I min första lägenhet hade jag grannar både ovan, under och till höger och vänster. Grannen till vänster spelade mycket racing- och first person shooterspel. Han gillade actionfilmer och hade antagligen ett rätt bra hemmabiosystem. Grannen till vänster hade en "pratglad" innekatt som önskade att den var en utekatt. Grannen ovanför sjöng mycket, mest ballader men också lite indiepop. Han hade en trumma som han gärna använde och verkade vara arbetslös eller jobbade hemifrån. Grannen under visste jag ingenting om.
Jag träffade ingen utav dessa grannar utan utgår bara från vad jag har hört från deras lägenheter.
I min nuvarande lägenhet har jag grannar under och till höger och vänster. Jag bor visserligen i ett område med många äldre så det är väldigt tyst, men jag hör absolut mer från de i lägenheterna på sidorna än de underifrån. De där nere lyssnar på dansband på ganska hög volym någon fredagskväll i månaden, men det stör mig inget. De gör det väldigt sällan och inte särskilt länge, men de verkar ha en stereo med bra ljud.
Hemma hos min pojkvän totalt hatar vi grannarna ovanför. Det är ett tvåvåningshus och vi har grannar på sidorna, men de kan man ibland tro är döda för det är så tyst. Grannarna ovanför gillar techno från 90-talet och verkar aldrig prata med varandra, eftersom musiken är så hög och spelas både dag och natt. Eller jo, ibland hör vi dem skrika på varandra. Det flyttas ofta omkring möbler och en gång har de snickrat ihop en vägg mitt i lägenheten efter ett bråk...
Kort och gott så skulle jag säga att är du är ganska lyckligt lottad om du bor underst, du behöver i alla fall inte bry dig om att det ska låta om du flyttar möbler eller skuttar runt. Sen så kan du höra resten av huset, men jag hade hellre varit i en bottenlägenhet och kunnat hoppas bäst jag ville.