• Anonym (Orolig38år)

    Råd efter första tidigt missfall

    Blev gravid på första planerade försöket (stor lycka) för några månader sedan, och fick ett tidigt MA vilket vi anade vid VUL i v. 8+4 och fick bekräftat i v. 11+1. Kan hantera sorgen över detta hyffsat bra, men tycker oron och rädslan inför nästa försök är fruktansvärt plågsam. Då jag aldrig varit gravid tidigare är min enda erfarenhet just denna, att graviditeten slutar i ett missfall. Samtidigt vill vi försöka igen så snart som möjligt. Är 38 år gammal så vill inte förlora någon tid.

    Ni som upplevt något liknande - hur gick det för er och har ni något bra råd att ge mig?
  • Svar på tråden Råd efter första tidigt missfall
  • Anonym (Tyvärr vanligt)

    Tyvärr är det ju så vanligt! Beklagar verkligen... Har också varit där och är nu igen i v5 och håller tummarna. Mitt råd är att testa igen så snart som möjligt, har du nyss varit gravid så är kroppen inställd på det och det går ofta lättare. (Har jag hört.)

    Skulle det upprepa sig kan du testa att få progesteronkräm utskrivet för att stötta graviditeten.

    Lycka till!

  • Anonym (Majk)

    Hej.

    Fick missfall i januari och de upptäcktes ungefär som ditt. För litet foster för vecka vid två ul. Därefter blödning! :/

    Kämpar nu för en ny graviditet!

    Har ett barn sedan tidigare och då jag tittar på henne så vet jag vad de är värt. Om jag så går igenom tio missfall för att få ett till barn så kommer jag göra det. Barn är de bästa man kan få.

  • Anonym (ä)

    Hej. Beklagar erat missfall. Eller MA, fördröjt missfall. Var med om samma sak i min allra första graviditet. Upptäcktes inte förens i vecka 11 för mig. Men då hade jag haft blödningar i 2 veckor som enligt min BM var heeelt normalt.

    Hursom, det var skitjobbigt. Vi hade berättat för den närmsta familjen. Dom tog det lika hårt som oss och antar att pga det så blev det ännu jobbigare för oss.
    Men, vi försökte intala oss att det var fel på fostret och det var bättre att det hände då än vid förlossningen eller senare i graviditeten.
    Vi började försöka direkt igen. Fick tyvärr ett tidigt missfall efter ett par månader, men det kom ut hemma och var som sagt tidigt. Men då började jag känna en enorm stress att det var fel på mig osv.
    Blev gravid 2 månader senare igen. Och resultat blev en underbar liten tjej! Kände mig orolig den första tiden i graviditeten. Men fick komma in 2 ggr och göra VUL så jag blev lugnare. Efter halva graviditeten var all oro borta.

    Fått ett barn till sedan dess, och är nu gravid med mitt tredje. Tänker ibland att om mina missfall inte skett hade jag inte haft dessa underbara ungar jag har nu. Vill absolut inte säga att jag är tacksam för det som hände. Men antar att det är lättare att se tillbaks och tänka så.

    Se till att du och din partner planerar in roliga saker. Vi satte upp att är vi inte gravida det datumet (välj ett) så bokar vi in en resa till mexico! Vilket vi hade gjort om vi inte varit gravida. Bara för att ha något att se fram emot.
    Nu blev vi gravida så något mexico har vi fortfarande inte varit i. Men det kommer!

  • you had me at hello

    Vilken fin beskrivning ändå Anonym (ä).

    Jag väntar just nu på att mitt MA ska visa sig mer konkret. Jag var på VUL förra tisdagen där de bara kunde se en fostersäck. Läkaren sa att jag inte skulle hoppas på det bästa men att jag även skulle kunna vara i en tidigare vecka än jag tror. Hittills har kroppen inte visar några tecken alls så väntan på att kroppen ska fatta känns oändlig.
    Jag har missbrukat Google senaste veckan för att förska få svar på varför min kropp inte fattar vad som förmodligen pågår ;)

    Allt eftersom tiden går börjar allt kännas mer hoppfullt många av tankarna är såklart hur stor risken är för att vi aldrig någonsin kommer kunna få barn. Det här var visserligen första försöket och det tog sig direkt men oron börjar ändå växa med en gång.

