öppet brev till min mamma

Klart att hon inte tyckte om att läsa det där. En missbrukare vill ju inte se sina egna fel, att det är han/hon som själv styr över sina handlingar.

Sen tycker väl din mamma det sanningen som du skrivit i brevet och vet att det stämmer.

Jag förstår att det var ett enormt jobbigt brev att få. Men betyder det att det var fel av dig att skriva det? Nej det var inte fel tycker jag. Ditt främsta ansvar är mot din dotter, inte mot din mamma. Om din dotter utvecklar ångest pga mormors beteende så tycker jag att de inte skall träffas, alls. Om mormor kan umgås utan att ta piller, dricka sprit eller utrycka att hon har svår ångest så umgås ni. Att du sedan vet att din mamma eller Bertil dricker/tar piller så snart ni skilts åt, det får du hålla inom dig och försöka att inte tänka på och föra over oro på dottern, blir det för psykiskt jobbigt för dig själv så får du också tyvärr avböja umgänge.

Vi träffas inte alls, sedan augusti förra året. Lotta har träffat dem vid några få tillfällen, sista gången var de på pizzeria och de drack öl till maten. De hävdar att det var lättöl, men de har aldrig någonsin druckit lättöl tidigare och om nu vår konflikt handlar om alkohol, varför välja öl då? Lotta kom hem, sprang in på sitt rum och slängde sig och grät

Som sagt vi har inte träffats på ett tag och inte de och Lotta heller. I nuläget får de inte träffas för mig. Dels för att jag inte litar på dem och dels för att Lotta mår inte bra av det.

Nä hon verkar inte må bra av att träffa dem. Hur gamma är Lotta?

Lotta är 12, snart 13. Vi har pratat massor och hon förstår att mormor har problem med alkohol och tabletter. Hon är ledsen, arg och besviken på mormor, samtidigt som hon saknar henne som hon är utan tabletter och sprit. Jag har sagt att vi inte kommer att träffas på en lång tid och Lotta kan emellanåt säga att mormor kanske har slutat nu. Jag vet att så är det inte. Tankar far hos henne, tänk om mormor vill träffa mig nu, vad ska jag säga, för jag vill inte, tänk om hon dricker öl igen. Svaret hon får är att hon får inte för mig träffa henne, för att hon ( Lotta) inte mår bra av att de träffas. Reaktionen har blivit en mer avslappnad tjej, lugnare.

Stackars tjej. Min son på tolv har det lättare, vi har ingen som helst kontakt med mormor och han har aldrig träffat henne. Jag har inte haft kontakt med henne sedan sonen var ett. Jag slutade höra av mig och hon orkar tydligen inte, inget bryt eller bråk, jag bara slutade ringa och hon har aldrig ringt eller skrivit brev till mig eller mina syskon de senaste 20 åren.

Mm, det är ett hårt slag för henne, jag känner mig " klar". Hade ett snack med henne när dottern var bebis, ingen alkohol på det viset om hon skulle ha en relation till Lotta. Pillerna var under kontroll, visst värktabletter, men med följda ordinationer . De andra kom till för ca drygt 2 år sedan, i samband med Bertils cancerdiagnos. Såklart förstår jag att de mått väldigt dåligt och att under ett akut skede kan hon ha behövt något lugnande , men idag handlar allt om att döva ångest, och då även inkluderat alkohol. Detta gjorde hon även för 35 år sedan, då jag var barn/ tonåring.

Som jag ångrar att jag lät henne ha en relation till Lotta, ävensom det fungerade bra i 10 år.

Det som hör det svårt är ju också bilden av hur en alkoholist är / ser ut. Mamma och Bertil håller en väldigt snygg fasad, de är pensionärer bägge och har inte så mycket pengar men fasaden är fläckfri.

Tack för att du tagit dig tid att svara!

Jag tycker att du hanterar detta väldigt bra som mamma, det kan inte vara lätt för dig. Även om det är svårt mår nog Lotta bra av att du säger att det är ditt beslut att dom inte får ses. Det gör ju så att hon inte själv behöver bära på det tunga beslutet. Hade jag varit du hade jag frågat mamma och det inte var värt att vara ren och nykter för att få ha kontakt med dottern.

Jag har pratat med henne om att vara ren och nykter, åtminstone när vi ses, men hon är i fasen att hon har inga bekymmer med vare sig alkohol eller tabletter, tabletterna tar hon ju dels för smärta och det lugnande tar hon för att Bertil har cancer och då mår han dåligt och dricker. Och hon dricker ju inte som honom, hon tar ju bara några små drinkar ( med hembränt) för att hon behöver det; och det gör ju alla andra också, enligt henne.

Så länge inte själv tycker att det är något problem, kommer hon inte heller att ändra på något , det heter snarare att jag har problem och att jag borde söka hjälp för att förstå att hon inte har några problem.. Suck!

Min storebror har hon inte heller någon kontakt med längre, för att citera henne själv: jag tycker inte om honom. 2 barnbarn till där, som hon inte heller träffar. Bertil har två döttrar , med sammanlagt 4 barnbarn, som de inte heller träffar, den ena för att hon dricker för mycket så det går ju inte umgås med den familjen. Den andra dottern tror jag mest att det bara fasats ut, Bertil hör inte av sig och inte heller hon .

Helt ärligt så tror jag inte att hon kommer att ändra på något, dels för att hon själv inte tycker att det är något problem och hon är strax över 70 år.

Jag förstår din förtvivlan men har din dotter borta från detta! Verkligen! Och dig med. Det är inte ditt fel att din mamma och hennes man missbrukar, du har ingen skyldighet att stå ut med det. Jo hjälpa din förälder jo men inte då de missbrukar, de får göra ett val om de kan. Du och din dotter skall inte förvandla er till offer.

Åsikt:

Jo, det är ju egentligen där jag är. En sak att det var på samma vis när jag växte upp, en helt annan när det gäller mitt barn.

Jag behöver nog bara ventilera tankar, känslor.

Allt uppdagades i slutet av förra sommaren, och tyvärr så har det krupit fram fler saker som ligger längre bakåt i tiden. Jag blir mest arg på mig själv för att jag inte fattat tidigare