Ni som haft bröstcancer, hur kändes era knölar?

Cancer knölar kan kännas precis sådär, eller helt annorlunda. Det är omöjligt att med säkerhet säga vilken knöl som är cancer eller ej, även för proffs, därför skickar de alltid en till vidare undersökningar. Tycker inte alls du är larvig med din oro och alla knölar/förändringar ska ju undersökas. Så försök slappna av lite, uppsök läkare och låt det bara få falla på plats. Med största sannolikhet är det ingen cancerknöl, ca 80% av alla bröstknölar är ofarliga och bröstknölar är väldigt, väldigt vanligt. Men, du kan då seriöst släppa din oro och andas ut. Så ring imorgon!

Tack snälla för ditt svar. Det låter både klokt och logiskt :)
Jag ska avvakta över påsken men sen får det bli ett telefonsamtal till VC.

Jag har ringt till VC och fick en tid på onsdag morgon.
Jag hade kunnat få en akuttid, men denna tiden passade bättre.

Ingen mer som vill dela med sig av sina erfarenheter kring bröstcancer?

jag är en av de  "unga" som drabbats av bröstcancer. Jag trodde aldrig att min lilla knöl var cancer. Vi har inga i släkten med BC. Mitt råd: kolla en gång förmycket.

Så nu sitter jag här och har snart gått genom 6 st cellgifter.

Jag beklagar att du drabbats. Hur kändes din knöl? Och hur gammal är du om jag får fråga.
Själv är jag 29 år. Jag har varit på vårdcentralen där de också kände min "bula". Han kunde inte avgöra vad det var, kände ingen tydlig avgränsning, men sa att det inte kändes som en "vanlig" bröst- eller cancerknöl. Men jag fick remiss upp till lasarettet iaf. Väntar nu på en tid till dem.

Till saken hör att jag opererats för grava cellförändringar tidigare detta år. Läkaren trodde att det gått så långt som cancer, men tack och lov hann de ta bort förändringarna innan dess. Kanske blir man lite extra nojig på grund av det.

Känns skönt att de kollar upp det i alla fall.

Önskar dig all lycka!

Tror inte du behöver vara alltför orolig, de flesta knölar är helt ofarliga. Som regel brukar tumörer kännas väldigt hårda, eftersom cancerceller är annorlunda än frisk vävnad. De brukar sitta fast i vävnaden omkring, dvs det går inte att rucka på. De känns skrovliga och ojämna eftersom det är så de växer. Och de är oömma. Cancerceller uppstår då det blir fel i cellfödelningen och det sker mest ju äldre man blir. Ju fler cellfördelningar, med avläsningar i DNA'et ju större chans att nån del kopieras fel och det växer ohämmat. Oftast tar kroppen hand om det själv och raderar den felkopierade DNA remsan, men i bland så...

Jag har haft flera knölar själv som jag genast gått och fått undersöka. De kändes hårda och kändes som de satt fast men ibland är det svårt att avgöra, även för en läkare. För mig har det alltid visat sig vara vanlig vävnad. Så även vanlig vävnad kan kännas annorlunda. Det enda rätta är att undersöka, lika med födelsemärken. Omöjligt att säga med blotta ögat om det är melanom i dom flesta fall. Jag förstår att du är jätteorolig, jag satt själv som i en dvala och klämde och klämde på knölen innan jag fick det bekräftat att det inte var nåt farligt. Man målar ju alltid upp det värsta, det är många gånger jag trott att nu är det kört. Lycka till, det kommer gå bra!

Jag var 37 år när jag innan jul upptäckte en liten knöl vid vänster sida av vänstra bröstet. Läkaren på vc var inte orolig men skickade mig för säkerhets skull till mammo+ ultraljud där också biopsi gjordes, 7 dagar efter fick jag svaret. Fy fan...det var det värsta som hänt mig, fick en grav chock och kommer inte ihg hur ag tog mig hem. Operation gjordes 20 dagar efter. En 15 mm cancerknöl togs ut. Ingen spridning via lymfarna hittades. Det var en grad 3 vilket innebär aggressiv. 6 st cellgifter. Efter första rasade håret. Nu sitter jag i skrivande stund och har fått 5 st. Har tappat allt hår på kroppen, ögonfransar, ögonbryn ja allt. Om två veckor fr jag min sista cellgift. Sen ska jag strånas 25 ggn. Jag komme att göra en ärftlighetsutredning när allt lagt si.

Mimmi: Min knöl/bula är avlång och väldigt fast. Så fast att det känns som om det skulle kunna vara ett revben. Den är dock slät, alltså inte rugglig, till ytan. Jag känner mig inte särskilt orolig över knölen, men tar det säkra före det osäkra. OM bulan i sig visar sig vara revbenet så kan man ju fråga sig varför revbenet buktar ut så mycket på ena sidan, men inte på andra. Kanske växer det något under. Som sagt, bättre att kolla än att låta bli. Efter cellförändringarna fick jag mig en påminnelse om hur skört livet är.

BC: Jag hoppas verkligen allt går bra för dig.

Verkligen hemskt, var kvinnas mardröm. Men att du inte hade någon spridning till lymfan är fantastiskt, det betyder att du kommer bli helt frisk. Vägen dit låter för jävlig med cellgifter, strålning och tappa håret. Hoppas du orkar se framåt då allt detta är över och blir endast till ett jobbigt minne. Kämpa på med stöd av dina nära och kära och kom ihåg att nu är det en bra tid att sätta dig själv i främsta rummet för ett tag. "Belöna" dig själv också emellanåt med att köpa nåt fint till dig själv, få en helkroppsmassage, få manikyr och pedikyr eller vad som helst som sätter en guldkant på tillvaron.

Jag har själv trott att en bit av mitt revben var en bröstknöl. Jag hade nyligen opererat ut mina silikoninlägg som jag haft i över tio år så allt kändes ju helt nytt och främmande i bröstväg för mig. Så kände jag en knöl inåt, mellan brösten, precis på kanten till ena bröstet. Fick tid för ultraljud men det var inget farligt alls. Men jag blev så rädd att jag skakade då. Så nog kan man förväxla revben med knölar. Det är nog inget ska du se och du kommer kunna andas ut då du får det konstaterat. Däremot är det bra att du tar alla tvivel på allvar och visar upp för en läkare. Hellre det än att vifta bort knölar och förändringar och så visar det sig långt senare att det var något i alla fall. Det finns nog inte en enda kvinna som fått BC konstaterat som önskat att "hade dom bara gått senare". Sen verkar ju just BC behandling och bot bara gå framåt, man läser ju om så många som det går bra för.