    Din text gav mig iallafall nytt hopp en liten känsla av lugn mitt i allt tumult. 
    Tack snälla du för det :)

  • Anonym (Orolig38år)

    Tack för era svar och för fint formulerade dina tips Anonym(ä)! Det tog jag till mig: efter att vi inte varit så sociala alls den tid graviditeten varade, har jag passat på att bjuda vänner till ett par middagar, försöka planera lite inför en Italienresa vi faktiskt redan hade bokat in och se fram emot att vi ska öppna upp vårt sommarställe för våren till helgen, samt lite andra saker.

    Kanske tänker jag "fel" men om vi lyckas bli gravida igen tänker jag undvika att låta graviditeten få "sjunka in" så länge jag bara kan hålla mig från det, åtminstone till vecka 12. Inte falla för frestelsen att fundera över fina namn, mammakläder, prata om bebisen eller liknande förrän det faktiskt finns en graviditet "som håller" att glädja sig åt.

  • Anonym (ä)

    För mig har jag faktiskt inte "erkänt" graviditeten förens efter mina RUL. Just för OM något händer. Så förstår hur du tänker där Orolig38. Låter bra att ni har en massa roligt framför er. Man behöver det, annars äter stressen, sorgen och frustrationen upp en.

    YouHad: Du ska se att det kommer att gå bra. Förhoppningsvis var det för tidigt nu. Jag har blivit flyttad 1 vecka med första, och nu med 3e så diffade det nästan 2 veckor på mina beräkningar. Så är du tidigt i din grav så är det mycket möjligt att du är tidigare än du trott.

    Stort lycka till till er bägge.

  • Anonym (orolig)

    Hej!

    Jag plussade i början på oktober och det var min andra graviditet men i slutet på november så började jag blöda så min första tanke var såklart att det var ett missfall på g och mycket riktigt så var fallet då jag bokade tid för ett VUL. Jag trodde ju att jag var i vecka 13 men tyvärr så hade hjärtat slutat picka i v.7-8. Fick göra en medicinsk behandling för att det skulle komma ut då det inte hade kommit ut av sig själv. Har ett barn sen tidigare och detta var min andra graviditet som slutade i MF.

    Har ni någon erfarenhet om mensen har blivit förändrad efter ett missfall? Före missfallet så blödde jag i ett och typ fjärde dagen så minskade det och kom bara brunt (avslag) till femte-sjätte dagen, nu efter missfallet så har mensen blivit jättekonstig. Blöder normalt första och andra dagen på tredje dagen typ inget och fjärde dagen så kommer det avslag för att senare under dagen blöda inte ens en tesked och samma på femte dagen och sjätte och sjunde dagen lite avslag på pappret när jag torkar mig och idag den åttonde dagen samma kom bara blod en gång då jag torkade mig.

    Blir galen, varför håller det på så här egentligen? Är det för att kroppen inte kommit i balans efter missfallet?

    Vi har även försökt  bli gravida igen i februari och mars men inte lyckats :( Har ett barn sen tidigare och nu denna graviditet som slutade i MF, blivit gravid på första försöket, men varför inte nu lixom? Är orolig som tusan. Var i måndags och gjorde ett VUL för att jag ville få bekräftat att allt hade kommit ut och det såg bra ut iaf som tur var.

    Tacksam för svar :)

  • Anonym (ä)

    Hej! Mina cykler har ändrats både efter mina lyckade graviditeter och mina missfall. Min ägglossning ligger ganska sent i min cykel just nu. Ca 10 dagar innan mensen. Kanske är det något sådant?

  • Anonym (orolig)

    Jag har ägglossning ca 14-15 dagar efter, räknat från första menssdagen.

Svar på tråden Råd efter första tidigt missfall