MedlemFV

Äldre 29 Mar 09:45

17 svar

Bara jag som kan ha sympati för Ted Bundy och andra sådana typ?

Hej!

Ibland känn det som om att det är bara jag som har sympati för seriemördare. Att jag på nåt sätt tänker lite mer udda än andra. Tänker på saker som inte andra gör, på grund av att människorna ser de mest så oerhörda hemska. Vilket gör dessa människor svårt att sätta in i deras skor.

Men jag är en person som har varit med om det ena oh det andra. Och jag tror det har en stor betydelse till varför jag har sympati för de. Jag kan inte säga att jag exakt förstår de till hundra procent som gör att de börjar mörda.

Men jag har mina teorier och andra psykiatriker säger faktiskt att det rör sig mesta del om maktlöshet. Så länge personen inte hamnar i någon form av psykos eller något liknade som sker i deras huvud att de inte blir medvetna över sitt mördandet.

Men om det inte får någon psykos eller något liknade. Så kan man bara kolla på deras bakgrund och det rör sig om en oerhörd maktlöshet.

Jag vill gärna ta Ted Bundy som ett exempel av hur jag tänker på ett ungefär.

Han förlorade sin drömkvinna, Någon som han såg att de hade framtid som ett par. Men det gjorde inte hon.

Hjärtkrossade, och kanske kände någon form av tvångsmässigt beteende av att visa henne att han inte är omogen. Han kanske fick någon känsla i kroppen som var otroligt obehagligt. Liksom psykiskt.

Han ville mörda för att få bort denna känsla. När i själv verket kanske skulle duga om han bara pratade ordentligt med henne om hur han kände sig. Den obehagliga känslan kanske hamnade rakt ner i djupet på honom?
Att han inte kunde lista ut vad som fick han att må dåligt, och visste inte hur han skulle få bort den.

Möjligtvis får han syn på 20+ studenter, och hans illa mående börjar sättas igång. Det kanske inte rör sig om aggressivitet. Utan han får bara intrycket av att han är omogen, har ingen ambitiös och allting annat som hans ex-flickvän sa till honom.

Jag minns att någon/några har sagt att Bundy känt aggressivitet mot studenter. Jag själv tror att det endast rör sig om en psykiskt illamående som gör att han bara påminns om vad hans ex-flickvän sa till honom.

Men i och med att känslan varit lågt ner i hans undermedvetna. Visste kanske inte han vad som piminnde honom. Han kanske inte visste vad som egentligen fick honom att må dåligt.

Han kanske vart förvirrad av hur han skulle hantera känslan. Och det ledet till att lura dessa människor in i deras bil. För att sedan göra det som fick han att må bra för stunden? (Han kanske inte ens njöt av att döda?)

Jag tänkter såhär för jag själv har fått skuldkänslor. Jag hamnade i en väldans depression för inte så länge sedan. Skuldkänslan hade längt ner sig långt ner u djupet av min undermedvetna. Och jag visste inte varför jag mådde så dåligt inför en vis person. När jag var närheten av personen mådde jag så otroligt dåligt.

Jag hade inte skadat personen så jag fick skuldkänsla. Utan det var snarare så att jag mådde dåligt för att jag inte klarade av en vis sak. Jag uppvisade mig själv som patetisk. Och fick därefter skuldkänslor.

Jag försökte ett par gånger prata med personen. För jag fick en känsla av att jag måste säga någonting. Någonting som har med att göra med känslor. Men visste inte vad. Och det påbörjade med att jag berättade om att jag hade svår uppväxt. Jag märke att det inte hjälpte. Och allting blev bara värre & värre.

Allt blev bara rörigt och fel.

VAD SOM SKEDDE KAN JAG NOG SENARE BERÄTTA. KANSKE.

Queenie70

Äldre 29 Mar 09:56

#1

Sympati absolut inte. Ett visst mått av empati däremot.

