• Anonym (gråter)

    Gråta och sörja framför barnen

    Skulle behöva er expertishjälp, vore så tacksam för er hjälp.

    Min man vill skiljas och våra barn har reagerat olika på beskedet. Dottern på 10 år visar tydligt sina känslor gråter och är helt förstörd av allt som pågår nu. Sonen har inte pratat något eller sagt något om det som händer. Jag försöker prata med honom och fråga hur han känner och mår och jag får väldigt korta svar tillbaka om att han mår bra och att han tycker det är dåligt att vi ska flytta isär.

    Själv gråter och sörjer jag i omgångar. Försöker att inte göra det framför barnen, men ibland kan man bara inte stoppa tårarna när dom kommer och tror väl att det kan vara bra för dom att se att man faktiskt är otroligt ledsen över att det blev såhär.

    Idag ringde barnen för att säga godnatt och min son säger gråtandes att han saknar mig och att han inte vill att vi ska ha det så här och jag kan inte låta bli att gråta när jag hör hur dåligt han mår.

    Jag gör så gott jag kan med att trösta honom över telefonen, lugna honom, betrygga honom om att allt kommer bli bra, att vi snart ses och att jag älskar dom mer än ord kan förklara. Jag ber honom att prata med sin pappa och förklara hur han mår så pappa kan ge honom en stor kram och puss från mig.

    Hur ska jag hantera det här när jag själv håller på att gå sönder? Alla mina egna bekymmer är ju ingenting jämfört med den sorgen som mina barn nu går igenom. Det är fan inte rätt!!!

  • Svar på tråden Gråta och sörja framför barnen
  • Anonym (gråter)

    Puffar lite, ingen som har några erfarenheter?

  • kojo51

    Jag är själv en skilsmässounge och jag hade inga problem att sörja med både min mamma och pappa. Jag hade full koll på att de var ledsna och därför var det skönt att tillsammans sörja. Men sen så gjorde mina föräldrar så att det fanns ljusglimtar i vardagen som jag än idag uppskattar (var 10 vid skilsmässa 24 idag).


    På pappas vecka så hade pizzafredag när vi kom till han efter att varit hos mamma en vecka, på onsdagar var vi alltid och badade och på torsdagar hade vi "sista natten med gänget" innan vi bytte vecka till den andra föräldern!

    Idag, 14år senare har vi fortfarande "pizzafredag" trots att alla ungar är utflyttade sen länge och nu är alla respektive och pappas alla barnbarn med!

    Du ska enl min mening våga sörja med dina barn, men gör inte allt till ett evigt sörjande! Du kommer själv må bättre om ni gör roliga men ändå enkla grejer ihop :)


     

  • Anonym (Också skild)

    Jag tror inte att barnen tar skada av det, det vore väl nästan konstigare om man inte gjorde det. Däremot ska man nog akta sig för att sörja som ett "offer" och typ säga att jag vill inte heller det här osv. Det kan nog bli jobbigt för barnen eftersom den andra föräldern då blir boven och den diskussionen får man som den som blir lämnad ta med vänner. Sen kan man ju absolut säga att man helst skulle ha velat att det inte blev skilsmässa, det är offerrollen jag menar kan bli för jobbigt för barn.

Svar på tråden Gråta och sörja framför barnen