Onormal rädsla att mitt barn ska bli sjuk

Det började som vanligt, med att jag var tvungen att kolla då han andades ibland när han sov. Så som alla föräldrar gör. När BVC vid ett tillfälle sa att han inte riktigt följde sin kurva och när han dessutom kräktes ovanligt mycket började jag söka på internet. Kunde han vara allergisk? Eller kunde det finnas ännu värre orsaker? Sedan följde några veckor med orolig sömn och han vaknade ofta och gallskrek om nätterna - kunde det vara en hjärntumör? Skriknätterna gick över men snart satte den verkliga skräcken in - tänk om han ärvt min diabetes..? Idag vet jag inte hur många timmar jag har spenderat framför nätet för att söka fakta. Så fort han skriker, gråter, dricker några extra klunkar vatten eller jag får byta en extra kissblöja kommer panikångesten. Jag får tvinga mig att inte kolla blodsockret varenda gång det är något litet fel. Jag har gråtit floder, bönat och bett till Gud att låta min pojke vara frisk. Vilket han är, än så länge. Men jag orkar snart inte ned den här oron, paniken och framförallt ångesten. Ofta ligger jag halva nätterna och googlar, kollar forum och läser bloggar. Försöker hitta tecken på att det är diabetes han har och samtidigt hitta några lugnande rader om hur liten sannolikheten är. Jag känner att det tar mer och mer överhand och ju mer jag söker information desto djupare dras jag ner, men jag kan inte sluta. Finns det fler som jag? Har ni sökt någon hjälp? Har ni blivit bättre?