Intebaramamma

Äldre 29 Mar 10:35

#2

Sympati känner jag inte, däremot är jag oerhört intresserad av det mänskliga psyket och ångrar som tusan att jag inte utbildade mig till psykolog eller något liknande! Just för att få jobba med seriemördare eller liknande. Jag skulle gärna vilja sitta ner och prata med Breivik bara för att få veta hur han tänker!
Vad gör människor till det dom är? Visst kan dom ha diagnoser och psykiska sjukdomar men det finns det ju många som har utan att skada någon annan. Vad får dom att tippa över? Visst kan det handla om att en tjej gör slut som i ditt exempel, men det måste ju finnas något annat som gör de! Något djupare och mycket mer komplicerat..

MedlemFV

Äldre 29 Mar 13:48

#3

Intebaramamma skrev 2014-03-29 10:35:11 följande:

Sympati känner jag inte, däremot är jag oerhört intresserad av det mänskliga psyket och ångrar som tusan att jag inte utbildade mig till psykolog eller något liknande! Just för att få jobba med seriemördare eller liknande. Jag skulle gärna vilja sitta ner och prata med Breivik bara för att få veta hur han tänker!
Vad gör människor till det dom är? Visst kan dom ha diagnoser och psykiska sjukdomar men det finns det ju många som har utan att skada någon annan. Vad får dom att tippa över? Visst kan det handla om att en tjej gör slut som i ditt exempel, men det måste ju finnas något annat som gör de! Något djupare och mycket mer komplicerat..

Det var absolut komplicerad för Ted Bundy. Jag tog upp drömkvinnan för någoting säger mig att det var där det drog igång. Det var där som han inte orkade mer.

Han har upplevt en hel del. Ett annat exempel är ju att han trodde att hans morföräldrar var hans riktiga föräldrar och hans riktiga moder var hans syster. Denna lögn levde han med i hela hans uppväxt. Jag tror till och med att han kom på det självständigt. Så hans upptäckt måste ju definitivt gjort honom ångest full och förvirrad. Om inte. Så fick han i sådana fall någon annan negativ känsla. Vad det nu kan vara.

Jag tror att han upptäckte detta efter att hans flickvän gjorde slut med honom.

Att förlora sin drömprins och kort därefter komma på att hans ''föräldrar'' var hans morföräldrar och hans ''syster'' var hans riktiga mamma. Det måste väl gett honom otroligt stor negativ känsla?

Om någon var där för honom. Någon som han kunde lita på och kunde prata om vad som helst. Någon som kunde vägleda honom till en psykolog. Kanske skulle få honom att må bättre? Det kanske skulle få honom att inte ens skada en enda lilla individ?

Jag antar att jag känner såhär. På grund av att jag själv mått fruktanssvärd dåligt på grund av någon annan. Kan inte säga att jag har detsamma erfarenhet som Ted Bundy.

Men jag gjorde ett litet miss, kan man säga. Och jag ramla rakt ner i skuldkänslorna. Det tog mig ett helt år efter jag kom på vad som jag fick skuldkänslorna ifrån. Det tog mig en tid innan jag kom på att jag borde egentligen inte känt såhär stora skuldkänslor. Visserligen kunde ha skäms lite och kanske känt lite gran av skuld. Men jag kanske inte borde sugit in mig så mycket som jag gjorde.

Skall bara ta det lite kort: Jag hade en uppgift. Läraren ber mig tala om vad jag hade skrivit. Jag hade inte skrivit så mycket, på grund av koncentrationssvårigheter. Liksom, jag mådde dåligt av en annan anledning som gjorde att jag inte kunde koncentrera mig.

När jag sitter där och skall berätta och jag vill så gärna tala om att jag inte skrivit så mycket för att jag inte kunde koncentrera mig. Men nej. Jag kunde knappt få ut någon ord, och jag fick en totalt blackout. Läraren pressar mig ännu mer. Och jag gör bort mig totalt inför tre personer. Efter detta. Kände jag bara en sådan stor skuld i kroppen. Jag mådde fruktanssvärd dåligt.

Efter det, gjorde jag mer eller mindre saker som jag absolut inte gör i normalt tillstånd. Jag kände inte ens igen mig själv.

Jag tror det är därför som jag kan ha sympati för Ted Bundy. Däremot säger jag inte att han hade rättigheter att döda. Men jag säger också att det var fel beslut av att döda honom.

