Hur vet man att man fortfarande är kär?

Man längtar hem och få pussa på sin partner, 
man längtar och tänker på henne under arbetsdagen 
man tycker det är kul att överraska med blommor eller 
någon lliten sak man vet hon tycker om... 

Och det som berättar för mig att jag är lika kär om inte ännu mer, det känns tråkigt att åka hemifrån varje morgon för att jobba... 

Dom förhållanden man varit i som det inte varit så, så har man 
längtat efter att få åka och jobba, man jobbar gärna läääänge över för att slippa åka hem, man längtar mer tills man får 
Vara själv än tvärtom... 

På fyra år kan mycket hända. Ni kanske är rätt så olika nu jämfört med då. Går det sin stilla lunk hemma tycker du?

Ett litet test: Hur mår du om du föreställer dig att din parnet skulle lämna dig, eller vara otrogen. Eller ha känslor för en annan?

Jag har tänkt på det ibland och jag svimmar nästan, eller som att få ett hugg i magen. Jag skulle gå under. Om jag har haft en dålig period och vi fastnat i vardagen och jag undrar om det är rätt. Då testar jag den tanken ibland. Än så länge har den tanken gjort ont..

Ja det har ju blivit ganska tråkigt; disk, laga mat, städa, tvätta... Vi har pratat om detta och försöker klämma in roliga aktiviteter mellan det sär tråkiga vardagliga. Jag har aldrig haft ett förhållande såhär länge innan så vet inte hur det "ska" kännas efter 4 år. Och sen så har jag så svårt att skilja på mina tankar - tänker jag på singellivet för att jag saknar spänning eller är det för att jag kort och gott inte är kär längre... Så svårt att veta.

Jag är inte förvånad om många känner så dom du gör. Det blir lätt slentrian i relationen. Man lutar sig tillbaka och tar det en del för givet. Det är som ett gift för en bra relation.

Den tanken är svår att tänka, för min kille är så förbannat förälskad i mig. Han har inte tittat på en annan tjej på 4 år så kan inte riktigt tänka mig att han skulle vara otrogen eller vilja ha nån annan som det är just nu. Men om jag tänker att han skulle älska någon och behandla någon annan tjej lika underbart som han behandlar mig svider det såklart till. Problemet ligger nog ändå i att han är för "enkel". Jag vet exakt vart jag har honom, får höra 3 gånger om dagen - varje dag (vad blir det... totalt ca 4500 gånger sen vi blev tillsammans) - hur mycket han älskar mig. Är jag hemsk om jag erkänner att förhållandet är för lätt, att det saknar spänning på grund av detta? Jag saknar liksom den där jakten...

Ja precis. Och när man träffas hela tiden får man aldrig någon tid att andas ut och känna efter vad man vill. Det känns som att media och film har målat upp en bild av att man ska vara så löjligt kära i varandra från första ögonkastet och att man sedan dag ett ska veta att man vill vara med varandra livet ut. Känner man inte så i sin relation så börjar man ju såklart tvivla - är det "okej" att känna såhär eller måste man göra slut nu? Vad är rätt och vad är fel?

Släpp honom och gå ut och jaga istället. Du är ju inlåst i en bur just nu.

Gräset är sällan grönare på andra sidan, man har bara glömt bort att vattna sin egna gräsmatta :)