Är detta ett seriös förslag om att äta fattiga barn?

Men snälla! Swifts 'Ett anspråkslöst förslag' är ju det klassiska exemplet på politisk satir! Du känner väl till bakgrunden med det otroligt fattiga Irland, och engelsmännen som såg det hela som "det irländska problemet" - något besvärande som man inte ville låtsas om att det fanns, och som  man definitivt inte ville tänka på som något som hade att göra med riktiga människor.

Det var en satirisk text som i korta drag anspelade på det förhållandet som rådde mellan Irland och England under 1700-talet, där befolkningen på Irland svalt samtidigt som det lyftes upp som stort problem att England led av köttbrist. Det var dessa förhållanden som var grund till artikeln som publicerades 1729, som en öppen kritik mot det samhällsklimat och de orättvisor som rådde. 
Swift resonerade torrt, med en "låtsad engelsk retorik" att man på detta "logiska" sätt kunde lösa två problem på samma gång; minska svälten och överbefolkningen på Irland , och de fattiga barnen skulle kunna lösa köttbristen i England. 

Texten var aldrig menat att tas på allvar, och det bör hållas i åtanke under vilka omständigheter den skrevs. Svälten på Irland hade i många år varit ett faktum, som lika längre ignorerats av ledningen och parlamentet i England. Artikeln var ett försök att slå hål på denna ignorans och tvinga engelsmännen att bemöta den irländska situationen.
Som privatperson var Swift själv väldigt generös och skänkte stora summor av sin inkomst till välgörenhet och bidrog till grundandet av ett av de första mentalsjukhusen på Irland någonsin. Han hade med största sannolikhet aldrig tillåtit Irländska barn slaktas och säljas till hungriga britter på riktigt. 

Jag känner till det fattiga Irland, det jag undrar över är hur man vet att det inte är ett seriöst förslag? Jag menar att visst är det förfärligt att äta barn, men människor gör förfärliga saker i nöd. 1700 talet hade inte människor samma empati och moral som idag. Ingen brydde sig om en fattig människa blev mördad. Förstår du vad jag menar, jag undrar vad som bevisar att det är satir?

Jonathan Swift brydde sig ju uppenbarligen - därav denna skrift! Han ville visa på det orimliga i synen på de fattiga.

Du glömmer bort att 1700-talets människor var betydligt mer strikt religiösa än idag, och att äta människor skulle aldrig ha kommit på tal!

WTF? Hur kan man missa att alla politiska satirers politiska satir är just en politisk satir?

Exakt!

Under upplysningstiden tog man avstånd från kyrkan och de religösa, man börja tro mer på fakta och vetenskapliga teorier. Dessa människor var inte alls strikt religösa.

Om du nu är så säker på att det är satir kan du väl komma med bevis vad som gör det satiriskt?

Det går naturligtvis inte att bevisa att det var satir utan som med all annan satir måste det förstås ur kontexten. Satiriker tenderar inte till att skriva "Obs! Satir!" i sina texter för att försäkra sig om att folk förstår.

Anyway, Swift var känd som satiriker under sin egen levnadstid. Även om han till äventyrs skulle varit helt allvarlig med den aktuella texten skulle alla andra omkring honom uppfatta det som satir (vilket de också gjorde). Med tanke på att han skrivit en jämrans massa satir i samband med sitt politiska engagemang men aldrig använt sagda engagemang för att faktiskt försöka få barnätande allmänt accepterat i England kan vi nog lugnt räkna med att Swift var satirisk även i detta fall.

Duger det inte som "bevis" för dig? Tja, du är naturligtvis fri att tro vad du vill men RESTEN av världen accepterar texten som satir.

Nja, men Swift var i alla fall tillräkligt religiös själv för att inte äta barn, präst som han var.

Nu är ju A modest proposal ganska uppenbart satir. Lite mer subtilt satirisk är ju Gulliver's Travels.....

Va?

Tyvärr. Människor tog avstånd från KYRKAN och de som jobbade därinom. Döremot var de flesta nucket religiösa och skulle aldrig få för sig att blidka omoral (iaf officiellt).

Däremot leder dessa tankar senare till slut till dagens ateism - något som inte var så vanligt där och då.

Klart att det är satir. Man förstår det genom dess framtoning och avsaknad av empati. Sedan är det ju så att det finns INGA bevis för att det är allvar - tror man skulle uppmärksamma i någon skrift från den tiden om man hade människor som agerade kannibaler. Sedan har vi, som andra redan nämnt, Swifts levrene att gå efter.

Detta känns som något som dagens människor försöker göra - 'motbevisa' en massa bara genom att ifrågasätta och sedan inte lyssna på det som forskare redan har svarat på. Ifrågasätt gärna - men lyssna sedan!

S