Jag tyst - Han pratkvarn

Min sambo är en sån himla pratkvarn. Allt ska kommenteras och diskuteras, på mornarna när jag vill ha det tyst och lugnt sitter han och kommenterar och läser högt ur tidningen för sig själv. Det suckas och gäspas högt, han pratar för sig själv, nästan skriker när han pratar i telefon så jag måste höja volymen på TV:n om jag försöker se på något, det ska klagas och ojas om han har ont i örsnibben, lillfingret eller vart han nu har värk nånstans osv osv..

Jag är helt tvärtemot, säger inte så mycket i onödan, vill gärna ha det lugnt och tyst nån timme efter att jag vaknat och har inte behovet att kommentera allt jämt.

Nån som har tips på hur jag kan få honom att förstå att det är jobbigt när han är så högljudd jämt? :/ Vill kunna sitta och skita för mig själv eller klämma en finne emellanåt utan att han stormar in och ska prata om det ena och det andra..

Vill kunna umgås i en trevlig, varm tystnad också och inte bara en massa gap jämt och ständigt.