Oftast här på FL läser man om dysfunktionella styvfamiljer, speciellt styvmödrar som inte står ut med bonusbarnen. Nu vill jag höra om varma kärleksfulla styvmödrar som har funktionella familjer och faktiskt bryr sig om sina bonusbarn!
Jag bor med min sambo, min dotter och hans två barn som kommer varannan vecka. Men vi bor väldigt nära så dom kan komma när dom vill.
Vi hat även en gemensam ängladotter <3
I våran familj är det kärlek.
Självklart gnabb o tjafs ibland, som i alla familjer men vi ser oss som EN familj där alla räknas lika.
Har själv haft en fruktansvärd styrmamma när jag var liten som gjorde att jag sa upp kontakten med min pappa.
Skulle aldrig falla mig in att gå i hennes fotspår!
Så de finns faktiskt "fungerande" stuvfamiljer, och det finns faktiskt bonus mammor som inte är monster!! 
De finns så klart!! Jag skilde mig från min ex-man för två år sen, träffade ganska tätt inpå en ny kille. DEt var inte riktigt planerat, men men.. Exet har en ny sen i höstas. Mitt ex och min nya kommer jättebra överens och jag med exets nya. Alla sätter barnen främst, i båda familjer och älskar barnen oavsett om man är biologisk förälder eller extra-förälder. Ingen svartsjuka, utan försöker se allt ur synvinkeln att barnen ska må som bäst. Min sambo älskar mina barn och önskar de var hans biologiska. Vi har vv och det funkar bra, vi kan samarbeta allihopa och hjälper gärna varandra om det kör ihop sig. Jag och min sambo kommer skaffa en gemensam bebis i framtiden, och jag hoppas allt fungerar lika bra efter den kommit. :) Mitt tips är att alltid se det ur synvinkeln att barnen inte ska lida för att vi är skilda, utan se det som positivt att de har två nya extra-vuxna som älskar dem och gör roliga saker med dem. :)
Undra varför halva inlägget försvinner?
Aja i våran familj är vi o alla fall lika, vi är EN familj. Inte två.
Självklart tjafs o gnabb ibland, precis som i alla familjer men massa kärlek.
Hade själv en hemsk styrmamma som fick mig att säga upp kontakten helt med min pappa och skulle aldrig drömma om att gå i hennes fotspår.
Så ja, det finns fina välfungerande "styvfamiljer" och det finns bonusmammor som inte är monster!!
Jadå, jag kan bidra. Men det har inte varit en dans på rosor, utan det har varit många jobbiga dagar, ibland har jag bara velat packa väskan och dra.
Vad som gjort att det ändå har fungerat
En sambo som varit en bra förälder, en underbar partner och haft full förståelse inför mina känslor. Han har aldrig kört med "du avskyr mina barn", utan "ja, just nu är det tufft, men du, vi fixar det"
I grunden är sambons tidigare barn väldigt bra. Men även de har gått igenom puberteten och då var de inte roliga
Ett ex, som hade sina sidor och kunde vara riktigt pestig, men hon gillade mig, hon såg mig inte som en rival och framför allt, hon fullkomligt dyrkade sina barns lillebror
Numera fungerar jag och exet väldigt bra ihop, vi har trevligt när vi träffas, sambons barn har, trots att de kunde vara förjävliga under sin pubertet, acceptera mig som sin pappas sambo och har nog alltid gillat mig, men jag fick en slev av deras humör, på samma sätt som deras föräldrar
De älskar sin lillebror, skämmer bort honom och får ett mammahjärta att värka av lycka.
Allt detta gör att jag idag, inte ångrar att jag träffade min sambo. Men om jag skulle göra om samma resa med någon annan, inte en chans
Blir glad när jag läser era inlägg, det är ju så man önskar att alla styvfamiljer kan ha det tillsammans -:).
Vi är EN familj, bara att alla inte bor här hela tiden. Men ska man vara noga så har jag har 2 barn sedan tidigare, sambon har också 2 barn sedan tidigare men i två olika förhållanden, och så har vi en gemensam.
Vi har haft tur att alla har gått ihop bra, både barn och vuxna. Vi har dem egentligen varannan vecka, men de kommer och går lite som de vill, vilket de så gärna får. Jag ser ingen skillnad på barnen, de är alla våra barn. Ibland när någon utomstående frågar vems barn som är vems brukar vi säga att vi glömt bort ;) Älskar de alla :)
För det första så finns det ingen som helst bitterhet eller svartsjuka på något håll oss vuxna emellan. Inga dramatiska skilsmässor, utan allt har varit i samförstånd. Kärleken tog slut, men vänskapen består. Det har gjort att vi sluppit så mycket av alla de problem som många trådar här tar upp. Sen är vi nog också den typen av människor som det är ganska lätt att ha att göra med. Det underlättar ju också. Vi kommer faktiskt så bra överens att vi också umgås emellanåt. Vilket är väldigt trevligt, inte minst för barnen.
