Hur känner ni kvinnor när ni är gravida? Ni vet ju om att det finns en människa som växer i din mage? Känner ni er rädda i och med det? Jag försöker föreställa mig om jag som man blev gravid, jag skulle nog känna mig lite förvirrad tror jag av det hela, men ändå coolt. Hur är känslan när bebisen rör på sig? Blir man obekväm?
Berätta gärna! Kul att höra 
Jag är mer rädd om mig själv. Och det har jag också fortsatt vara sedan barnet kom ut. (Har ett utanför och ett i magen.) Jag lever inte längre bara för min skull utan även för deras. Men det gäller flera pappor jag känner också.
Det är jättekonstigt att det växer en person inuti mig. Skitskumt!
Hur det känns när fostret rör på sig har varit olika. Första graviditeten mådde jag ganska bra och då var det mysigt. Jag klappade på och pratade ofta med fostret/barnet.
Den här gången har jag mått dåligt från första början och då har rörelserna varit obehagliga och störande - inte alltid dock. Det kan vara kul ibland.
I och med att jag har mått dåligt har känslorna för fostret/barnet också låtit vänta på sig. Med första barnet var det kärlek från första dagen jag fattade att jag var gravid.
Ibland kunde jag tycka att det var lite äckligt, haha, liksom ha en människa i sig. Som en ailen också. Jag drömde en hel del mardrömmar om hur barnet sparkade så hårt att en fot kom ut rakt genom magen. Vaknade helt kallsvettig av det.
Men för det mesta tänker man inte på det på det sättet. Det är en gravidmage och något man bara vet att man älskar där inne.
Helt underbart tycker jag. Är gravid med nr 3 nu och även om jag älskar att vara gravid och föda barn är detta sista barnet.
Rörselserna kunde kännas obehagliga men ändå mysiga på något sätt :)
Att vara gravid är mest jobbigt tycker jag. Väntar andra nu (vecka 10) och mår inte särskilt bra. Svårt att andas, känns som jag börjar bli sjuk och fryser. Allt luktar illa och saker smakar konstigt. Illamåendet har lyckligtvis gått över, snart försvinner förhoppningsvis de andra besvären. Andra trimestern var iaf förra gången bra. Hade inga besvär alls och magen är ju inte ivägen än. Började känna bebisen i vecka 19-20 och det känns som en Alien som rumlar runt. I början lite, sen mer. I slutet är det jobbigt. Svårt att röra sig, svårt att andas. Ont i ryggen, benen och allmänt skitjobbigt. Sen kommer bebisen och det verkligt jobbiga börjar :)
Tycker det känns konstigt, overkligt att det ligger en levande bebis där inne. Men samtidigt är jag så innerligt tacksam att få uppleva detta då vi var ofrivilligt barnlösa i 2 år innan hon planterade sig.
Sparkarna ja, tycker det är häftigt bara 
särskilt när jag badar brukar hon leva om och magen guppar och gungar haha...