Förtvivlad kattägare
Hejsan!
Jag vet inte om familjeliv är rätt forum för detta men eftersom mina "hemska" bekymmer även berör andra delar kanske det är riktigt och rätt.
För 10-talet år sedan efter en traumatisk upplevelse flyttade jag så långt ifrån människor som möjligt. och bosatte mig i en liten lägenhet och fick förtidspension. Jag skaffade en katt som var i det närmaste blind från ett katthem men i övrigt frisk och otroligt trevlig men kanske lite mer utsatt än andra katter. Detta är en innekatt då. Jag tycker väldigt mycket om honom - han är min familj och kamrat.
För ett år sedan började det klia väldigt mycket i öronen och efter ett veterinärbesök i vintras konstaterades en infektion i örat, han fick 2 olika mediner mot detta och tycktes repa sig efter ca: 14 dagar. Efter detta har det börjat lukta illa från det ena örat och en svart gegga har samlats i innerörat till och från som jag delvis har fått ut. För nästan 2 veckor sedan när han låg och sov i mitt knä satte han sig upp plötsligt och slog med huvudet åt båda hållen - fram och tillbaka. Jag blev alldeles förskräckt och försökte lugna honom vilket lyckade till sist. Sedan sprang han in under sängen och blev kvar till morgonen därpå då han kom ut med tydliga balansproblem främst när det gäller bakbenen. Han ligger helst under sängen nu men kommer fram till frukost och är väldigt hungrig. Jag måste bära honom till toaletten och vänta tills han e klar. Han kissar men bajsar inte längre (sedan i tisdags 6/5). All tid går åt till att sitta med honom och eftersom han är överkänslig mot starka ljud numer springer han ofta och gömmer sig. Han borde såklart åkt iväg till djursjukhuset direkt när anfallen började eller ännu tidigare men det har inte varit möjligt.
Varför har det då inte varit möjligt tänker kanske du?
- Jag lider sedan länge av något som ofta lite slarvigt bedöms som multisjuka. Jag vill bland annat inte ha något direkt med människor att göra längre (om det inte är absolut nödvändigt och det är ju t.ex. en veterinär).
- På grund av allt strul runt sjukdomarna har jag hamnat i KFM:s register och de drar från min redan fattiga sjukersättning en hel del varje månad.
- En del av mina bekymmer medför en ökad levnadsomkostnad med ca: 2000kr i månaden men riktiga läkarintyg och annat som styrker detta har jag tjatat om i 5 år. Det kommer några rader från någon stafettläkare då och då men jag anar att KFM och FK använder dessa i fikarummet som skräckexempel över hur man gör för att få avslag enklast möjligt - de brukar inte innehålla något mer vettigt om varför saker och ting är på ett visst sätt.
- Över till mat och allt annat har jag ca: 2000-2500kr. Det räcker och blir inte över till någon veterinär inte.
Då har jag besökt SOC vid 2 tillfällen för att höra hur de ställer sig. De ställer sig inte alls tydligen eftersom de hävdar att jag är självförsörjande och inte ska lyfta några extra ersättningar och någon veterinärhjälp är det inte frågan om i något fall oavsett om jag är självförsörjande eller bidragstagare. Jag var väldigt ledsen sist jag gick därifrån eftersom jag trott att om man är riktigt i kläm så ska man kunna få hjälp från de sociala myndigheterna.
Någon kontakt med gamla vänner, släkt, företag o.s.v. har jag inte haft på länge. Inte känner jag någon granne heller så ingen hjälp där heller. Inte skrattar jag hela vägen till banken heller - de vill helst inte ha mig som kund eftersom jag finns hos KFM.
Jag är djupt olycklig över den uppkomna situationen eftersom det står klart för mig att katten lider. Vem skulle inte lida om allt bara snurra och man trillar stup i kvarten.
Finns det någon här som kan komma med ett gott råd så är jag otroligt tacksam. Tack för du läste.