Vi gick också väl förberedda in i våra nya relationer med våra bonusbarn. Lärde känna varandra ordentligt INNAN vi flyttade ihop. Pratade INNAN om vilka förväntningar, önskningar och krav vi hade. Ingen hade nöjt sig med att vi endast accepterade och behandlade varandras barn hövligt, utan för oss var det väldigt viktigt att vi faktiskt tyckte om dem och verkligen såg dem som en bonus. Hade vi inte gjort det, så hade vi heller inte bildat familj tillsammans.
Klart att vi haft våra problem genom åren precis som alla andra familjer, men inget som vi inte rett ut, och inget som haft sin grund i att vi inte är en ursprunglig kärnfamilj. Vi har det heller inte på det viset att var och en sköter och ansvarar själva för sina biologiska barn, utan här fungerar vi som vilken annan familj som helst. Hjälps åt med allt. Nu börjar ju barnen också bli så stora att de är mer eller mindre självgående. Vi älskar och respekterar varandra, och trivs tillsammans. Jag kan inte tänka mig tillvaron utan nån av dem.
Hej! Är bonusmamma till två "vilddjur" på snart 10 och 12 år! Mina chipmunks! (De har runda goa kinder) 
Från dag ett har det bara funkat. De är helt underbara fast de driver mig till vansinne emellanåt..
Jag och barnens mamma är på det otroligt goda vänner och umgås på fritiden själva eller tillsammans med barnen och deras pappa.
Jag älskar dem bägge otroligt mycket och ve den som gör dem illa!
Min fru har alltid kommit bra överens med min son. Ärligt talat tycker jag att hon varit en mycket bättre "förälder" till honom än hans riktiga mamma, eller mig själv för den delen (åtminstone känns det så ibland).
Jag är uppvuxen i en styvfamilj och det har på det hela taget varit jättefint. I familjen hade föräldrarna varsitt eget barn och så två gemensamma. Jag är ett av de egna. Vi ser varandra som syskon och de vuxna har fått en föräldraroll även för sina respektive bonusar. Våra föräldrar var noga med att alla skulle känna sig som en del i familjen, och vi syskon står både varandra och våra föräldrar nära i vuxen ålder.
Faktorer jag tror var positiva för att det skulle fungera:
Våra föräldrar var väldigt färdiga med sina ex.
De kunde samarbeta med sina ex, exvis på våra födelsedagar, studentmottagningar osv.
De accepterade att det var lite olika regler hemma hos bioföräldern respektive i styvfamiljen.
De hade en slags "ju fler desto roligare"-attityd till livet.
Tillägg: Det är klart att det blev konflikter ibland men ingenting som inte gick att lösa. Och de vuxna är rätt enkla att ha att göra med och hyfsat prestigelösa.
Ts! Du vet väl att du är på ett forum där folk frågar efter råd och stöd då de har ett problem! Gå in på relationssidan och andra sidor i känsliga rummet så får du se att det gnälls lika mycket där då de tar upp PROBLEM i familjen. Jag tycker det är dåligt att man som bonusförälder speciellt bonusmammor inte ska få tycka eller tänka, det är så känsligt när det är exets nya som har åsikter och tar plats. Dåligt!
Vi har en mkt väl fungerande familj, sambon, hans två barn, jag, och vårt gemensamma.
Vi fungerar som en familj, dock har vi aldrig försökt efterapa en kärnfamilj utan gör vår grej och alla trivs super och tycker om varandra. Sen finns det konflikter också som det alltid blir mer eller mindre i familjer eller med människor man lever nära.
Men TS, ett forum används oftast när man har problem/funderingar, för att ventilera, ta ut sin frustration etc på ett ställe där man kan prata med likasinnade, få tips och råd av människor i samma situation mm.
Det är väldigt sällan även i föräldrarforumet som människor bara går in för att skriva hur fantastiskt allt är :)
Samma gäller klart i styvfamiljsforumet. Sen finns det många situationer i styvfamiljen, som inte direkt finns i kärnfamiljen, som kan uppstå som periodvis kan upplevas väldigt jobbiga.
Hade tyckt det hade varit mycket underligt om det bara var trådar i forumen som handlade om lycka och om människor hade ett behov av att sitta på FL och skriva trådar när allt är guld och gröna skogar :)
