Plötsligt dumpad

Har varit ihop med min kille i ett och ett halvt år och vi har haft ett harmoniskt och kärleksfullt förhållande, inga bråk eller andra saker som kunnat leda till detta. Vi var nyligen utomlands och började även för lite mer än en vecka sedan att planera inför sommaren, vad vi skulle göra osv. För några dagar sedan var vi på en fest, med en del av hans gamla barndomsvänner o allt var fint o vi både kramades o visade att vi "hörde samman" på festen. Jag har känt att något varit "fel" ett kort tag, men inte kunnat ta på "felet", har känt att han varit distanserad, fast vi har ändå setts. Jag har själv blivit lite distanserad tack vare detta, har ändå försökt kolla om allt varit bra o även sagt till honom att jag älskar honom, vilket är sant än i dag. Han kan prata om sina gamla förstörda relationer men har tyvärr inte lyckats med att prata med mig, av någon outgrundlig anledning. Nåväl, tillbaka till festkvällen. Vi kommer hem mitt i natten, ligger i sängen o pratar om den trevliga kvällen. Känner tillslut att jag måste fråga om han älskar mig. Plötsligt reser han sig upp och säger att han inte gör detta, att han inte ens längtar att åka på semester med mig, han förvandlas till en helt annan person. Blir kall o totalt distanserad. Han säger att det är slut. Kanske bör tillägga att vi båda är i övre medelåldern.... Jag blir naturligtvis helt förkrossad o ser till att snabbt ringa en taxi för att ta mig hem. Dagen efter ringer jag upp honom o frågar vad som hände om han verkligen menade allt han sa. Det samtalet minns jag knappt eftersom jag var så oerhört sårad o helt omskakad. Jag hämtade mina hemnycklar samma dag o när vi möttes upp höll vi om varandra hårt o länge, han grät, jag grät men han grät faktiskt betydligt mer än mig, han hulkade av gråt i mina armar och jag förundrades då jag kände hans kärlek o ångest på samma gång. Tillslut var jag tvungen att åka vidare, han ville inte släppa mig, utan jag fick frigöra mig ur hans armar. Allt detta kändes helt overkligt, oväntat och oerhört ologiskt. Har förökat att finna något sorts resonemang o förklaringar till detta men blir bara mer förvirrad o givetvis ledsen. Han krossade mitt hjärta totalt o jag mår så oerhört illa, mentalt som fysiskt av denna chockartade upplösning. Det gick två dagar o jag insåg att vi bör ses o prata om detta helnyktra (vilket vi ju inte var mitt i natten efter festen). Han kom hem till mig o jag berättade om min upplevelse, o började även undra hur allt stod till med honom, hade detta verkligen med oss att göra, var det inte snarare hans gamla relationer som spökade, att han var livrädd för att jag skulle lämna honom? Han har blivit riktigt illa behandlad i tidigare relationer o själv blivit lämnad helt oväntat av en gammal flickvän. Han led oerhört av detta har han sagt men nu gör han själv samma sak!? Har kollat runt o läst om allt i från lyckoångest till anknytningsproblem, har även nämnt det för honom. Tydligen är han bevandrad i dessa ämnen, då han nämnde detta när jag tog upp saken under vårt samtal. Han kom även fram till att han nog bör träffa en terapeut, o att han var djupt ledsen över att han sårat mig. Han satt o såg helt knäckt ut, o mina vänner som sprang på honom av en slump häromdagen, sa att han verkade helt "borta" o såg plågad o sliten ut. Jag avslutade vårt sista samtal med att säga att han fortfarande har mitt hjärta hos sig, att jag finns här för honom. Bad honom även fundera och återkomma till mig när han hunnit tänka igenom allt och han svarade ömsint tillbaka, att jag var en lika varm, bra som klok person och att han skulle fundera på allt jag sagt o höra av sig när han tänkt klart. Jag har tagit bort honom på Facebook liksom vår "ihop" status, eftersom det är plågsamt att få inblick i allt sånt. Konstigt nog, har han inte ändrat "ihop" statusen på sin sida. Ja ni hör, jag är helt förvirrad, vill helst bara glömma allt detta, är arg emellanåt o tycker att han behandlat mig som skit.. Bryr man sig om någon eller känner åtminstone någon form av medmänsklighet gör man bara inte slut på detta sätt. Kändes helt rått och ogenomtänkt. Fick aldrig ens prata innan detta var ett faktum. Saknar honom oerhört trots detta märkliga och känslokalla uppbrott. Var hemma även från jobbet en hel vecka då jag grät konstant, kändes lika hemskt som att någon jag älskade hade dött. Vet att jag inte kan göra något mer än det jag gjort, har till och med visat kärlek in i det sista o det jag fått tillbaka är en sorts "teater" känns det som, eller rättare sagt, att det varit en teater. Jag undrar om någon därute varit med om liknande händelse? Behöver få lite råd så att jag kan gå vidare, vill ringa honom men mitt förnuft stretar emot tack o lov.