Är det jobbigt för den som lämnar
Jag har för en månad sedan blivit lämnad av min man. Vi har varit gifta i 11 år och har två barn. I hop har vi varit några år mer.Jag tycker att vi haft det bra sexuellt, vi har gjort roliga saker och inte haft en bråkig period under de två senaste åren. Jag har inte varit otrogen och han säger att han inte träffat någon annan. Min man säger att han tänkt på detta ett tag, och nu vill han frigöra sig, vara singel.
Han vill inte ens att vi ska vara vänner och jag undrar varför, han svarar att det blir jobbigare för mig sen då eftersom jag inte vill skiljas. Han har varit sur och tagit avstånd och jag har svarat att jag kanske inte vill skiljas nu men den känslan varar nog inte för evigt. Jag har inte på något sätt försökt få tillbaka honom. Jag har inte gjort några sexuella inviter, skickar suicidala sms, eller uttryckt hur mycket jag saknar honom även om jag känner mig helt bedrövad. Jag kan inte sova, inte äta och gråter då och då. Det är en sorg för mig.
Han verkar hata mig, och inte sörja alls. Allt verkar så lätt för honom.
Jag undrar hur är det att lämna någon, är det jobbigt att bryta upp även för den som vill? Eller är det som många säger att när man väl lämnar är man helt klar? När man lämnar har man en sorgeprocess i huvudtaget? Är det jobbigt känslomässigt på något plan, innan efter. Eller är det så lätt att man bara går vidare. Att inte ens vilja vara vän efter så många år.
Min man vill bara komma igång med sitt nya liv så jag får ordna med allt själv, bodelning, skilsmässopapper?
Jag kan tycka att han borde vara lite mer ansvarsfull när det är han som vill lämna.