MedlemFV

Äldre 29 Mar 13:49

#4

Queenie70 skrev 2014-03-29 09:56:47 följande:

Sympati absolut inte. Ett visst mått av empati däremot.

Vad är skillnaden. För jag känner att jag är lite osäker på den skalan.

Empati - Det är när man mår dåligt för att någon annan mår dåligt.

Sympati - Är det när man hjälper/tar hand om någon annan?

Mapa

Äldre 29 Mar 13:57

#5

MedlemFV skrev 2014-03-29 13:49:43 följande:

Vad är skillnaden. För jag känner att jag är lite osäker på den skalan.

Empati - Det är när man mår dåligt för att någon annan mår dåligt.

Sympati - Är det när man hjälper/tar hand om någon annan?

Typ tvärtom, fast inte riktigt. .:) sympati är att känna det någon annan känner, empati är mer att förstå hur den sndre känner, typ känner med, inte känna som.

mr me

Äldre 29 Mar 13:59

#6

MedlemFV skrev 2014-03-29 13:49:43 följande:

Vad är skillnaden. För jag känner att jag är lite osäker på den skalan.

Empati - Det är när man mår dåligt för att någon annan mår dåligt.

Sympati - Är det när man hjälper/tar hand om någon annan?

Empati är förmågan att förstå en annan människas tankar eller känslor utifrån ett känslomässigt perspektiv.

Sympati är förmågan att se till en annan människas behov utan att nödvändigtvis dela denna människas känsloupplevelser.

I vardagligt tal brukar man däremot sällan skilja på begreppen och att vara sympatisör brukar betyda att man håller med någon om något.

Lorkah

Äldre 29 Mar 18:43

#7

Om man sätter sig ner och går igenom varje offer han mördade och vad de fick utsättas för innan de äntligen kunde få dö och slippa lidandet så finns det bara utrymme för avsky och hat kvar. Om man ser hur deras familjer fick lida i vanmakt, hur kan det finnas ens en vrå för ett uns av sympati? Bundy hade ett val, precis som alla andra och han visste fullt ut att det var fel. Sociopater har ingen plats här på jorden, de sprider bara förstörelse och förtjänar att först avslöjas sen avrättas. Det fälldes inte en enda tår när han fick elektriska stolen utan det var som en våg av lättnad som spred sig när ondskan själv avlägsnades från detta jordeliv. Om man är religiös är det även en tröst att veta att han numera plågas i helvetet, för alltid.

MedlemFV

Äldre 31 Mar 08:37

#8

mr me skrev 2014-03-29 13:59:07 följande:

Empati är förmågan att förstå en annan människas tankar eller känslor utifrån ett känslomässigt perspektiv. Sympati är förmågan att se till en annan människas behov utan att nödvändigtvis dela denna människas känsloupplevelser. I vardagligt tal brukar man däremot sällan skilja på begreppen och att vara sympatisör brukar betyda att man håller med någon om något.

Tack för svar! Skulle du dock skriva ner sympati punkten en gång? Jag tror att jag inte förstod riktigt, du får ursäkta mig! Skriva gärna den i en annan mening eller lättare variant. Förlåt mig.

MedlemFV

Äldre 31 Mar 08:45

#9

Lorkah skrev 2014-03-29 18:43:25 följande:

Om man sätter sig ner och går igenom varje offer han mördade och vad de fick utsättas för innan de äntligen kunde få dö och slippa lidandet så finns det bara utrymme för avsky och hat kvar. Om man ser hur deras familjer fick lida i vanmakt, hur kan det finnas ens en vrå för ett uns av sympati? Bundy hade ett val, precis som alla andra och han visste fullt ut att det var fel. Sociopater har ingen plats här på jorden, de sprider bara förstörelse och förtjänar att först avslöjas sen avrättas. Det fälldes inte en enda tår när han fick elektriska stolen utan det var som en våg av lättnad som spred sig när ondskan själv avlägsnades från detta jordeliv. Om man är religiös är det även en tröst att veta att han numera plågas i helvetet, för alltid.

