Sambo stoppar bröllopet
Ok, måste få skriva av mig. Vi har två barn, 3 och 1.5 år gamla. Min sambo har varit gift innan men har inga barn. Han var väldigt bränd av sin skilsmässa men har (trodde jag) jobbat igenom det. Jag vill gifta mig och det har jag gjort klart för honom från dag 1. För ett år sedan friade han och vi har planerat bröllop till nu i augusti. Inbjudningarna ligger på hatthyllan klara och frankerade. Pga hans historia och att jag inte har någon önskan om en prinsessdag så kommer bröllopet vara väldigt laid-back, dagtid och med barnen där och kort vigselceremoni utanför restaurangen där vi bjuder på lunch. Jag siktade på att ha vit klänning men den skulle vara vanlig och enkel, inte en brudklänning. Igår fick jag hem en i paket som jag gillade och visade min sambo. Då fick han spelet. Började säga att han känner sig osäker på hela arrangemanget och att det har blivit för stort och han får panikångest och allt kommer tillbaka till honom.
Jag bröt helt ihop och känner mig så lurad och dum. Efter några timmars gråt och gräl så tror jag kontentan var att han vill gifta sig men inte på det här sättet. Men jag vet inte om han säger att han vill gifta sig bara för att skona mig den värsta krisen. TIll saken hör att han är värdelös på att reda ut sånt här. För hans del kan han gå i veckor och ha iskyla mellan oss och oklarhet angående bröllop typ nästa vecka. Men jag får total låsning när vi är osams och vill bara bli sams så fort som möjligt.
Är det viktigt för mig att gifta mig? Ja. Men jag vill inte tvinga någon att gifta sig med mig.
Är det viktigt för mig att bröllopet sker på just detta sätt? Nej, det viktiga är att min familj är närvarande. Vill inte smita iväg till arlanda. Men med 50 gäster och mat och tal etc-nej det är inte viktigt. Jag vill det- men det är inte viktigt.
Vill jag kompromissa? Vet inte. Känns som att jag alltid får böja mig för han har haft det så jobbigt och jag ska hålla låg profil och inte ställa så många krav. Så en sida av mig vill bara skrika att nu jäklar anpassar du dig efter MIG och det här vill JAG. Men det här är ju vårt bröllop, och det är ju inte vatten värt om han inte är med på tåget? Det måste ju vara på riktigt- annars kan man ju bara strunta i alltihop.
Och jag vill inte vara den som kommer med lösningarna denna gång OCKSÅ. Har sagt till honom att jag inte tänker fixa detta- det får han göra. Men som sagt- han kan gå och tjura i veckor, under tiden mår jag jättedåligt.
Tacksam för tankar och råd.
