Jag har aldrig varit kär -vad är det för fel?!

Sådär var det för mig också tills jag träffade min man när jag var 33. Efter 4 år är vi fortfarande lika kära bägge två. Innan hade jag aldrig varit kär. Antagligen för att jag aldrig hittat rätt person.
Plötsligt händer det :)

Tack för uppmuntrandes!! Skönt att veta art jag inte är helt ensam om detta iaf och att det går att bli kär..

Det viktigaste är väl att du vet att du kan älska någon. Att du har förmåga att känna åtrå eller att älska.
Att man inte hittar någon man blir kär i kan ju hända den bästa. 

Det är ju det sim ät problemet. Jag har aldrig känt att jag älskar någon!! Alltså förutom mina närstående.

Jo men det visar ju att du kan älska. 

När jag var ung blev jag aldrig kär heller, men jag älskade min katt över allt, och min familj. 
Så jag visste ju att när jag älskar så älskar jag massor, men jag blir inte direkt lätt "kär". 

Att falla för någon kan ju ta tid, det kan man ju bli i en vän efter många år, så jag tror du kan bli kär, men att det bara inte hänt att du träffat den där killen eller mannen än.

Testa göra lite nya saker i livet som du inte gjort tidigare, ändra på lite saker du gör i livet så kanske något händer. 

När jag var ung så sa alla att jag var väldigt reserverad. Jag tänkte på det och öppnade upp mitt hjärta lite och det hjälpte. Jag är fortfarande reserverad, men betydligt mindre idag än förr.

Tack för ditt. Fina meddelande. Du har ju rätt. Jag älskar mina föräldrar, min kompis och hennes barn älskar jag nog mest av allt haha, och min katt och hund älskar jag såklart också. Ja, då borde jag ju kunna älska och bli kär i det motsatta könet också! Tack!

Som i allt annat så är vi människor väldigt olika. Bilden av stormande förälskelse, het passion, och en förälskelse som tar över allt, har många av fått för oss är det normala. Det är något som ska till för att veta att man är kär, på riktigt. Den Hollywoodbilden är ungefär lika sann som det sex som visas i porrfilmer! Kärlek och förälskelse kan se så olika ut. Det kan vara en varm känsla när man tänker på sin partner, man ler för sig själv när man tänker på honom. Så var det för mig när jag träffade min man. Och så är det fortfarande efter flera decennier. Det är alltså inte alla som "drabbas" av den himlastormande förälskelsen. Väntar man på den kanske man får vänta förgäves.

Jag var som du tills jag träffade min man när jag var 27, så ge inte upp.

Man måste inte ha fjärilar i magen och pirr i kroppen när man älskar någon. Fråga dig istället om du gillar att vara med personen? Saknar du personen när hen är borta? Känns det bra att bara umgås med personen utan att göra något speciellt? Ser du en framtid med personen?

I och med att du skriver att du "borde kunna älska det motsatta könet också" undrar jag om du tänkt tanken att det kanske är samma kön som gäller för dig, men att du förnekar det? I så fall handlar det nog snarare om att acceptera dig själv och leta partner av ditt eget kön.
Är detta inte fallet, och du vet att du inte känner sexuell dragning till det egna könet så står jag fast vid att du förr eller senare kommer träffa mannen i ditt liv, och du kommer kunna hitta någon att älska även om det tar tid för dig (precis som för mig och många andra). Du är fullt normal, och har samma förmåga som alla andra, men din kropp/hjärna är kanske aningen mer selektiv (och det är nog i många fall enbart positivt).

Tack. Va fint skrivet av dig! Du kanske har rätt, jag kanske ska ställa sådana frågor till mig själv bästa gång jag träffar någon.

När ni aldrig blev sådär kär i någon, inte träffade rätt person, funderade ni på om ni var homosexuella då? Jag tror inte att jag är det. Kan tycka om lesbisk porrfilm ..men jag känner inte att jag själv vill ligga med en tjej. Men när jag aldrig träffar en pojkvän så funderar jag...

eller så är det som för mig - jag insåg då jag blev 31 att jag inte attraheras av män - inte ALLS, sex med dom var inte skönt ALLS...(eller jo liite då). Sen träffade jag HENNE o jag blev störtkär, och ännu efter tio år är hon min stora kärlek.

Ja, jag funderade på det. Jag tror jag har kommit fram till att jag är bisexuell. Jag kan attraheras av kvinnor också och har haft sex i trekant, där kvinnorna gav mig mer än mannen. Nu är jag trots allt förälskad i min man och tänder även på honom sexuellt. Hur det är för dig kan bara du svara på. Kanske du inte alls vill ligga med en tjej, kanske är det bara dina föreställningar om att "det är fel" som hindrar dig. Oavsett hur det ligger till är jag övertygad om att förälskelsen väntar på dig också!