Hej!
Vi påbörjade behandling på RMC Malmö med donerade ägg i feb/mars förra året. Det var en "givmild" donator och samtliga 8 ägg befruktades. Ett 3-dagars embryo återfördes, resten odlades vidare. Fyra av dessa embryon utvecklades till 5-dagars blastocyster och kunde frysas ned.
Glädjen var fantastisk när vi fick plus på stickan. Första försöket, WOW! Men lyckan blev kortvarig, Hcg var inte tillräckligt högt och steg inte heller som det skulle och det blev ett mycket tidigt missfall.
Vi fortsatte i maj/juni med FET nr 1. Blev ingenting.
I augusti FET nr 2. Ingenting.
Då bestämde vi att bara köra på, så jag fick påbörja FET nr 3 direkt på den blödning jag fick efter misslyckande nr 2.
Och då satt den. Jag hade absolut inga symtom på graviditet (man blir ju ofta lurad av alla hormoner man får). Men pluset var tydligt och HCG visade sig vara nära 973 (vid första ET var HCG 12).
Nu är jag gravid i vecka 33 och vår pojke är beräknad till den 15:e juni.
Vi har ett embryo kvar i frysen och kommer göra ett syskonförsök så småningom. Men det känns som ljusår framåt, nu är vi helt fokuserade på det lilla liv som växer och sparkar i min mage.
Annars blev vi efter ultraljud i vecka 8 helt utskrivna från RMC och jag har gått hos barnmorska som vanligt, utan särskilda kontroller.
Kan berätta att anledningen till att vi fick äggdonation är att jag extremt tidigt kom i för tidigt klimakterium. Min hypofys slutade av okänd anledning att skicka ut hormoner redan i tonåren och jag har inte haft naturlig mens sedan dess och därför inte heller någon äggproduktion. Min sambos spermier är av god kvalitet vilket naturligtvis ökade våra chanser att bli gravida. Med andra ord behövdes inga ytterligare utredningar, bara rutinprover, kuratorkontakt, inskrivning osv.
Vi har blivit mycket bra bemötta av koordinatorn Monica, men tyvärr något sämre av övriga sjuksköterskor. Man är ju ett känslomässigt vrak att minsta lilla negativa ton gör att man nästan bryter ihop. Men med Monica har jag aldrig upplevt det så. Tack och lov har vi nästan bara haft kontakt med henne. Tyvärr har vi också fått träffa många olika läkare, man känner sig inte särskilt unik. Hade jag fått träffa samma läkare så tror jag att de hade känt igen en på ett annat sätt, man hade känt sig mer omhändertagen.
Du får jättegärna skriva meddelande till mig om du har fler frågor
Jag önskar er verkligen all lycka, av hela mitt hjärta!
Många kramar Bea