Men tror du inte att han hade mycket sorg & smärta i sig. Så pass stort att han inte visste vad han skulle ta till sig. Han kanske möjligtvis gjorde detta i sitt medvetande. Men på grund av hans gigantiska smärtor så blev det så otroligt fel. Därför känner jag lite empati fö honom. Jag säger dock inte att han borde ha rätten att mörda. Det vill jag absolut understryka! Men jag tror att jag känner såhär, just för att jag själv har haft stor smärta i mig. Jag hade gigantisk skuldkänslor som jag gick runt med i ett helt år. Och mer eller mindre så förstörde jag för mig själv med relationer, med människor/människan som jag egentligen absolut vill ha kvar kontakten med! Nu sitter jag i en balansgång där man bara hoppas att personen skall förstå mig och förlåta. Tänka på hur jag var den personen innan jag fick denna skuldkänsla som jag inte kunde bli av med.man kan nog bara hoppas. Och jag har ALDRIG mått såhär dåligt. Aldrig har jag fått sådana obehag av skuldkänsla! Både skuld och skam i kroppen. Och jag tror Ted Bundy möjligtvis har haft en obehag känsla som han inte visste hur han kunde bli av med. Det kanske inte har någonting med att göra att han var förbannad konstant. Utan det har bara kanske att göra med att han mådde så dåligt. Jag tror dessutom att alla seriemördare mår dåligt. Jag tror knappast att man kan omöjligt må bra och därefter börja mörda människor.

mr me

Äldre 31 Mar 09:30

#10

MedlemFV skrev 2014-03-31 08:37:06 följande:

Tack för svar! Skulle du dock skriva ner sympati punkten en gång? Jag tror att jag inte förstod riktigt, du får ursäkta mig! Skriva gärna den i en annan mening eller lättare variant. Förlåt mig.

När man förklarar begreppen brukar man ta läkaren som exempel. Läkaren ser till sin patients behov, men kanske inte alla gånger känner något för patienten. Han eller hon har en professionell roll och försöker laga det som är trasigt. Det är att ha sympati för någon.

Empati kan man säga att patientens anhöriga och andra som möter denne känner. Det är någonting mer känslomässigt. Man sätter sig in i hur svårt en annan människa har det och dennes lidande och nöd.

De två begreppen är starkt relaterade till varandra och det ena utesluter inte det andra. Man kan säga att det krävs åtminstone lite empati för att kunna känna sympati för en annan människa. Sedan är det många gånger lättare att känna empati för någon om man själv är i en liknande livssituation. Om man själv är mamma med småbarn så kan det vara lättare att känna empati för en annan mamma som råkar ut för en livskris t.ex.

Lorkah

Äldre 31 Mar 17:41

#11

MedlemFV skrev 2014-03-31 08:45:05 följande:

Men tror du inte att han hade mycket sorg & smärta i sig. Så pass stort att han inte visste vad han skulle ta till sig. Han kanske möjligtvis gjorde detta i sitt medvetande. Men på grund av hans gigantiska smärtor så blev det så otroligt fel. Därför känner jag lite empati fö honom. Jag säger dock inte att han borde ha rätten att mörda. Det vill jag absolut understryka! Men jag tror att jag känner såhär, just för att jag själv har haft stor smärta i mig. Jag hade gigantisk skuldkänslor som jag gick runt med i ett helt år. Och mer eller mindre så förstörde jag för mig själv med relationer, med människor/människan som jag egentligen absolut vill ha kvar kontakten med! Nu sitter jag i en balansgång där man bara hoppas att personen skall förstå mig och förlåta. Tänka på hur jag var den personen innan jag fick denna skuldkänsla som jag inte kunde bli av med.man kan nog bara hoppas. Och jag har ALDRIG mått såhär dåligt. Aldrig har jag fått sådana obehag av skuldkänsla! Både skuld och skam i kroppen. Och jag tror Ted Bundy möjligtvis har haft en obehag känsla som han inte visste hur han kunde bli av med. Det kanske inte har någonting med att göra att han var förbannad konstant. Utan det har bara kanske att göra med att han mådde så dåligt. Jag tror dessutom att alla seriemördare mår dåligt. Jag tror knappast att man kan omöjligt må bra och därefter börja mörda människor.

