Har era män blivit tråkiga?

Yes, min har oxå blivit tråkig. Han vill aldrig göra nånting! Han ligger helst och kollar på film hela kvällarna och helgerna. Han tar inte ansvar för barnen heller utan hans liv är bara jobb och slappa. Astråkig! Jag försöker få med honom på roliga saker eller bara gå ut en stund, men nej, han har ingen lust.

Jag letar efter ett eget boende nu så vi kan separera, orkar inte med att leva såhär längre, känner mig inte alls lika glad och positiv som jag var tidigare.

Absolut inte! Jag har en man som det är ständig fart på, ideerna sinar aldrig och sexet är av bästa kvalite

Hur gamla är ni?

Jag är väl inte riktigt vid separation ännu, sexet funkar ännu (även om det ärligt talat inte heller är så djävla kul, men rent tekniskt är det bra) men det här är inte att leva sitt liv. Börjar känna mig tom inombords. :/

Vi är 28-30. Sexet funkar inte. Han vill, men jag är inte så sugen när han bara ligger i sängen som en fet gris hela dagarna medan jag fixar allt i hemmet och aktiverar ungarna.

Har försökt med allt under lång tid så nu får det räcka.


Det låter härligt!

Då är ni ändå unga. Trodde inte män hamnade här förrän de var runt 40.

Grattis!

Puffar. Någon mer med erfarenhet?

Givetvis får män med tråkiga fruar också skriva.

Nej, han har aldrig varit tråkig. Alla har dåluga dagar då man saknar lust eller ork för att hitta på roliga saker, han är underbar helt enkelt

Min man närmar sig femtio och har blivit riktigt gubbig. Han vill inte heller göra någonting, han vill sova länge, göra samma maträtter, ha samma rutiner som alltid. Det enda han tycker är kul är att gå på puben med sina vänner eller bjuda folk på middag, det livar upp tycker han. Allt är jobbigt. Huset är jobbigt, jag har föreslagit att vi ska köpa ett nyare hus eller lägenhet men se det går inte. Jag vill gå på bio, det är för dyrt. Så låter det hela tiden och jag är trött på att allt är så jobbigt. Allt, exakt allt är jobbigt, från att städa, laga mat, gå med hunden och han börjar mer och mer likna sin pappa både på utsidan och insidan (pappan är extremt lat) vilket gör mig fullständigt galen. 

Du är inte ensam!

Frågan är om din man alltid har varit sådan och att du nu fått nog eller om han verkligen var mer aktiv förr och har tappat farten.

För mig är det det första.
Maken har aldrig tagit tag i någonting eller tagit ansvar för vare sig hem eller barn och nu har jag fått mer än lovligt nog.
Jag är så trött på karl'n att jag slutat vara i samma rum som honom. Han är så inkörd i sitt eget liv och sitt eget intresse - sitt arbete då han är arbetsnarkoman...
Han har ingen som helst aning om vad som händer runt om i byn än mindre vad som händer i världen. 
Det han vet är sådant som JAG talar om för honom som det står om i tidningarna.

Han umgås inte heller med sina kompisar för han har inga andra intressen än sitt och jag förstår om kompisarna tröttnar på honom som är så inskränkt och så tar han sig ju heller aldrig tid för att umgås med dem utan han måste ju jobba. Helst skulle han vilja jobba 24/7, men det är ju liksom inte fysiskt möjligt...

Jag har under så många år försökt få honom att förstå och få till en förändring och vi har gått i terapi, men inget har hjälp. Nu har jag helt gett upp och jag kan ärligt säga att det finns ingenting han kan göra för att få mig att ändra det beslutet. 
Han har väl börjat förstå vart åt det lutar, men han fattar inte ett dugg vad han borde göra och att han borde ha gjort det för 5-10 år sedan för att det skulle göra någon nytta. Vad han än gör nu så är det för sent. Men han förstår inte...

Det är bara jag som är omöjlig.