Tankar på självmord (pga misstag på jobbet)
Hej, jag vet egentligen inte varför jag skriver detta men behöver nog mest skriva av mig. Jag har aldrig någonsin mått så här dåligt och de senaste veckorna har mina tankar, på fullaste allvar, ständigt kretsat kring tanken på att begå självmord.
Det känns som att jag skulle behöva berätta allt från början men vill ju inte heller riskera att avslöja mig själv... För att göra en lång historia kort, så jobbar jag på en myndighet och jag har av misstag tagit ett felaktigt beslut som nu har överklagats. Efter att jag hade tagit beslutet och en anhörig ringde, upptäckte jag att jag, av förbiseende, gjort fel. Det var inget jag kunde rätta till själv eftersom jag redan hade tagit beslutet, utan fick hänvisa dem till att överklaga vilket de också gjorde. Det är inte som att jag har gett någon en dödsdom och beslutet har inga direkta konsekvenser för personen i fråga, mer än att de känner sig kränkta och överkörda av myndigheten. Det kommer lätt kunna åtgärdas av den myndighet som prövar överklagandet, antagligen genom att de ändrar det själva eller genom att de återförvisar det tillbaka till min myndighet.
Jag har jobbat här i ett år, och aldrig tidigare begått ett sånt här misstag. Jag fattar inte hur jag kunde göra ett sånt här misstag... Arbetsbelastningen är galen och jag jobbar i princip dagligen minst 1 timme övertid varje dag, i perioder jobbar jag 2 timmar övertid flera dagar i sträck (vi får endast flex och inte övertidsersättning, och den mesta övertiden "brinner inne" för jag känner inte att jag hinner ta ut den i tid). Dessutom har jag mått dåligt av "privata skäl", bla separerat med min sambo, fått sömnproblem, får attacker med hjärtklappning etc.
Sedan detta hände har hela min värld rasat. Det känns som att jag går och väntar på att avrättas. Jag är rädd för att bli uppsagd/avskedad eller åtalad för tjänstefel eller anmäld till JO. Mitt jobb ställer särskilda krav på noggrannhet och jag har fattat ett felaktigt beslut på grund av ett förbiseende. Så det finns laglig grund både för uppsägning/avsked och åtal för tjänstefel och grund för kritik av JO. Varje dag går jag bara och väntar på att den myndigheten som ska pröva överklagandet ska fatta sitt beslut, och det enda jag numera kan tänka på är hur gärna jag bara vill avsluta allt...
Jag kommer inte klara av att bli av med jobbet eller bli åtalad för tjänstefel. Då är "mitt liv över" och jag kommer inte kunna få ett nytt jobb inom mitt arbetsområde/det jag är utbildad för. Så jag har de senaste veckorna allt mer börjat tänka på självmord. Tankarna blir mer närvarande och konkreta för varje dag. Och beslutet känns mer rätt för varje dag. Ju mer jag tänker på det, desto mer känns det som den enda utvägen...
Och om det mot all förmodan ändå skulle lösa sig, om det finns en Gud som vet att jag bara gjorde ett mänskligt misstag, kommer mitt liv ändå aldrig att bli detsamma. Även om jag inte blir av med jobbet genom uppsägning/avskedande, så känner jag att jag inte orkar fortsätta kvar. Jag vill inte fortsätta. Och nu, efter att ha läst på så himla mycket om tjänstefel osv och med vetskapen om hur lite som krävs för att begå tjänstefel, vågar jag typ inte göra mitt jobb längre. Om jag har gjort ett misstag en gång utan att upptäcka det innan det är för sent, så kan jag göra det igen? Jag vill inte jobba med detta, men har utbildat mig för det och har massa CSN-lån och en bostadsrätt med lån... jag har redan en examen och eftersom jag pluggade lite annat först, har jag inte tillräckligt med veckor kvar för att kunna plugga något mer.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte dö men jag orkar verkligen inte leva. Och blåser det här upp så kommer jag verkligen inte orka med att ta konsekvenserna av mitt misstag, utan som det är nu ser jag ingen annan utväg än att ta den lätta vägen genom att bara smita från allt genom att ta den lätta utvägen. Shit, alltså, jag vet verkligen inte vad jag ska göra och jag har ingen jag vågar prata med.