• kalle2ice

    Depression

    Känner mig så dum som skriver här men jag vet inte längre hur jag ska orka. Varje dag är likadan. Jag har familj och vänner som bryr sig om mig men jag känner mig så ledsen. För 2 år sedan så dog min mamma i cancer. Jag kunde inte sitta i rummet där hon låg. Under 10 minuter gick jag ut och då hände det. Hennes hjärta slutade slå. Jag fick aldrig säga att jag älskade henne en sista gång. Att bara få känna hennes värme en sista gång. Min pappa berättade att hon slog upp ögonen en sista gång innan hon försvann. Och jag var inte där. Min själ är kall som is ;( jag vet bara inte hur jag ska kunna leva efter det jag gjort, eller om jag ens borde. Jag är 18 och oskuld. Det gör inte saken bättre :/ det är bara så svårt att fejka glädje. Ingen vill ha mig när jag är deppig konstant. Min syster har anorexia och är svårt deprimerad. Min farbror är psykiskt sjuk och det gör så ont att se. Dagen då mamma dog grät jag. Det var första gången på 7 år. Jag har stängt inne mina känslor sen barnaben. Hur ska jag kunna leva när tårarna i själen dränker mig? Jag önskar bara att någon kunde se min smärta. Var skönt det vore att dö. Jag är 170 lång och väger bara 55 kg. Ändå är det för mycket. Varför känner jag såhär. Jag är en 18 årig kille i mina bästa år men jag kan aldrig leva normalt med deppressionen och alla tvångstankar. Jag vet att 48 kilo är för lite. Ändå kämpar jag så hårt för att komma dig. Varför gör jag såhär när jag vet att det är så fel? Jag orkar bara inte mer ;(


  • Svar på tråden Depression
  • Gabriella 592

    Men du, inte ska du känna dig dum för att du skriver här. Man gör det man behöver göra för att ventilera, söka hjälp etc. Du behöver söka hjälp, håller du med om det? Bor du i en större stad? Vet att det finns grupper för unga som har förlorat en förälder. Osäker på om det är Rädda barnen? Googla på det. Kyrkan har diakoner som har samtal med sörjande och efterlevande. Det är INGET religiöst över det alls, du behöver mao inte vara troende. Jag var lika gammal som dig när min mamma dog och jag pratade med en diakon i tre år efteråt. Hon var min livräddare. Varför är du så smal? Har du ingen aptit? Tycker att du ska kontakta vårdcentralen av den anledningen och för att du mår så psykiskt dåligt som du gör. Det finns en massa stöd och hjälp att få men man måste ju veta om de och själv söka den. Och tro mig att ja vet att det inte är det lättaste när man är mitt uppe i en uppslitande sorg. Skriv här igen och berätta hur du mår. Och du, det kommer att kännas annorlunda och bättre framöver - våga lita på det.

Svar på tråden Depression