• Anonym (Den 2:e)

    Hur ska man kunna fortsätta som vänner?

    Ett 6-årigt förhållande är till sin ända. Hon klarar inte längre att gå bakom ryggen på sin man och vill att vi avslutar vår relation, men hon vill att vi behåller den väldigt nära vänskapen som också har utvecklats under tiden. Hur ska man kunna det? Känns som jag gått så sönder inuti. Känner mig bitter och ledsen. Har gjort allt jag kunnat men det räckte inte. Efter alla de turer som vi haft under åren så är det ändå jag som står kvar som förloraren. På många sätt har vi en mycket öppnare och ärligare relation än vad hon har med sin man. Jag känner till väldigt mycket som han antagligen aldrig kommer att få veta. Och fast jag på ett sätt vet att det inte är så, så är det svårt att inte känna sig som en av de andra som hon har flörtat med innan hon och jag träffades. Det är så svårt att se ett liv framför mig där hon lever med en annan och pratar och kanske träffar mig lite sporadiskt när jag vet att hon har allt det där som jag skulle vilja ha med henne tillsammans med någon annan. Att det skulle vara bättre att leva i en lögn än med mig. Samtidigt blir jag skrämd av ett liv utan henne. Den tomheten som skulle uppstå.

    Känner mig också lite hemsk för att jag på ett sätt skulle önska att det kommer fram, samtidigt som jag inte egentligen vill henne något ont.

    Är det någon annan som gått vidare som vän med sin tidigare "älskarinna/älskare"? Äts man inte upp innefrån?

  • Svar på tråden Hur ska man kunna fortsätta som vänner?
  • Anonym (Det går)
    Anonym (Den 2:e) skrev 2014-04-14 19:44:12 följande:
    Ett 6-årigt förhållande är till sin ända. Hon klarar inte längre att gå bakom ryggen på sin man och vill att vi avslutar vår relation, men hon vill att vi behåller den väldigt nära vänskapen som också har utvecklats under tiden. Hur ska man kunna det? Känns som jag gått så sönder inuti. Känner mig bitter och ledsen. Har gjort allt jag kunnat men det räckte inte. Efter alla de turer som vi haft under åren så är det ändå jag som står kvar som förloraren. På många sätt har vi en mycket öppnare och ärligare relation än vad hon har med sin man. Jag känner till väldigt mycket som han antagligen aldrig kommer att få veta. Och fast jag på ett sätt vet att det inte är så, så är det svårt att inte känna sig som en av de andra som hon har flörtat med innan hon och jag träffades. Det är så svårt att se ett liv framför mig där hon lever med en annan och pratar och kanske träffar mig lite sporadiskt när jag vet att hon har allt det där som jag skulle vilja ha med henne tillsammans med någon annan. Att det skulle vara bättre att leva i en lögn än med mig. Samtidigt blir jag skrämd av ett liv utan henne. Den tomheten som skulle uppstå.

    Känner mig också lite hemsk för att jag på ett sätt skulle önska att det kommer fram, samtidigt som jag inte egentligen vill henne något ont.

    Är det någon annan som gått vidare som vän med sin tidigare "älskarinna/älskare"? Äts man inte upp innefrån?
    Man behöver inte ätas upp inifrån även om det självklart kan vara svårt. Men det går.

    Att vilja förbli vänner är klart vanligare bland kvinnor än bland män. Många med mig tycker att om nu ett förhållande innehållandes allt inte funkar - då vill vi behålla vänskapen. Många män fixar det inte alls. Andra gör det.

    Min X-älskare sa farväl 100%-igt och jag stöttade honom. Jag visste att det var det enda rätta. Den man älskar släpper man fri. Dessutom fattade jag att det var enda sättet att behålla värdigheten och kanske ha en chans att hitta tillbaks den dagen han rett upp sitt liv (dvs om han någonsin gör det).

    Vi har råkats några gånger och han inser nu att det går att ha en slags vänskap fortfarande. Den berikar oss båda även om vi råkas sällan. Kärleksrelationen är slut - vänskapen verkar bestå.

    Ta en dag i taget. Det faller ut så småningom om det kommer att funka eller ej. Tänk altruistiskt - tänk stort - då lättar smärtan även om den kommer att komma tillbaks igen. Fast perioderna med smärta blir kortare och kortare med tiden.

    En tanke kan vara att ni inte vare sig pratar eller träffas på 3-6 månader men sätter ut ett datum då ni kan prata ut om det som fortfarande gnager inom er. Det gör det hela lättare ... att släppa taget. Men gå vidare redan NU!
  • Anonym (nej)
    Anonym (Den 2:e) skrev 2014-04-14 19:44:12 följande:
    Ett 6-årigt förhållande är till sin ända. Hon klarar inte längre att gå bakom ryggen på sin man och vill att vi avslutar vår relation, men hon vill att vi behåller den väldigt nära vänskapen som också har utvecklats under tiden. Hur ska man kunna det? Känns som jag gått så sönder inuti. Känner mig bitter och ledsen. Har gjort allt jag kunnat men det räckte inte. Efter alla de turer som vi haft under åren så är det ändå jag som står kvar som förloraren. På många sätt har vi en mycket öppnare och ärligare relation än vad hon har med sin man. Jag känner till väldigt mycket som han antagligen aldrig kommer att få veta. Och fast jag på ett sätt vet att det inte är så, så är det svårt att inte känna sig som en av de andra som hon har flörtat med innan hon och jag träffades. Det är så svårt att se ett liv framför mig där hon lever med en annan och pratar och kanske träffar mig lite sporadiskt när jag vet att hon har allt det där som jag skulle vilja ha med henne tillsammans med någon annan. Att det skulle vara bättre att leva i en lögn än med mig. Samtidigt blir jag skrämd av ett liv utan henne. Den tomheten som skulle uppstå.

