårdare än vad jag någonsin dömer någon annan.

Det som nog fått mig att bli ännu hårdare mot mig själv är att jag nu som 36-åring är skild och ute på "köttmarknaden" igen efter 8 år, och köttmarknaden är inget förlåtande ställe...

Tack för ditt svar! :) Jo då, jag har försökt med att byta fokus (välgörenhet, hobbies), byta miljö och motionera. Det förändrar tyvärr inte hur jag ser på mig själv rent fysiskt. Som jag skrev till Frida i det Fria så har nog min ökade kritik mot mig själv att göra med att vara ute på "köttmarknaden" igen som (snart) medelålders kvinna utan barn. Innan mitt äktenskap kunde jag välja och vraka bland kavaljerer, men med åldrande blir det svårare att hitta någon. Det finns ju oerhört mycket fler singlar i 20-års åldern än vad det gör i min ålder (och ännu färre ju äldre man blir).

Hej igen.
Kul och höra att du har prövat byta focus.

Du kopplar ihop ditt anskite med att vara en attraktiv partner? Är inte det lite olika saker?
Ja ,de hör ihop initialt men sedan då?
Hur är det att vara sig själv?

Ledsen om jag inte har några vettiga råd. Jag bara staller frågor till dig.

Du kanske lider av det där psykiska tillståndet Michael Jackson också led av, där man inte kan se sig själv som man är utan ser bara fel och söker sig ständigt till plastik kirurger och behandlingar.

Du menar body dysmorphic syndrome ;)

Yupp! Tack, det låg på tungan.

I alla fall så mår nog TS bäst av att få prata med en psykolog. Försöka reda ut varför och hur det blivit så här. Sen brukar man automatiskt må och känna sig mycket bättre om man tex tränar och äter rätt för då känns det som om man har kontroll över kroppen. TS borde lära sig att acceptera att vi alla är dynamiska/inga plast dockor. Vi förändras ständigt iom att våra celler ständigt förnyas. Och det är ingen tävling här i livet, vem som kan se yngst ut längst, eller vem som är snyggast/smalast osv. Tror det är viktigt att hitta andra fokuseringar i livet än bara det yttre, känna att man har ett värde även fast man blir gammal, går upp i vikt, tom skulle råka vara med om en olycka och blev permanent skadad och missbildad. Ingen förblir ung och vackrast livet ut. Och att det finns så mycket mer som ger glädje än bara utseendet.

TS, vill bara skriva att du inte är ensam. Jag är precis som du men gift fortfarande.

Jag har extremt få foton på mig från framförallt de senaste åren. Jag blir verkligen ful på bild och har svårt att få ihop bilden av mig själv i mitt huvud med den som jag ser på bild eller i spegeln.

TS Sök och få KBT terapi. Det hjälper snabbt och är billigast i längden. Du är vacker som du är, nu måste du inse och acceptera det också.

Du verkar lida av Dysmorfofobi, även kallat BDD, googla finns forum och hjälp att få.

Känner igen mig så mycket i det du säger!! Och det har blivit värre ju äldre jag blir. Har också haft ätstörningar och fått flera bakslag, nu är jag dock "frisk".

Ledsen och höra att du känner så, jag vet hur det känns! Man ser inte det andra ser.

Jag lider av att se mig själv i spegeln och vill många gånger bara gömma mig hemma för att jag vantrivs med mitt utseende mycket.

Vet inte om mitt inlägg var till någon hjälp men ville åtminstone svara och tala om för dig att du är långt ifrån att känna så. Jag vet exakt hur det är!

Men en person är tilldragande för så mycket mer, än ett utseende bara. Och det krävs verkligen mer än ett utseende för att få en fungerande relation. Detta kan just de äldre vara medvetna om.
Faktiskt kan det vara oattraktivt att möta någon som bryr sig, om sitt utseende så mycket.
Värme, personlighet, intellekt, intresse för livet, hälsa, stabilitet i arbete, osv är sådana komponenter som spelar in för hur partners intresserar varandra.
Ett utseende är verkligen bara en pytteliten del i allt det där som gör att människan har dragningskraft. Rynkor? Det kan man väl inte säga är en självklar del i att ett utseende blir dåligt. Det finns ju de med mängder av rynkor, som samtidigt åldrats vackert.
Se till att få den där inre styrkan. Du kommer att utstråla den om du har den.
När man levt livet länge så brukar man inse alla de där komponenterna som "gör" en människa. Och istället för botox, rikta in dig på att se (och vara) pigg och stark, sådant lyser igenom också.