Bonusen får ta ansvar inom...

Undrar bara hur man resonerar när man tror att bonusen inte ens ska hämta/lämna på dagis?

Jag har själv inga bonusbarn, men min sambo är bonuspappa till min son. Hade han inte velat vara delaktig i ansvaret hade vi aldrig flyttat ihop.

Hade han också haft barn sen innan hade jag sett det som självklart att alla barn behandlas lika. Har själv varit med om en bonusmamma som gjorde tydlig skillnad på barnen. Det som händer är att man aldrig riktigt känner sig som en familj, och de andra barnen blir lite av rivaler. Väldigt jobbigt.

Det bestämmer man väl inom varje familj, går ju inte säga generellt, beror ju på hur man vill ha det.

Jag tycker det beror på hur länge "bonusföräldern" funnits med i bilden. Min systers man är inte pappa till hennes första barn men han har levt med barnet sedan det var ett par år gammalt, barnet är idag 11 år. För dem är det helt naturligt att "bonuspappa" hämtar på fritids, skjutsar till träningen, är med på utvecklingssamtal -ja allt som "biopappan" skulle gjort. Men detta har ju vuxit fram genom åren.

Min man har deltagit i allt sen vi flyttade ihop. Nu var mina barn 11 och 8 vid det tillfället så dagis var aldrig aktuellt. Men han har vart med vid läkarbesök, utvecklingssamtal, skolavslutning, föräldramöten..ja allt. Vi sätter gemensamma "regler" i vårt hem och där är barnen med och bestämmer vad som skall gälla precis som vi vuxna. . 

Måste säga att jag är positivt överaskad över svaren. Trodde aldrig att det övre valet kunde leda....men men.... mm

"Samma som bioföräldern, de är en familj med allt som ingår"

När det passar, skulle jag säga! Dom jobbiga sakerna ska man gärna vara med på typ hämtning och lämning och tvätta deras sängkläder osv. Men att ordna kalas och vara med på fotbollsträningarna. Då har man minsann inte rätt att vara med på det. "Du är ju inte barnens mamma!". Nej.. just det! Men jag är beter mig som deras mamma som hjälper till med läxa, lämning, städning, tvättning och matlagning? Känner att man många gånger blir utnyttjad som bonusförälder. När det passar får man vara med. Men när det inte passar så finns det alltid någon som är duktig på att poängtera att man egentlige inte bär på ett ansvar då det "inte är dina barn". Man blir oftast intryckt i ett hörn! Man duger ibland! Känns orättvist!!

Tycker inte det går att svara riktigt, alla situationer är så olika.

Jag anser att föräldrarna har ansvaret, sedan kan man extra vuxen avlasta föräldern i vardagen. Men ansvaret har föräldrarna, det kan man aldrig delegera

Det är ju så himla olika, en del barn bor heltid hos sin förälder och bonusföräldern medan andra ses kanske någon gång i månaden. I det sistnämnda finns det ju ingen större vits i att inkludera bonusen på samma sätt som om man lever i en vardag tillsammans. Tex hos oss där umgänget är några gånger per år. Tidigare var det varannan helg och då handlade det mesta om att få ut så mycket tid med pappan som möjligt, vare sig pappan eller bonusföräldern var engagerade i skola/utvecklingssamtal så där ser jag ingen större vits i varför bonusmamman skulle hämta/lämna eller vara på utvecklingsamtal. Skillnad hade varit om umgänget varit varannan vecka tex.

Min bonusfar har alltid varit med på allt, trots att han kom in sent i mitt liv som bonus, känt honom sedan jag var 3år... Följde mig till tandläkaren trots att jag är myndig då jag hade extrem tandläkarskräck osv... Förstår mig faktiskt inte på dem som inte vill vara involverade i HELA familjen.