Jobba när man blöder och väntar på missfall?

Jag skulle stanna hemma och vänta. Missfall (om det nu är det), kan vara extremt påfrestande. Ingenting är viktigare än du och din kropp just nu. Jag lyssnade inte, jag åkte 20 mil och fick sedan genomlida eländet i en annan stad under en födelsedagsmiddag. Kan du stanna hemma så gör det. Jag förstår att det känns hopplöst nu men jag håller tummarna för att det bara är en blödning såsom många kan få. Kram!

Jag har jobbat genom flera tidiga mf, i V6 är det ju inga mängder blod precis.

Jag fick missfall i vecka 8...var hemma i tre dagar men mest för att jag var ledssen...blödde i 14 dagar ca...

Jag jobbade också förra gången och det var ju inte blodmängden som var problemet. Det var liksom jobbigt att sitta på dass på jobb med hemska kramper och blöda ut stora klumpar och tydlig fostersäck, inte minst fysiskt. Och att då springa mellan toa och att låtsas som ingenting trots smärtorna. DET vill jag inte göra om. Sen blödde jag av och till i 6 veckor, klart jag inte skulle vara hemma så länge. Jag menar nu när jag väntar på själva missfallet. Jag mår ju mer psykiskt dåligt än fysiskt. När man försökt i ett par års tid tär det "lite" på en.

Du måste avgöra själv hur du känner. Men rent moraliskt sätt tycker jag du gott kan vara hemma en dag eller två. Kan vara skönt att sörja och få blöda ut det mesta innan man ska fungera som vanligt ute i vardagen igen.

När jag fick MF hade jag tre timmar kvar på jobbdagen som jag härdade ut. Sen jobbade jag två dagar till bara för att jag skulle ha 2 veckor semester efter det. Annars hade jag sjukat mig några dagar.

Blödde rikligt i en dag bara (var i v6) men allt var klart efter 7 dagar.

Om du känner att du inte orkar jobba så kan du med gott samvete vara hemma tycker jag. Du får ju vara sjuk en vecka utan läkarintyg.

Jag hade sjukt ont när jag fick missfall och mådde så dåligt att jag ibte orkade jobba. Det beror väl på lite vilken typ av jobb man har också, skulle jag sitta ensam på ett kontor kunde jag tönka mig att jobba men då jag arbetade i skolan och ska vara pigg och alert såg jag ingen anledning att jobba. Håller tummarna att det ibte är ett missfall TS!

Hade det jobbigt i graviditeten, blödde massor från ca v 10-20. Toabesöken var alltid klarröda om jag säger så. Jobbade hela tiden, och då har jag ett jobb där jag har mycket svårt att ta pauser. Visste att nattbindan alltid skulle vara megafull när jag kunde byta. 

Så, mitt råd är att även om det inte är ett missfall så:

Be mvc kolla upp om det finns ett foster kvar. 
Om de inte vill insistera. 
Stanna hemma en vecka, vila. Prata med dig partner mycket. 

Jag ringde och sjukade mig. Men "problemet" är att det inte drar igång ordentligt. Verkar konstigt med mf som bara blöder av och till och inte gör ont. Förra gången hade jag som spottings bara innan jag fick missfall 1,5 vecka senare så det är väl det jag tror kommer hända.... men sen hör man ju storys som inteintegrerad här och får lite, lite hopp. 

Förra gången blev jag tvärnekad att få komma in och bli undersökt, varken hos min vanliga privata gyn, andra mottagningar eller hos akuten. Hur lyckades du få hjälp inteintegrerad? På gyn-akuten? Jag fick komma 3 veckor senare när det skulle ha synts klart och tydligt på VUL ifall fostret levde. Men vid det lageet fanns det inte ens spår av hcg kvar. Då lät det på gyn som om han knappt trodde på att jag hade varit gravid. Det är inte så bra för min del, för om detta händer ännu en gång så måste det ju finnas dokumenterat så att jag kan få en missfallsutredning. 

Jag fick missfall i v12 för 3 år sedan och då fick jag precis som du gå och vänta ut det. Tog ca en vecka från att jag blrjat blöda och misstänkte missfall tills att själva missfallet satte igång. Var hemma hela den veckan då det var psykiskt omöjligt att fokusera på något annat än vad som pågick i min livmoder. Och eftersom man inte vet när det sätter igång, vill man ju inte vara på jobbet. För mig tog det ca 2 min från att kramperna började tills att jag satt fast på toaletten med störtblödning och extrema värkar. Kunde inte lämna toaletten på 4 timmar. Vill inte ens föreställa mig hur det skulle ha varit att genomgå detta på en jobbtoalett.

Vad gäller undersökning så har jag samma erfarenheter som du. Stört omöjligt att få en tid. Men nu 3år senare har jag lite mer erfarenhet då vi tyvärr varit ofrivilligt barnlösa sedan detta första missfall. Så efter 3 misslyckade ivf och ytterligare ett missfall senare vet jag att det enda som fungerar är att ringa och bre på ordentligt. Smärta kan de aldrig kontrollera så säg att du har mkt ont. Att tjuta, vara hysterisk och allmänt jobbig (ringde 4 gr samma dag vid sista missfallet) fungerar också då sjukvården inte är så bra på att hantera sådana patienter varför de hellre erbjuder en tid än att behöva bemöta den jobbiga/ledsna/hysteriska person flera gånger. Att vara duktig patient (påläst, samlad mm) har man tyvärr ingen nytta av.

Håller tummarna för att det inte är pga missfall som du blöder och hoppas att du får göra en undersökning så att du kan slappna av lite och kunna återgå till jobbet.

Fy fan... vilket jävla skit att man inte ens ska kunna få 5 minuter av deras hjälp utan att ljuga och vara hysterisk. Ibland undrar jag var detta landet är på väg... nog för att det inte hindrar ett mf atyt bli undersökt, men det hjälper en väldigt mycket psykiskt. 

Jag kommer inte fixa att ljuga, böna och be, så jag lär inte få någon hjälp... Bara sitter här i morgonrocken och lyckas inte få någonting gjort överhuvudtaget. Borde avboka den där inskrivningstiden hos mvc t.e.x. Känns å jävla hopplöst... att två omgångar har väntat på det där plusset i ca ett år och sedan få mf  näsatn direkt igen.. Är det lönt man försöker bli gravid så länge när det ändå inte vill stanna? Måste ju vara något jävligt fel på mig. Och allting såg så himla perfekt ut i vår utredning. 

Lyckades faktiskt få komma till gyn på torsdag.. Vet inte vad han kommer kolla men jag fick en tid iaf.

Skönt TS! Jag fick själv en blödning igår och var in idag och kollade (fick komma rätt snabbt då jag har flera missfall i bagaget), allt såg fint ut för mig så jag håller tummarna för dig på torsdag!

Jag satte mig på kvinnokliniken akutmottagning på Sahlgrenska med inrådan av bm på mvc..hade inte ont, men blödde...

Fick jättebra hjälp! Det gjordes en undersökning med vaginalt ultraljud, togs blodprov och pratat av mig...

Skulle komma tillbaka 3dagar senare för ett nytt blodprov för att se om hcgt sjunkit...en sjuksköterska ringde mig någon dag senare att hcgt sjunkit och att missfallet borde vara över mer eller mindre och att jag kunde blöda ett tag!

Väldigt gulliga var dom!

De misstänker ett utomkvedshavandeskap så det var tur jag fick en tid. Tack för stödet!