Kommer jag orka, vad har jag för val?

Jag antar att du är hemma med barnen, alltså inte jobbar?

Att vara hemma med 1, 2 eller fler barn är ett heltidsjobb! Du behöver må bra själv för att vara en bra mamma!

Ställ ett ultimatum! Dela ansvaret, annars kommer detta inte funka!

Prata om hur du mår och hur du känner, få honom att se det ur din synvinkel.

Jag vet precis hur det är... Se till att få lite egentid. Träna, träffa vänner, gå på bio eller ta en lång promenad. Lycka till!

Försök tänk på att det är ett ni och inte bara du. Ni får hjälpas åt, gör ett försök men tala igenom det innan. Äldre barn kan ibland hjälpa till med mindre barn. Integrera detta barn in i familjen, blir lättare för både pappan och det barnet som kommer.

Det är inte lätt att få ihop familj med barn sedan tidigare, men det kan gå.

Föräldraledigheten är slut och vi båda jobbar 100%. Att gå ner i tid har jag prövat tidigare men det blev för jobbigt. Jag fick stressa på jobbet tills jag kräktes. Jag skulle göra lika mycket men på 80% av tiden samtidigt som vi ständigt har diskussioner om pengar och jag fick mindre inkomst. Jag lämnar alltid barnen och hämtar dem för det mesta. De få dagar jag har tid att jobba över och hinna med allt på jobbet får jag jobba väldigt sent. Sedan är det matlagning, städa huset, tvätta, läsa läxor, skjutsa till aktiviteter och kalas osv osv. Det är inget optimalt liv med ingen som helst tid för mig själv. Ett barn till upp på det. Som tror att pappa alltid är så glad, så snäll, som är betydligt mer bortskämd hos sin mamma på många sätt. Vars mamma är hemma på heltid för att ta hand om sina barn, låter de bestämma vilken mat mamman skall laga, som har mer pengar att ge, som har friare regler, som låter hen vara uppe senare mm........ Jag tror det kan bli så att det blir en stor börda för mig att bära som jag är väldigt tveksam till att jag orkar mer -samtidigt som jag tror barnet kan bli besviket när de får uppleva vardagen här......

Jag och min kille har bråkat och diskuterat otaliga gånger om ansvar och fördelning men det leder ingen vart och efter så många år har jag gett upp. Det är inte värt allt bråk. Jag vill ha städhjälp, med Rut, läxhjälp osv men min kille vägrar betala för det. Han tycker att "vi" (=jag) kan lika gärna göra det själva.

Jag har inget val, jag måste ta hand om mina barn och hans barn hänger med av farten när de är här. Men måste jag "acceptera" och ta på mig ansvaret för ett till barn?

Nej du måste absolut inte acceptera det! Put your foot down woman!

Vad gör din sambo egentligen? Om han inte funnits med i bilden, hade du då haft mer att göra eller samma?

Att jobba 100% och sedan komma hem och ta hand om alla sysslor som följer ett familjeliv är nåt många familjer gör, men då är oftast båda föräldrarna lika delaktiga...

Ditt sätt att leva kommer göra slut på dig! Den där väggen kommer närmare och en dag kommer du gå in i den. Vad händer då?

Har du tur så kanske du klarar dig undan en total krock in i väggen, men då kommer du istället bli bitter, låta det gå ut över oskyldiga och sedan bli ledsen pga att gjort det...

Inget lätt beslut

Själv hade jag stått ut..läääänge...sen lämnat allt.

hans barn hans ansvar
precis som de två ni har gemensamt
hur kommer det sig att du hinner göra allt samtidigt som du jobbar 100%?
du måste dela med dig av ansvaret eller snarare kräva att han tar sin del av familjeansvaret

Jadu nu kan jag ju bara skriva om hur jag hade gjort. Och hade allt med barnets omhändertagande hängt på mig så hade jag blåvägrat. Vill din sambo ha sitt äldre barn på heltid så får han också hjälpa till med ALLA barn. Och sen så hade jag valt att skriva ner hushålls regler som gäller alla barn som vuxen.

Problemet här är väl egentligen inte ännu ett barn utan att du accepterat att vara ensamstående mamma i en relation? Att du inte klarade att jobba 80% heller indikerar kanske att du har svårt att säga ifrån, och att ställa krav på din omgivning utan istället kämpar på fast du borde sätta ner foten.

Vad gör din sambo medan du sköter hushållet, lämnar och hämtar barnen mm? Jag fattar inte?

min gissning är att du inte kommer orka och att du kommer att börja tycka riktigt illa om hans barn

Min man jobbar, och fixar lite med huset, saker som behöver göras. Annars är han oftast trött och vill ligga på soffan framför tv:n och ta det lugnt. Han tycker det är skillnad på våra jobb då han har ett fossilt jobb och tycker han är mer trött än mig mesans jag har ett kontorsjobb. På nätterna går han aldrig upp när barnen blir sjuka, kissar i sängen, ropar för att de drömt en mardröm och är rädda osv med förklaringen att jag kan somna om efter ett tag och han har svårt att somna om. När jag lagt barnen så tar jag tvätten mm till ganska sent på kvällen, och så går jag upp tidigt innan barnen vaknat och tar en del. Jag tycker inte det är en rättvis börda att bära med familjen men det enda svaret han har är att det inte är en tävling om vem som gör mest och där stannar det om jag inte vill att ett jättebråk skall urarta och som inte leder någon vart. Benen there, Done that. Jag har själv ingen lösning känner jag. Och har han inte ändrat sig under alla dessa år har jag svårt att se att han skall ändra sig när hans största barn skulle flytta hem till oss. Barnet hade prao och var med mig en v på jobbet. Den veckan kände jag knappt igen min kille. Han matade hen med godis, något våra barn aldrig skulle få mitt i veckan, han lämnar de andra barnen hemma med mig och åker iväg med endast hans barn sedan tidigare och kvittrar sim en fågel. Det är kul att han blir glad när hen är hos oss men jag hade önskat att han var glad även annars också. Och att han ger alla barnen tid, kärlek och engagemang. Och att samma regler som äta godis och uppfostran gäller alla barnen. Det är jättejobbigt att ens fundera på en separation