Hej söker någon kvinna som älskar vara gravid och vill hjälpa os och *bära*vårt barn, vi är ett par man och kvinna som inte kan få barn. Vill helst använda mina ägg och min mans spermier. Hoppas någon kvinna vill hjälpa oss !!
Jag tror att du kommer att få svårt att få svar på din frågeställning utifrån den rubrik du har. Jag tycker att det är fantastiskt att vara gravid men skulle aldrig i livet bära en annan människas barn. Just nu har jag sådan foglossning att jag går på kryckor - ändå känns livet helt underbart och jag vaknar lycklig varje morgon. Däremot skulle jag aldrig genomlida det för en okänd människa.
Dessutom vet jag inte hur regelverket kring surrugatmödrar ser ut i Sverige. Hur går det rent praktiskt till? Skriv gärna det som tillägg i trådstarten då jag tror att det är väldigt få personer som känner till hur det fungerar.
Blev fel när jag skulle citera.
Det är inte lagligt i Sverige så man får göra det utomlands istället.
Jag gör själva ivf i sverige på mig och äggplocket i cypern. Och kvinnan som vill bära* blir de insättning på samtidigt då med. Sen vill vi vara delaktiga i allt med graviditen och förlossning blir som vanligt man går på mvc o så. Sen säger kvinnan av sig vårdnaden efter förlossningen och adopterar bort barnet till de paret. Så funkar de :)
Allså jag har kollat upp det här ordentligt !! Det får vi självklart stå för!! Menar att man finns där på sjukhuset.men man respekterar så klart att man inte vill ha någon under själva förlossningen..och förlossning sker sverige. Och de blir den som bär barnet blir allså mamma som vanligt, kommer alltid stå att du är mamma till detta barn i papper. Men efter förlossning 6 v efter säger mamman av sig vårdnaden helt och adoptera bort barnet till dom blivande färäldrarna. Pappan ger medgivade till att ja gör närstående adoption. Familjerätten hjälper.
Det som är olagligt är att läkare sätter in någons embryo i en annan kvinna.
Därför måste man göra insättningen utomlands !!
Men i Sverige får man i stort sett bara adoptera om man är släkt med barnet. Hur har socialtjänsten reagerat i tidigare.liknande fall? Eller hur gör man om en nämnd motsäger sig adoptionen?
Jag satt som kommunpolitiker i en ststadsdelsnämnd för några år sedan där vi bland annat klubbade igenom adoptioner via socialtjänsten. Dessa var så kallade rutinärenden och man ifrågasatte aldrig vilka adoptivföräldrarna var (vi hade ju bara namn och personnummer på ett papper) det tog en sekund och ärendet skickades sedan tillbaka till tjänstemännen på socialtjänsten. I de allra flesta fall rörde det sig om utlandsadoptioner men inhemska adoptioner förekom någon enstaka gång. Jag vill minnas att ärendet oftast var mer komplicerat då.
Det jag tänker på är vad som inträffar om en eller flera kommunpolitiker skulle ifrågasätta ärendet eftersom frågan är om man får lov att gå till väga som TS föreslår?