Varför lyckas föräldrar från tx. Balkan, så bra med alla sina barn?

De kanske bara har en annorlunda syn på utbildning, hur oerhort viktigt det är, och inpräntar detta i sina barn från dag ett? Det finns inget "gor som du känner, du kan alltid läsa upp betygen senare på komvux"-daltande hos dem?

Ja, och jag beundrar dem verkligen för det! Att de har så fogliga barn, och lyckas uppfostra dem/ uppmuntra dem till att inse hur viktigt det är att studera och få ett bra jobb!

Jag är alldeles säker på att dessa barn lyckas bra mycket bättre än många av "våra" skoltrötta, obstinanta, tonåringar, (nej jag generaliserer inte alls! Klart det finns många duktiga svenska ungdomar också!) Som ideligen smäller i dörrarna, får dåliga betyg, skolkar och hamnar med låga betyg på högstadiet.

Men vad är just skillnaden? Vad är det som "vi föräldrar" som har trötta och omotiverade skolbarn, är så dåliga på i våra försök på uppfostran?
Ger vi barnen för mycket "bestämmanderätt" när de är små? Är vi dåliga "ledare"?
 
Om 20 år finns det nog inte så många "ursvenska" läkare och ingenjörer kvar i vårt land.

Håller med, dom daltas inte med, många får en lätt smäll här o där om dom strider emot

Nähh, det tror jag inte alls att de får, däremot tror jag att dessa föräldrar har ett annat sätt att "leda" sina barn i rätt riktning, de indoktrinerar dem, snarare från början. De har "makten" på sitt sätt. Och dessa barn inser att föräldrarna har ju rätt? (Med indoktrinerar menar jag inget negativt här.)

Jag vet att dem jag jag känner är otroligt kärleksfulla, och att de aldrig ger vika i tx. "bevakande" av sina tonårsbarn, de har et speciellt sätt. Som barnen respekterar?

Sedan finns det ju alltid dem som inte klassar in, men nog fan lyckas de att få in de barnen, på tx. praktik på sitt eget jobb, eller offra några månadslöner för att skicka ett "problembarn" på någon bra kurs, eller något annat som gynnar det barnet.

Jag kan ju säga att jag avundas lite grann den kontrollen de lyckas ha med sina tonåringar, och även vuxna barn, precis som att de inte "släpper dem fria", föränn de har försäkrat sig om att de har det jävligt bra.

De offrar sig för sina barn på ett annat sätt än "vi" gör? Och glöm nu inte att jag inte generaliserar, det finns alltid undantag!)

Vet inte, kanske jag är rent ute att cykla här, men jag ser väldigt många människor från Balkan som jobbar på apotek, som har egna städfimor, som jobbar på myndigheter, som lökare, som ordningsvakter, som lärare, som pedagoger, och bla, bla.

Jag tror helt enkelt att många "ursvenska"  föräldrar har tappat kontrollen lite grann, och ser sina tonåringar mer som "kompis", och då spårar det ur totalt.

Själv försöker jag at vara en jävligt sjysst pappa, till en liten killle, som har 100% styr på vad han vill och vad han inte vill; jag har stora marginaler, men det är först "när jag tar makten", som han vaknar lite grann, och fattar att jag menar allvar, de där balkanföräldrarna, verkar inte ha samma "kamp", eller har jag helt fel?

Finns det några ungdomar från Balkan, som vill delta i min tråd? Vad säger ni? Ni är ju oftast födda här och är svenska medborgare från början, även om ni antagligen har dubbelt medborgarskap som ett extra privilegium, som ni bara kan tacka era föräldrar för!

nte lökare, men läkare!

Jag är svensk men maken kommer från ett land på Balkan. Han har en studie-och arbetsmoral som jag aldrig sett maken till...

Jag tror som ovan att en av orsakerna är att de har en annan syn på utbildning och dess vikt. Sedan har de också en helt annan disciplin även i småskolan! Att sitta och jamsa med keps på och mobilsurfa under lektioner existerar liksom inte.

Det ligger också en stor stolthet i att lyckas med utbildning och jobb.

Många svenska föräldrar förstår inte att de gör sina barn en björntjänst när de låter barnn göra lite som de vill.

Från andra kulturer har man i regel en betydligt strängare barnuppfostran och det gör barnen lydigare och mer ambitiösa.

Många svenska föräldrar är inga ledare. 

Kan bero på att dagens barn har tagit över rollen och blivit minichefer över sina föräldrar. Föräldrar idag VÅGAR inte för då blir de ju anmälda. Så sjukt!