Går inte ihop med sambons familj!

Usch vad jobbigt du har det. Man vill ha en bra relation till sina svärföräldrar men vill inte sälja sin själ pga detta. Har du pratat med din sambo om detta?

Jobbigt, men lite är det ditt eget fel som aldrig säger ifrån....

Biter ihop och sen går jag runt hemma och är förbannad istället. Tyvärr kan min stackars sambo få sig några rejäla skopor av mig pga min frustration.

Har aldrig haft dåliga relationer till svärföräldrar så kan inte relatera till den saken. 

Hur kommer det sig att du blev ledsen över det din sambos mamma sa? Det är väl ingen orimlig reflektion att göra och fråga att ställa. Du är ju bara 19 år och sannolikt kommer det att gå ganska precis så. Men det betyder ju inte att det inte är bra så länge det är bra. 

Vad var det för "glimt av stöttning" du ville ha? Hur skulle den se ut? Vad behövdes den för? 

Fast man säger inte så, att någons relation inte kommer hålla pga att man träffats unga.

Kan säga att jag var 19 och min man precis fyllt 18 när vi träffades, 12 år senare är vi fortfarande ihop och gifta, väntar första barnet.

Det behöver inte alls gå åt skogen för att man träffas tidigt.

Jag hade också blivit ledsen. Det är väl lite sånt man kan tänka men inte måste säga. Meningen med att säga det måste ju vara för att göra henne osäker.

"Man säger inte så". Nej, det gör "man" kanske inte helt utan orsak till en människa man inte känner. Men jag kan definitivt tänka mig att man mycket väl kan ha någon sorts samtal kring både husköp och relationer med en nittonåring man känt sedan hon var sexton och som står i begrepp att köpa hus med sin kille som också råkar vara ens son (och som kanske är i samma ålder?)

Nej, det behöver det inte. Och det kan - och gör också - ta slut även om man är långt mycket äldre än så. Och det är ingen katastrof i något av fallen, i mina ögon. Att prata om det ser jag inget fel i. Nu var ämnet känslig för tonåringen i trådstarten men det beror kanske mer på att hon upplever det som om hon aldrig klickat med någon i sin sambos familj då de alla är "speciella" på något vis. Det kan ju så vara, men det kan ju också vara så att ts själv också är speciell men på ett annat sätt. 

Varför kommer det gå som svärmor säger?

Jag träffade min man som 17 åring. Har aldrig varit med någon annan och förra året var det vårt 20:e år tillsammans. Jag har inte haft något behov av att ligga med andra än honom. Han ger mig det jag behöver. Och jag hoppas han känner detsamma.

Jaha. Jamen då så. Då går det förstås som du säger istället. Verkligen skönt att du kunde reda upp saken. 

Vet inte om jag varit så stöttande om min son lr dotter köpte hus vid 19 års ålder heller... Hade nog hellre sett att hen rest eller studerat för pengarna. Men oförskämd ska man aldrig vara och även om man vet att de flesta tonårsrelationer inte håller så säger man givetvis inte det! Jag blev aldrig ifrågasatt när jag var tillsammans som ung, mitt förhållande blev alltid respekterat.

Nej men det måste inte vara som svärmor i TS säger. Säger man en sådan sak säger man indirekt att man inte är nöjd med sitt barns val av partner även om man inte menar det. Bara för att man blir ihop som tonåring betyder det inte att man kommer göra slut 5 år senare. Men att uttrycka sig så som TS svärmor gör är inte ok och TS sambo borde säga åt sin morsa att hålla sina funderingar för sig själv.

Nej det är verkligen inte en korrekt tolkning.

Haha, det tycker jag verkligen inte! 

Det första min svärmor sa när hon fick veta att jag och (numera) maken blivit ett par var att jag inte var god nog åt hennes son. Hehe. Då var det han som försökt snärja mig i många ÅR, då jag inte tyckte att han var vare sig snygg eller attraktiv utan bara en trevlig men barnslig vän. Jag ändrade mig dock när han växt till sig och slutat vara så förbenat valpig Nu älskar svärmor mig i alla fall, och vi har en jättebra relation. Så ts, ge inte upp, det kan bli bra. 

Att flytta ihop redan vid 19 är tidigt, enligt mig, särskilt med husköp också. Svärföräldrarna kanske känner likadant? Ren och skär mamma-oro.

Om er, du och din pojkvän, relation fungerar bra kommer hon så småningom mjukna är min gissning, och förhoppning.

Bor ni nära in på varandra?

Herr Gårdsägare

Jag har pratat lite allmänt om vad jag tycker om hans familj men utan att vara taskig för jag vet att han hade blivit väldigt ledsen om jag sa precis som det var. Och det hade jag också blivit om han sagt saker om min. Därför stänger man in sig i en bubbla. Min pojkvän var inte mycket hemma innan vi flyttade då hans familj har en annerlunda relation till varandra. 

Jag hade inte uppskattat att mitt barn köpte hus när han eller hon var 19 efter tre år tillsammans. Svärmor är klok. Du förstår bara inte det för att du är i en sådan fas.

Jag förstår att hon kanske inte vill att vi flyttade ihop men hennes son var 22 när han flyttade vilket inte är konstigt tidigt ellerhur? Det som stör mig är att hon känner sig tvungen att säga saker som sårar istället för att hålla det inom sig som andra gör för inom sig har de flesta en spärr som säger dig vad du bör säga och inte säga! Jag kände mig nertrampad mindre värd! Kanske inte så hon menade men jag blev ledsen!