Alla säger att det blir bättre...

Jag har inte förlorat ett barn, och kan inte säga att det blir bättre, men jag har haft annan sorg och jag kan säga att man måste tillåta sig att sörja. De som inte upplever samma sorg har svårt att förstå, och tyvärr inkluderar det förmodligen barnets pappa. Även han har förlorat ett barn, men han kände inte barnet vilket du gjorde, så det var mer som en dröm för honom. Att vakna ur en dröm kan vara plågsamt, men det är ändå inte samma sak.
Sök tröst och råd från andra i samma sits och sök styrka att orka hantera verkligheten, där alla andra finns, där många inte alls förstår. När du har huvudet över vattenytan igen behöver du prata med din sambo, kanske kan du få hjälp av en kurator på kvinnokliniken?
Ta hand om dig, och jag beklagar att er ängel inte fick stanna hos er

Det blir bättre !
Fick missfall själv, dock tidigt redan i v8 men det sved ändå.
Kan inte riktigt föreställa mig din situation men det kommer gå över.
Gör inte det massiva misstaget att stänga ute din sambo, ni behöver båda varandra.
Dra inte ut på pinan, börja kela och älska med varandra.
När du väl sitter med ditt barn i din famn sen när ni lyckats är det en obeskrivlig känsla.
Vet av egen erfarenhet och en nära väns med som du en sen ma.
Håll ut, ditt barn kommer !!
Ta hand om din relation hemma och se till att ge varandra mycket kärlek !!!

Jag förstår dig! Beklagar det hemska du fått var med om och fortfarande upplever. Folk sa samma till mig också, och jag har sagt samma till andra i sorg. Din familj och andra runt omkring dig vill ju förmodligen bara att du ska må bra. Men jag vet av erfarenhet att man mår inte bättre för att andra säger att det blir bättre. Det var inte längesedan du födde din ängel, så det är inte konstigt att du fortfarande mår skit. Att du känner att du t.o.m. mår sämre nu är kanske för att chocken har släppt, du börjar förstå att det verkligen är sant, allt det hemska. Jag tror att det är helt normalt. För mig tog det runt tre månader innan jag kände att jag fungerade någorlunda normalt igen. Ta bara en dag i taget, gråt om du vill, var glad om du vill (det är ok!), skrik om du behöver det. Vill också råda dig att ta kontakt med en kurator, jag fick hjälp av kuratorn på mödravården, det kändes bra! En dag kommer du komma på dig själv med att du inte tänkt på det hemska på flera minuter! Det måste få ta den tid det tar, du var ju den enda som riktigt kände din ängel, det var du som bar på hen. Dina vänner och din familj vet kanske inte hur de sk hjälpa dig, det är vanligt att folk tar avstånd för att man inte vet vad man ska säga. Hoppas att den där dagen då du kan känna dig lite bättre några minuter kommer snart! Kram!