min blivande 16 åring ska bli mamma.

Du kommer fortfarande vara försörjningspliktig över din omyndiga dotter, även om hon själv får barn. Däremot kommer din dotter vara försörjningspliktig över sitt barn.

Hon kommer få barnbidrag, underhållstöd och även föräldrapenning när hon är föräldraledig, och under den tiden så kommer hon fixa det bra ekonomiskt.

Jag tycker du och hon ska sätta er ner, titta igenom konsumentverkets kostnadskalkyler

Så längen hon är omyndig så kommer troligen inte soc hjälpa till, om det inte är väldigt ömmande skäl, att behöva flytta för att man bor på landet tror jag knappast är speciellt ömmande skäl

Jag fick min första son när jag var 17, flyttade ihop med pappan å vi fick komplettering ifrån soc. Hade hoppat av gymnasiet.

Tips är att prata med både din dotter å killen, att det är ett långsiktigt åtagande de tar. Det inte är att hoppa iväg med polare å festa när man vill osv. Jag ställde mig frågan innan jag tog beslut om att behålla eller göra abort var: är jag redo att ta ett ansvar å göra allt, ta alla beslut å lämna mitt kompisliv åt sidan för ett barn de närmsta 18 åren? Oavsett om pappan finns med eller om jag behöver stå med allt själv. Svaret blev ja, men jag tappade många av mina kompisar. Vi växte ifrån varandra, jag kunde inte följa med ut jämt, hade ju en bebis å ta hand om.

Sen hur kommer din dotter att tänka med utbildning? Bra om hon redan nu tänker på sin framtid.

Lycka till

Min bror och svägerska var 16 och 19 när hon plussade (oplanerad graviditet) när barndet föddes var hon 17 och han 20. Dom flyttade in hos hennes föräldrar och bodde där fram tills brodern fått sig ett fast jobb och båda kände sig tillfreds med sina roller som föräldrar. Min svägerska fick lov att behålla sin plats på gymnasiet och läste hemmifrån till 80%. De resterande 20% som krävde närvaro löstes genom att hennes pappa var morfarledig. Nu är barnet snart 6 år och ska börja förskolaklass. Svägerskan studerar sista året på universitetet och min bror jobbar. Visst det har inte varit en solskenshistoria rakt igenom utan det uppkom ju konflikter och det är inte lätt att vara så pass ung när man får barn dvs. "Mamma och pappa löser allt tänket" fanns tyvvär kvar hos tjejen och min bror och hans svärmor har bråkat eftersom han kände sig utesluten från graviditeten och skötseln av bebisen. Sen blev de rätt bortskämda ekonomiskt så när de väl flyttade uppkom en ny " kris" kring ekonomin osv. Ang. Ditt yngsta barn och ditt blivande barnbarn så fick jag barn 6 mån efter att mina föräldrar fick sitt sista barn. Och jag har en ny otroligt mysig rellation till min mamma istället för den klassiska mor och dotter rellationen som iof var/är mysig den också. Min son har så otroligt roligt med sin jämngamla moster och jag älskar att ha min syster här på besök.

Oj! Vart tog alla mellanrum vägen?