Längtan efter ett syskon till vår 4-årige son
Sedan sonen var 1,5 år har vi försökt att få till ett syskon. Under tiden har vi inte fått något mf eller liknande, utan vårt problem är att inget händer. Sonen tog det 9 mån att få till på egen hand. Vi har genomgått utredning och inget fel hittas på oss, utan vi fick alternativen att försöka på egen hand ett tag till eller genomgå ivf (ett försök kostar oss då ca 25.000). Vi valde då att försöka ett tag till på egen hand. Dock har vi haft ett uppehåll på ca 6 mån, dels för att jag då påbörjade en ny anställning och dels för att jag behövde en paus från allt.
Dessutom söker jag till olika utbildningar just nu, vill bara att något händer i mitt liv, ett syskon eller en utbildning. Vill inte bara tå och stampa på samma ställe.
Har sån längtan efter ett syskon till sonen (som även han vill ha ett syskon), men känner samtidigt en sorg över att det kanske blir det enda jag inte kan ge honom.
Sambons systrar har båda blivit gravida ett par ggr var under tiden som vi har försökt, och varje gång vågar de knappt berätta om sina graviditeter för oss. Den ena systern frågade flera ggr under sin ena graviditet om jag mådde dåligt av att se hennes växande mage. NEJ, jag mår inte dåligt av det! Jag missunnar ingen sin graviditet. Det jag tycker är jobbigast är att andra gör vår sekundära barnlöshet till ett stort problem, visst kan jag känna att jag också vill uppleva en graviditet igen. Men som sagt jag missunnar ingen. Vår sekundära barnlöshet är något jag och min sambo helt enkelt får jobba oss runt eller bearbeta i form av sorg som man tar sig igenom.
En annan sak som gör mig irriterad är folk som säger åt en att man ska bara "slappna av" eller "ligga i" så blir det syskon. Favoriten är, "ni får skynda er på, [sonen] börjar ju bli så stor nu". Men hallå, vad tror ni att vi har hållit på med sen han var 1,5 år? Jag vet att folk vill väl, men just såna kommentarer gör mig bara irriterad. Låt oss vara när det gäller syskon, kommer det ett så kommer det ett. Annars är vi jättenöjda med att vi har vår underbara pojke. Det finns andra som aldrig får uppleva familjelivet, vår familj är kanske ett barn mindre än vad vi har drömt om. Men den vi har skulle vi aldrig byta bort mot ngt annat!
Sorry, men jag behövde bara ventilera.
