• Fiiaaa

    Bruna flytningar vecka 6 någon mer?

    Har nu haft bruna flytningar till och från i 10 dagar. Störst mängd dag 2, dock endast på pappret vid toalettbesök, sedan minskade det successivt (även i trosskydd, dock sjukt liten mängd). Hade idag i princip varit helt uppehåll i 3-4 dagar, och vad händer då när man går på toa - självklart är där återigen lite brunt blod på pappret. Är på 6+4 idag. Jag har ömma bröst, molvärk i magen, och möjligen något lite lätt illamående. Tempen ligger kvar på samma nivå. Har inget mer gravtest hemma, men tog ett äl-test som omedelbart gav väldigt starkt utslag idag. Finns det någon mer som har haft såhär, och vad beror/berodde det på isåfall? Jag är ju såklart sjukt nojig, drömmer mardrömmar om missfall och oroar mig för allt från utomkveds till MA. Om det är början till missfall, ökar det i omfång då, och hur lång tid tar det i normalfallet innan det blir ett fullt mf? Nån som är i samma situation nu och vill prata av sig?

  • Svar på tråden Bruna flytningar vecka 6 någon mer?
  • Minnie7

    Mitt missfall började med bruna flytningar men gick över till färskt blod redan på dag 2. Många har ju bruna flytningar men ändå en normal graviditet.

  • isabellab

    Jag fick progesteronkräm utskrivet som stoppade blödningen.

  • Ingrid Marie

    Jag väntar mitt tredje barn. Aldrig blödit med de två första. Hade denna gång allt från bruna till rosa till klarröda, blodiga flytningar mellan vecka 6-7 till 10. Dagligen. Är idag i vecka 22 med sparkande bebis i magen, KUB och RUL helt normalt. Ingen vet vad som blödde.

    Hade ett MA mellan mina två första barn. Enbart sparsamma bruna flytningar. Tilltog aldrig och blev inget mer än så (fick framkalla missfallet med läkemedel).

    Blödningar är svårbedömt, egentligen bara VUL/UL som kan ge hyfsat definitiva svar.

    Hoppas det går bra för dig. Småblödningar i tidig graviditet är inte jätteovanligt trots allt...

  • Fiiaaa

    Tack för era svar! Skönt med fler som upplevt samma sak. Det är ju såklart nästan omöjligt att veta och jag hade egentligen bestämt mig för att inte oroa mig om det inte hände nåt mer, utan istället diskutera saken med bm vid inskrivningen. Tänkt lite att är det nåt fel så visar det sig ju, och även om jag lyckas kolla nu och allt ser ok ut så kan det ju hända nåt dagen efter. Men så är det nåt litet som händer och vips har man trillat dit igen. var det vid MA - var de bruna flytningarna konstanta eller avtog dem? Och graviditetssymtomen - var de kvar eller försvann de? Åh vad jag vill att detta ska gå bra och inte behöva oroa mig!

  • stjärnasomärdin

    Vid mitt MA hade jag bruna flytningar i ca 10 dagar innan det drog igång och befann mig då i veckorna 11-13. Jag håller alla mina tummar och tår för att det skall gå vägen för dig :)

  • Ingrid Marie
    Fiiaaa skrev 2014-04-22 22:50:54 följande:

    Tack för era svar! Skönt med fler som upplevt samma sak. Det är ju såklart nästan omöjligt att veta och jag hade egentligen bestämt mig för att inte oroa mig om det inte hände nåt mer, utan istället diskutera saken med bm vid inskrivningen. Tänkt lite att är det nåt fel så visar det sig ju, och även om jag lyckas kolla nu och allt ser ok ut så kan det ju hända nåt dagen efter. Men så är det nåt litet som händer och vips har man trillat dit igen. var det vid MA - var de bruna flytningarna konstanta eller avtog dem? Och graviditetssymtomen - var de kvar eller försvann de? Åh vad jag vill att detta ska gå bra och inte behöva oroa mig!


    Vid mitt MA var flytningarna väldigt sparsamma så jag kan inte kalla dem konstanta, nej. De syntes på pappret då och då när jag torkade mig bara. Inte mer. Den gången hade jag inga graviditetssymtom alls. Inte ens från början, ingenting.

    Bara det var för mig en föraning om att något var fel. Så när jag väl fick de där bruna flytningarna första gången blev jag ärligt talat inte direkt chockad. Total avsaknad av symtom kändes galet för mig - och det var det också.
  • Fiiaaa

    Beklagar era MA som ni haft! Det verkar ju vara så himla lurigt, och ibland verkar det ju uppdagas helt utan varningar (som småblödningar eller värk). Tänker att jag därför egentligen inte borde oroa mig så mycket för det - kan ju hända i vilket fall som helst, med eller utan blödning, och tänker att även om risken för missfall antagligen är lite större i och med blödningarna/flytningarna så borde ändå sannolikheten för att det går bra vara större. Dessutom kan jag ju inte göra något åt det vilken utgång det än blir ... Men att inte oroa sig.... det är som sagt lättare sagt än gjort...

  • Ingrid Marie
    Fiiaaa skrev 2014-04-22 23:44:19 följande:

    Beklagar era MA som ni haft! Det verkar ju vara så himla lurigt, och ibland verkar det ju uppdagas helt utan varningar (som småblödningar eller värk). Tänker att jag därför egentligen inte borde oroa mig så mycket för det - kan ju hända i vilket fall som helst, med eller utan blödning, och tänker att även om risken för missfall antagligen är lite större i och med blödningarna/flytningarna så borde ändå sannolikheten för att det går bra vara större. Dessutom kan jag ju inte göra något åt det vilken utgång det än blir ... Men att inte oroa sig.... det är som sagt lättare sagt än gjort...


    Det är svårt att inte oroa sig. Jag var otroligt frustrerad under första veckorna av denna graviditet, då jag hade konstanta blödningar och ingen kunde svara på varför eller hur det skulle gå.

    Jag hittade den här länken då: www.viforaldrar.se/Forsta-aret/blod-i-trosan-behover-inte

    En professor i gynekologi och obstetrik som uttalat sig, bra och saklig läsning.
  • Fiiaaa

    Verkar som att flytningarna i brunt ger med sig mer och mer, nu har det inte varit något alls på 4 dagar, och det senaste innan det var extremt lite. Det är nu drygt två veckor sedan den första "blödningen". Tog ett graviditetstest idag som mycket snabbt blev starkt positivt. Nån som känner igen sig? Åh vad jag hoppas att allt är som det ska där inne :)

  • Fiiaaa

    Går snart in i v 9 nu. Inte haft några blödningar, men i morse kom det rosafärgade flytningar igen (förvisso efter sex, men ändå...). Suck! Känner på mig att det är nåt som är fel. Funderar på att försöka boka in ett VUL trots allt. Hade inskrivningssamtal i veckan och BM verkade inte allt för bekymrad även om hon såklart inte kunde säga nåt säkert. Frågade om jag känner mig gravid...men jag vet ju inte riktigt hur det ska kännas, kan inte påstå att jag märker av det så himla mycket. Lite ömma bröst (kommer och går), lite molvärk, ganska trött och lite tendens till illamående ibland, men inte jättemycket. Tester fortsätter att ge mycket starka utslag. Nästan tre veckor sen första bruna flytningen nu. Ingen mer som har / haft liknande problem?

Svar på tråden Bruna flytningar vecka 6 någon mer?