    Känner mig också lite hemsk för att jag på ett sätt skulle önska att det kommer fram, samtidigt som jag inte egentligen vill henne något ont.

    Är det någon annan som gått vidare som vän med sin tidigare "älskarinna/älskare"? Äts man inte upp innefrån?

    För oss gick det inte. Trotts att vi hade känt varandra i 15 år. När vi bröt så bröt vi helt. Jag saknar honom ibland så att mitt hjärta gråter, vi var väldigt goda vänner och precis som du säger hade vi nog en relation som var mer öppen till varandra än våra respektive.

    Jag har ingen aning om hur hans liv är i dag, hur han mår, vad han gör och om han är lycklig. Men jag hoppas han är lycklig, det gör jag verkligen. Han kommer alltid ha en plats i mitt hjärta, men att fortsätta ses som vänner hade troligtvis gjort att vi hade trillat dit till slut ändå.
  • Anonym (Nej 2)

    Min sambo sen 12 år och jag ska separera. Han har varit otrogen och det är jag som vill separera. Jag säger oxå att jag vill att vi ska vara vänner bara för att jag inte vill att vi ska bråka innan jag flyttar. Sen behöver jag hans hjälp vid flytt och även hjälp i lägenheten. Så det är något jag bara säger för att utnyttja. Jag vill inte vara vän med någon som varit otrogen. När jag väl har landat så behöver jag inte honom mer.

  • Anonym (Sorgligt)
    Anonym (Den 2:e) skrev 2014-04-14 19:44:12 följande:
    Ett 6-årigt förhållande är till sin ända. Hon klarar inte längre att gå bakom ryggen på sin man och vill att vi avslutar vår relation, men hon vill att vi behåller den väldigt nära vänskapen som också har utvecklats under tiden. Hur ska man kunna det? Känns som jag gått så sönder inuti. Känner mig bitter och ledsen. Har gjort allt jag kunnat men det räckte inte. Efter alla de turer som vi haft under åren så är det ändå jag som står kvar som förloraren. På många sätt har vi en mycket öppnare och ärligare relation än vad hon har med sin man. Jag känner till väldigt mycket som han antagligen aldrig kommer att få veta. Och fast jag på ett sätt vet att det inte är så, så är det svårt att inte känna sig som en av de andra som hon har flörtat med innan hon och jag träffades. Det är så svårt att se ett liv framför mig där hon lever med en annan och pratar och kanske träffar mig lite sporadiskt när jag vet att hon har allt det där som jag skulle vilja ha med henne tillsammans med någon annan. Att det skulle vara bättre att leva i en lögn än med mig. Samtidigt blir jag skrämd av ett liv utan henne. Den tomheten som skulle uppstå. Känner mig också lite hemsk för att jag på ett sätt skulle önska att det kommer fram, samtidigt som jag inte egentligen vill henne något ont. Är det någon annan som gått vidare som vän med sin tidigare "älskarinna/älskare"? Äts man inte upp innefrån?

    Shit vad folk är egenkära. Kolla igenom din text och räkna hur många gånger du använder ordet JAG!!! Din karma har slagit på dig. Du har skadat inte bara dig själv utan även en annan man. Har de barn? Då har du skadat barn med. En hel familj har du skadat för att du kunde inte hålla kuken i styr! Jag mår illa av såna som dig. Och du är inte ensam, ni är många!
  • Anonym (När)
    Anonym (Det går) skrev 2014-04-14 20:06:14 följande:

    Man behöver inte ätas upp inifrån även om det självklart kan vara svårt. Men det går.

    Att vilja förbli vänner är klart vanligare bland kvinnor än bland män. Många med mig tycker att om nu ett förhållande innehållandes allt inte funkar - då vill vi behålla vänskapen. Många män fixar det inte alls. Andra gör det.

    Min X-älskare sa farväl 100%-igt och jag stöttade honom. Jag visste att det var det enda rätta. Den man älskar släpper man fri. Dessutom fattade jag att det var enda sättet att behålla värdigheten och kanske ha en chans att hitta tillbaks den dagen han rett upp sitt liv (dvs om han någonsin gör det).

    Vi har råkats några gånger och han inser nu att det går att ha en slags vänskap fortfarande. Den berikar oss båda även om vi råkas sällan. Kärleksrelationen är slut - vänskapen verkar bestå.

    Ta en dag i taget. Det faller ut så småningom om det kommer att funka eller ej. Tänk altruistiskt - tänk stort - då lättar smärtan även om den kommer att komma tillbaks igen. Fast perioderna med smärta blir kortare och kortare med tiden.

    En tanke kan vara att ni inte vare sig pratar eller träffas på 3-6 månader men sätter ut ett datum då ni kan prata ut om det som fortfarande gnager inom er. Det gör det hela lättare ... att släppa taget. Men gå vidare redan NU!


    Efter hur lång tid lyckades ni med det?
Svar på tråden Hur ska man kunna fortsätta som vänner?