Hur mycket ska jag och kan jag hjälpa?

Min pappa ringer mig på Lördag natt och meddelar mig att min extra mamma ligger på Intensivavdelningen. Han förklarar att hon ligger inne med 3:e gradens brännskador eftersom att jag är i total chock så uppfattar jag inte mycket mer än att "fisk rök, t-röd" är orsaken. 

Pappa berättade att om han inte visste att det var hon som låg där i sängen så hade han aldrig trott det var hon, då kan man ungefär tänka sig vilka skador hon fick. Hon brände ansiktet, halsen, ryggen, bröstet, magen. Ja, det mesta egentligen. Pappa, som är halvt förlamad, som gjorde ett tappert försök att försöka släcka henne när hon brann skadade "bara" händerna. 

Jag går dit flera gånger om dagen för att gå ut med deras hund, då pappa inte kan gå mer än 300 meter innan benen ger vika. Så igår när jag kom tillbaka med hunden så hade iallafall pappa somnat och då gick jag på baksidan för att se hur det såg ut där, vilket jag inte skulle gjort.

För det första så har jag väldigt lätt för att "föreställa" situationer, jag kunde alltså se ett tänkbart händelseförlopp rulla förbi framför mig när jag kom på baksidan. Det låg fullt med brända grejor överallt, kläder fulla med bränd hud och hår, mattor där brända tygbitar fastnat. 

Idag var planen att jag skulle ta med mig min man och hjälpa pappa att röja upp där, kommer behöva allt stöd jag kan få i det där. 

Men hur mycket ska man hjälpa egentligen, eller rättare sagt: hur mycket KAN man hjälpa, utan att folk känner sig påträngda? Eftersom att pappa har diabetes så är mat a och o, även att han kommer ihåg att ta sitt insulin, men när man mår dåligt så är det lätt att man struntar i saker.

Om någon har vart med om liknande händelse, eller har några tips och råd, hör av dig.