den empatin och förståelsen försvinner just pga hans bestaliska seriemord. Och det går inte att jämföra andras "dåligt beteende" med mord. Inte om man har förmågan att sätta sig in i just offrens plågor och familjernas smärtor. Människor kan må dåligt, ha blivit utsatta själv för diverse hemskheter men så fort den ilskan/smärtan/ångesten ger utlopp till mord så försvinner all "rime and reason" om du förstår vad jag menar. Jag -vill- inte ens gå där; att "försöka" förstå eller ens föreställa mig i hans situation.
Det är lätt att påstå att man kan känna empati när man begrundar situationen från distans. Men låt oss säga att hans ondska drabbade dig personligen. Säg att ett av hans offer var just ditt barn/syskon/förälder etc. Och du fick reda på detaljer om hur de blivit bragda om livet. Hur länge de levde i skräck och tortyr innan de äntligen fick dö. Hade du även då kunnat "förstå" Bundy och hans sätt och agerande? Känt empati för just hans smärtor?

Litet My

Äldre 31 Mar 17:45

#12

Jag kan känna empati med dålig barndom, psykisk ohälsa,dåligt mående och allt vad det kan finnas i bakgrunden, däremot ser jag det inte som någon ursäkt, ibland kan det dock vara en förklaring men det ursäktar inget. Skulle möjligtvis vara någon med psykos som sökt hjälp och nekats och sedan utan chans att hejda sig begått något grovt brott.

sch32

Äldre 31 Mar 17:46

#13

Nej det har jag ingen förståelse för, han står rätt långt ner i den sympatikedjan. Däremot finner jag det extremt intressant att läsa om och försöka sätta sig in i hur seriemördare som Bundy, Dahmer, Gein och company tänker.

MedlemFV

Äldre 1 Apr 12:36

#14

mr me skrev 2014-03-31 09:30:07 följande:

När man förklarar begreppen brukar man ta läkaren som exempel. Läkaren ser till sin patients behov, men kanske inte alla gånger känner något för patienten. Han eller hon har en professionell roll och försöker laga det som är trasigt. Det är att ha sympati för någon. Empati kan man säga att patientens anhöriga och andra som möter denne känner. Det är någonting mer känslomässigt. Man sätter sig in i hur svårt en annan människa har det och dennes lidande och nöd. De två begreppen är starkt relaterade till varandra och det ena utesluter inte det andra. Man kan säga att det krävs åtminstone lite empati för att kunna känna sympati för en annan människa. Sedan är det många gånger lättare att känna empati för någon om man själv är i en liknande livssituation. Om man själv är mamma med småbarn så kan det vara lättare att känna empati för en annan mamma som råkar ut för en livskris t.ex.

För att se om jag nu förstått begreppet rätt. Så är empati känslomässigt. Man förstår personens lidande av känsla. Sympati är mer förståelse av en annan människas lidande på grund av att man använder sunt förnuft. Och därifrån väljer om man skall hjälpa personen eller inte. Empati - Förståelse av ren känslomässigt. Sympati - Förståelse av sunt förnuft. Sympati skulle också kunna användas till en människa som utför en fin handling mot någon annan. Tack på förhand!

Påven Johanna

Äldre 1 Apr 12:46

#15

Hur kom du att tänka på och rikta din förståelse för och mot seriemördare efter att ha fått en upplevelse av att ha gjort bort dig och fått starka skuldkänslor av en specifik (och tämligen bagatellartad) händelse - ville du döda läraren och de tre åskådarna? Blev du mycket arg?

Jag tror inte att det är så vanligt att relatera tämligen vanligt förekommande känslor och händelser till ovanligt bestialiska förövares extrema brott. Ditt resonemang ter sig väldigt naivt.

mr me

Äldre 1 Apr 13:14

#16

MedlemFV skrev 2014-04-01 12:36:59 följande:

För att se om jag nu förstått begreppet rätt. Så är empati känslomässigt. Man förstår personens lidande av känsla. Sympati är mer förståelse av en annan människas lidande på grund av att man använder sunt förnuft. Och därifrån väljer om man skall hjälpa personen eller inte. Empati - Förståelse av ren känslomässigt. Sympati - Förståelse av sunt förnuft. Sympati skulle också kunna användas till en människa som utför en fin handling mot någon annan. Tack på förhand!

