Hur dyra presenter ger ni era barn på 4 år? 12år?
Hej ! Jag är ihop med en två-dotters-pappa. Regelmässigt är hans varannan-veckas pappa, men i själva verket är han nästan heltidspappa (vilket han inte berättade; jag fick det bara acceptera då vi flyttade ihop). Det är något som sårar mig… eller får mig känna mig försummad.. vet inte riktigt. Jag såg hur han gör allt för att glädja sina döttrar (4 och 12 år gamla). Jag trodde att det är väldigt positivt för att det betydde frö mig att han skulle bry sig om våra gemensamma barn och om mig. Men nu ser jag att jag tänkte fel. Han bryr sig inte alls om mig. Han köper mat bara om hans barn är hemma. Om inte – vi kan sitta utan… Han har varken tid eller pengar för att spendera tid med mig, men är alltid redo att göra allt möjligt och omöjligt för döttrarna. Det värsta är att all uppfostran barnen får är det att skämma bort dem, de uppfattar honom inte som en far utan som någon man kräver saker av. Jag blev så trist under julen 2013 då han spenderade på julklappar till barn ca 20 000 kronor plus en resa till syden. Jag fick en julklapp för 1100 kronor; och det var den enda presenten nästan på ett helt år. Under hela vår bekantskap var det en present till … för länge sedan, värd ca 400 kronor. Dessutom markerade han inte min födelsedag på något sätt, vilket gjorde mig väldigt ledsen. (återigen, han glömmer aldrig hans barns födelsedagar och ge bort fina presenter till dem). Hans ekonomi är svårt belånad och han lånar pengar av sin bror för att köpa saker och underhållning till barnen. Jag själv brukade alltid köpa presenter till honom, till hans mor, hans barn…. Jag minns alltid födelsedagar och högtider i hans familj.. Och om vi nu bor tillsammans, vill jag inte bli försummad…. Överreagerar jag? Vad tror ni om det hela? Hur dyra presenter köper ni till era barn? Till er fru/man?
Tack för era svar.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-04-29 20:58
Jag bör nog tillägga att det är ju inte självaste summor som spenderas på mig som gör mig ledsen?.det är mycket djupare än det. Det handlar om uppmärksamhet, om omtanke, om min killes vilja att göra något glädjande för mig och tillsammans med mig. Det känns bara att han lever för sina barn och jag bara finns där någonstans i hörnet? Jag bara följer efter, mina intressen och behov är inte alls viktiga, jag bara får bara med för alla andras trivsel. Jag borde ställa mig en fråga : vad får jag av det här? Får jag den värme och omtanke jag behöver och förtjänar? Känner jag mig älskad och viktig för honom? Vad är min plats i hans liv? Jag kan tyvärr inte besvara dessa frågor för mig själv? Är det lättsinnigt och barnsligt att önska mig att han ibland gör något bara för mig och tillsammans med mig? Jag vill att han ringer mig bara för att säga något trevligt; att inte bara jag som ringer? Jag vill få blommor och vardagliga kyss och kram?. Jag vill känna mig speciell för honom, vill känna mig älskad? Detta kan inte mätas med belopp , det var klumpigt av mig att nämna summor; jag skrev om pengar i samband med julklappar för att det blev till ett sätt problemet ?materialiserades? på bara. Om jag vore på ?pengajakt? som någon här påpekade, så skulle jag vara med en annan kille.
