Kan jag ha fått en nervskada av EDA?

Har du gjort nån undersökning av dig alls?

Det man har gjort är kollat mina reflexer, balanser på "lina", hoppa på ett ben 10 ggr, peka på näsan, skruva glödlampa, beröring etc och dom säger att det ser normalt ut och vill inte ta och utreda mer då dom anser mig som
normal trots det har jag sagt till dom att jag upplever i kroppen dessa stickningar, domningar, svajig när jag går känns som om jag vill dra mer åt vänster och konstig i huvudet.

Trodde först att de var min infektion i livmoden men den är botad. Vet inte vart jag ska ta vägen.

Om du har fått en nervskada på grund av förlossning eller Eda (det är vanligare med nervpåverkan av själva förlossningen än av edan, barnet trycker ganska länge mot ganska många strukturer därinne), så blir det inte värre än vad du har det nu. Nerven är som mest påverkad direkt efter skadan (första dygnen) för att sedan bli bättre. Det är bra att du har hört av dig till vården, men det är sällan någon ide att utreda förrän det har gått ett par månader - det brukar bli mycket bättre med veckorna som följer, och det finns ändå ingen "behandling" att sätta in som påverkar förloppet. Du har alltså inget att förlora på att vänta och se ett tag. Det händer ganska mycket i kroppen de första sex veckorna efter förlossningen, med trötthet, järnbrist, blodbrist, hormonförändringar... Mycket som faktiskt kan ge ospecifika symtom utan att det för den skull är något fel. Jag vet att det är svårt att låta bli att oroa sig, men försök se tiden an några veckor, och hör av dig igen om det inte blir bättre. Hoppas det ger med sig!

Men kan man verkligen komma åt en nerv som går från benen upp till armen? Detta är ju min första gång så vet ju inte hur man ska känna och vet att man inte ska jämföra sig med andra så som sina kompisar, men man blir ju rädd när ingen jag känner eller läser om har haft mina besvär förutom dom som råkat ut för fel stickning av edan.

Jag hoppas att detta ska försvinna och det hade varit ett mirakel om de nu är så att barnet tryckt på en nerv men har inte känt någon förbättring alls och det är ändå 3 veckor sedan snarare har det blivit med intensiv stickningar så mannen min får klia mig för jag är rädd att jag ska tappa känsel för beröring.

Försöker att inte oroa mig allt för mycket men vissa dagar är värre än andra för vill ge 100 % uppmärksamhet till min son i stället för att vara rädd och låta tankarna gå i väg på annat.

Man kan få nervskador under förlossningen, oavsett om man får EDA eller inte. Det blir ganska mycket tryck på allt möjligt under förlossningen och det finns många nerver som kan påverkas. Alla nerver som går ut i benen måste ju passera bäckenet för att komma till ryggraden. 

Det blir inte värre, TS, men det är inte säkert att det blir bättre heller. 

Tyvärr är detta ytterligare en risk med vaginala förlossningar som barnmorskor ofta glömmer att informera om. 

Nej tyvärr dom är inte så bra på att informera om dessa nervskador som kan uppstå från förlossningen kommer aldrig ångra min son men hade man varit mer förberedd och vetat om risken med dessa nervskador  som barnet också kan orsaka hade jag nog slappnat av lite mer. Men jag får försöka helt enkelt att ta en dag i taget och hoppas på att det återställer sig har ju ändå fått en fin son som jag är tacksam över.

Får tvinga mig ut på promenader och försöka åter gå till det "normala" trots det känns konstigt så får vi se om de kanske ger med sig om inget annat får jag kontakta sjukvården igen.

Hej! Nu är jag här igen, 1 år senare 2014-03-28. Hur mitt liv ser ut?.... Djävulens sjukdom... Små, små steg upp och brak ner... Vad har hänt sen sist då...? Jo, lägenhetsliggande från dec 2012 till juni 2013. Endast träning på gymet. Klarar inte ens av att gå och handla utan att sätta mig på golvet. Start med smärtmedicin mars 2013 efter att ha knaprat 10-12 Alvedon i fyra månader. Betalar familjestöd från kommunen i tre månader under våren så sonen får komma ut och gunga. Mitt sociala liv är expediterna på Hemköp, Apoteket och gympersonalen. Familjen i Göteborg går inte att besöka. Släktingarna i Värmland har fortfarande inte sett sonen. Möte med arbetsgivare och försäkringskassa i dec 2013 där vi bestämmer att sjukskrivning sker halvtid. Studier halvtid. Så glad för detta. Första badet med barnen i januari på simhall. Vid tredje studieresan domningar som slutar med tappad muskelstyrka i hela kroppen. Inlagd på ortopedin. Fjärde magnetröntgen gjord. Får höra att detta sitter i mitt huvud. Kan fortfarande inte avföra utan hjälp. Ej heller sitta. Gå. Stå. Längre perioder. Smärtan ökar. Jag klappar ihop. Inser att studierna ej kommer kunna genomföras klart. Ej heller aktiviteter med barnen. Tillbaka på noll trots att jag gjort allt rätt. Vad kan jag vara. För mamma åt mina barn? Ringer till psykiatrin. Blir inlagd fem veckor. Separation på gång.. Sambon orkar inte längre. Han har dubbeljobbat sen aug 2012. Först på sitt eget. Sedan handla. Laga mat. Få i mig mat. Peppa. Stötta. Städa. Diska. Ta hand om barnen. Där är jag nu. Om jag önskar min värste fiende en epiduralskada? Nej. Mitt liv har blivit ett helvete. Från aktiv idrottslärare till kryckor utan möjlighet att ta hand om mina barn!

www.city.se/nyheter/hennes-journal-forsvann/

www.city.se/nyheter/helena-skadades-vid-forlossningen-men-far-ingen-ersattning/