Kan man sluta tjafsa?
Hjälp, jag behöver råd. Jag älskar min sambo men nu börjar det bli svårare och svårare att förstå varför. Vi kan ha så kul tillsammans och han kan verkligen få mig att skratta och känna mig omtyckt, men de stunderna jag känner så känns väldigt avlägsna. Jag har börjat känna mer besvikelse i mitt förhållande än glädje, det är mycket tjafs eller tystnad för jag känner att jag inte orkar tjafsa mer. Men det är så svårt att gå från att ha bråkat ena dagen till att bara glömma det dagen efter, dock tycker han det är den ultimata lösningen och tycker jag är jobbig som vill "prata igenom" det. Vad bråkar vi om då? Det mesta faktist. Kan nog inte komma på en dag vi inte tjafsade. Ex. denna veckan kan va att jag fått reda från min tjejkompis som min kille sprang in i efter krogen lördagnatt att han sagt till henne att "hon va snäll, snygg och bra på att laga mat". När jag pratade med de båda tyckte de bara att det va en rolig grej för att de var fulla, men det är klart jag blir besviken. Min kille tyckte det va onödigt av mig att va sur över det. (Och nej jag började inte kasta glas eller så utan sa bara att jag blir ledsen av att höra sånt här). En annan grej hände igår; jag messade min kille och sa att jag har det så tufft i skolan och nästan vill ge upp, jag hade en inlämningsuppgift som jag inte hinner skriva nu innan tentan. Jag fick lite stöd via sms och så men senare på kvällen när vi satt och skulle kolla på ett tvprogram vid åtta (då hade jag tentapluggat nonstop från sju på morgonen för att unna mig detta) så frågade han: "när ska du göra inlämningsuppgiften då?" Det va säkert inte menat som något dumt men jag blev så ledsen och kände mig återigen värdelös och satte mig med plugget. Det är säkert inte hans avsikt att göra mig ledsen men vrf kan han inte tänka lite innan han säger något? Och nu har han sagt att han inte ska prata med mig mer för han gör mig bara sur. Jag blir ju ledsen, inte sur. Och att det slutar med att han lägger onödiga kommentarer och blir irriterad gör mig ännu mer ledsen. Vi har suttit och pratat många ggr om hur vi ska komunicera men det brukar gå bra någon dag sen är vi tillbaka på ruta ett igen.
Vi har för övrigt pratat om att ha barn och försökt i ett halvår men nu börjar jag bli tveksam, det känns inte som drömmen jag tänkt mig.
Någon som vet hur man tar sig ur allt vardagligt tjafs och om det går att lösa? Jag har jättejättesvårt att tänka mig att avsluta förhållandet men det kanske är något att tänka över?
