Är jag larvig när stressen blir för mycket?

Ska försöka hålla mig kort. Jag arbetar på en bensinstation, älskar jobbet verkligen, men nu är jag gravid med mitt första barn i v28+4. Har vart sängliggandes mellan ca v10-23 pga kraftigt illamående och kräkningar. Nu äntligen tillbaka på jobbet med diverse smärta i bäcken och rygg, det blir värre efter en dag på jobbet då det är stående hela tiden. En del lyft förekommer men mina kollegor gör det mesta så jag slipper lyfta. Men nu kommer problemet, jag stänger ensam och klarar inte den stressen. Vi arbetar på 3 veckors schema och jag stänger ensam två av tre veckor. Arbetar bara kväll. Senast jag stängde ensam var i fredags, då hade jag så mycket att göra så det kändes som bebisen tryckte sig ut genom naveln. Det gjorde så ont. Kunde ju då inte sitta eller lägga mig ner som jag helst ville. Ringde en kollega i panik som kom och hjälpte mig med stängningen, men det är ju inte hållbart i längden. På lördagen öppnade jag och pratade då med en kollega som arbetar extra men som tidigare haft min tjänst, en man. Jag förklarade att stressen vart för mycket och att jag inte visste hur jag skulle klara att stänga själv när det kommer sådana kvällar. Han tyckte jag va larvig och sa att det bara va psykiskt, att jag skulle bita ihop. Klart jag biter ihop och gör det jag ska, men hur länge orkar man det? Till saken hör också att jag pendlar 10 mil enkel resa till jobbet med bil och kör alltså strax över en timme hem när jag slutat. Den resan är väldigt tung när magen smärtar. Är jag larvig? Har sökt grav.penning men inte fått svar ännu. Beräknad BF är i mitten på juli, känns som en evighet. Imorgon stänger jag själv igen. Utan möjlighet till räddning då hon som bor nära som kom sist inte är hemma. Vet inte vad jag vill få ut av det här inlägget egentligen. Är bara smått panikslagen över att behöva stänga ensam och känner mig extremt gnällig och jobbig när jag redan vart borta från jobbet så mycket.