Ja, ungefär så. Sedan använder många de båda begreppen som synonymer eller tolkar in en annan innebörd i orden. Men det där är hursomhelst den ursprungliga definitionen.

MedlemFV

Äldre 1 Apr 19:37

#17

Påven Johanna skrev 2014-04-01 12:46:41 följande:

Hur kom du att tänka på och rikta din förståelse för och mot seriemördare efter att ha fått en upplevelse av att ha gjort bort dig och fått starka skuldkänslor av en specifik (och tämligen bagatellartad) händelse - ville du döda läraren och de tre åskådarna? Blev du mycket arg?

Jag tror inte att det är så vanligt att relatera tämligen vanligt förekommande känslor och händelser till ovanligt bestialiska förövares extrema brott. Ditt resonemang ter sig väldigt naivt.

Jag tog mina inre känslor som ett exempel. Grunden i känslan är detsamma som kanske vem som helst. Jag mådde fruktansvärt dåligt. Visste inte vad jag skulle ta till mig.

Så småningom la skuldkänslorna i mitt undermedvetna. Jag kunde endast känna av skam & skuld utan att veta varför. Jag mådde ännu sämre när jag var närheten av läraren. Då mitt inre påmindes om hur mycket jag hade gjort bort mig.

Så småningom gjorde jag saken ännu värre. Allt för att sudda bort skam känslan. Försöka få läraren att förstå varför jag inte klarade av uppgiften. (Har inget stark minne av att jag gjorde nåt för att få bort skuldkänslan)
Vad jag gjorde kanske jag skulle kunna ta sen.

Men jag gjorde nog mer eller mindre hemskheter. Inte att jag skadade någon. Men att jag tappade kontrollen över mitt agerande.

Jag säger inte att Ted Bundy kände skuld. Det har jag ingen aning om, om han kände. Men han kanske möjligtvis (Precis som mig) La obehagliga känslor i sitt medvetna. Och därefter så visste han inte varför han mådde dåligt. Smärtan var bara där. (Precis som mig) Så kanske han inte visste hur han skulle få bort smärtan.

Han ser collegestudenter, och han börjar må fruktansvärt dåligt. Som han kanske inte ens vet varför.

Han lurar in damerna i sin bil och kör iväg med de. Han visste bara inte hur han skulle få bort den obehagliga smärtan. Och allt blev bara fel. Och bara värre & värre.

Som sagt, jag hade konstant skuldkänslor och skam i kroppen. Och det lade sig ner i mitt undermedvetna och jag visste inte ens hur jag skulle få bort det. Nu försvann dessa känslorna efter ett år. Och det tog mig i ett helt år tills jag kunde gräva i mitt undermedvetna och förstå varför jag mår dåligt. När jag väl fick svaret, mådde jag faktiskt bättre.
Och idag kan jag säga till mig själv, att det är absolut ingenting att känna skam för.

Jag kunde inte koncentrera mig i uppgiften på grund av koncentrationssvårigheter. Och hade svårt att koncentrera mig på grund av att jag mådde dåligt av en annan anledning.

Jag kan känna av att det var nog mer läraren som gjorde fel. Hon ser mer klart och tydligt att jag får en blackout. Jag får inte ut någon ord i min mun. Och jag skäms så fruktansvärt mycket. Och läraren står och pressar mig mer & mer. Istället för att agera som en riktig lärare och försöka hjälpa mig så gjorde hon bara situationen värre för mig. Och jag blev bara mer stum.

Slutet av dagen kände jag skuld. Därefter grävde jag ner allting i det undermedvetna och jag skulle inte gräva upp det igen efter ett helt år. Alltså idag.

Nu mår jag mycket bättre.

Jag tror att Ted Bundy skulle må bättre om han fick chansen att gräva i sitt undermedvetna. Det kanske kunde stoppat hans mord?

Bara jag som kan ha sympati för Ted Bundy och andra sådana typ?

INNEHÅLL