Mitt liv.. Vem är jag?

Hej! Jag ska presentera mig kort, en 16 årig tjej är jag. Dålig kontakt med en av mina föräldrar som slitit hårt på mig, en fantastisk med den andra. Vänner som sviker, killar som utnyttjar och bråk och lögner i familjen. Jag antar att vi alla kan se allt i svart ibland. Jag låter lillgammal men jag har lärt mig så mycket under mina inte många år, vilket jag är tacksam för, kanske kan jag lära dig lite. Jag hittade din tråd och såg att den var obesvarad, alla förtjänar ett svar, kanske hjälper mitt! Alla mår dåöigt. Man kan klandra sig själv för så mycket och hata sig. Att hitta sin väg att älska sig själv är olika från person till person. Du beskriver det som att folk itnyttjar dig, låt dem inte. För att må bra och ge respekt för dig själv måste du se till att andra har det. Stå upp för dig. Handlar det om vänner som kanske försvinner om du skulle göra det, låt dem försvinna. Då är de inga vänner och det är din vinst att bli av med dem och se sanningen. Jag ses som för snäll. Jag ör också vad som kallas snygg, och är man snygg och snäll utnyttjas man vääldigt lätt, även alla som är för snälla, du är nog det. Är man för snäll är man inte snöll mot sig själv. Sätt upp gränser och krav på dina medmänniskor. Du skriver att du är kraftig. Har man sorg i kroppen är det lätt hänt! Man tröstar sig med att kanske äta för mycket eller stanna inne för man känner ingen vits med att gå ut, ha roligt, eller bara göra något. Du skriver ju att du vill ha en tajt vältränad kropp, då har du ett mål!!!!!!! sätt upp det på din näthinna, kontakta en pt, en privat tränare, berätta om dina problem, vad du skulle tycka vara roligt att träna med, och dina mål. Vill du gå ner, så kan du! Jag lovar dej, du kan göra detta! Jag tror på dig. Och det fattas bara att du ska göra det med. Du skriver också att du har en dotter. Grattis! Du har antagligen gjort något som göt att du inte får träffa henne,.. Jag ska vara ärlig, i många fall förstår jag varför en av föräldrarna inte får träffa barnen. Det är av kärlek den andra försöker skydda sitt barn.. men barnet brukar söka kontakt med den andra efter en tid. Och vad du kan göra för att chancen för det ska bli större är att bevisa att du kan göra det, Att du sköter dig, kanske når ditt mål att gå ner och som du säger hitta dig själv. Det händer inte över en natt! Jag har inte gjort det, frågan är om man kan det.. Det viktiga är att du skaffar respekt för dig, trivs med dig och mår bra så kommer såååå många dörrar öppnas för dig. Börja gå på promenader. Skriv upp jobbiga saker i ett block som du måste göra, stryk dem när du gjort det, du kommer växa som person. Lycka till. Jag tror på dig, bevisa för din dotter att du kan. Var en förebild, det är inte försent! M.

Hej igen! Självklart är jag snäll. det ska man vara, speciellt mot männisor vars bakrund man inte vet något om. Din situation låter jobbig... Men låt ingen trycka ner dig ändå! det är så lätt hänt! Är dina vänner så bra att du kan prata me dem om det? annars kan de dra ;) Har själv en hund, hon gavmig motivation att börja springa, kan springa en mil om jag är på det humöret, jag tackar henne för det. Men du, då har du kommit enbit på vägen! I din stad finns det väl ett träningsverk eller liknande? Kolla in vad de erbjuder och testa! Har dunågot syskon som kan hänga med, fråga! Förstår att du redan letat efter sådanna möjligheter men tänk lite till! Jag antar att du är vuxen, då lär du ofta känna någon på ett pass som exempel som du träffardär vid det tillfället och pratar lite, det kan räcka! Provq att gymma? Det är riktigt kul för om du tränar på rätt sätt så ser du resultat så snabbt och ännu snabbare om man har lite för mycket "hull". Testa vet jag! Vad sorgligt det låter med din dotter.. Men har de sagt att de ska hjälpa dig ska de väl det också! Hur gammal var hon? Är det långt kvar tills hon får bestämma själv? LYCKA TILL! M.

Jag håller tummarna för dig! Jag kände igen mig en del i din text, känslan av att inte riktigt veta ut eller in. Jag har et tuff tid framför mig just i detta nu. Men jag har gjort upp en plan, även om jag vissa dagar inte orkar med ett endaste dugg. Men Jag har en dröm om hur jag ska förbättra min egen bubbla.

Har ofta varit den som drömt mig bort och glömt av nuet. Jag har blundat för mycket och bara låtit allt vara som det är. Vänner som äter på mig tills ingenting finns kvar. Tjejer som säger en sak men menar en annan.
Saker som får mig att tvivla på den jag själv är. Man behöver inte kasta bort allt man har för att bygga på något nytt, man kan välja ut det/dem man tycker om här i livet och bygga en grund av det.

Jag förlorade nyligen kontakten med den största stenen i min grund, vilket fick min onda spiral att ta fart. Och det var en hemsk känsla att känna sig så ratad. 

Nu har jag valt en annan väg även om tanken ofta kommer över på den gamla vägbanan så har jag en fast punkt som jag vill ta mig till, för mitt eget välbefinnandes skull. 
I mitt fall så hamnade det på att ta körkort och att senare utbilda mig vidare. 
Om du finner det du vill göra/ jobba med, så kanske det ger dig chansen att blicka efter något nytt. Och vänner finner man längs med vägen :)