• Anonym (Förtvivlad)

    Hur klarar man att lämna någon man älskar?

    För att göra en lång historia kort - Jag lever med en extremt svartsjuk man.
    Vi har varit ett par i 5 år, har en dotter på 3 år, gifta i 2.
    Har fått utstå en hel del under vår tid tillsammans och jag känner att jag har gått sönder.
    Kan inte leva med honom då han tar livet ifrån mig, men jag älskar ju honom så otroligt mycket!
    När han har sina bra dagar, så är han världens finaste på alla sätt och vi har jätteroligt ihop.
    Men dom dåliga dagarna, som det oftast är, är hemska.

    Jag vet att man bara kan förändra sig själv, vilket jag har gjort och försöker. Det svåra är att han är så insnöad på att det är mitt fel att han är svartsjuk, att det inte ligger hos honom själv. Han är helt omöjlig att prata med.
    Det blir bara värre med tiden. Trots att jag knappt lämnar hemmet så får han för sig saker.
    Jag gör INGET för att provocera fram hans svartsjuka.

    Förra helgen kom mina vänner för att ta med mig på en weekend som 30-årspresent.
    En överraskning som vi inte kände till. Maken blev ursinnig och sa att han skulle ta ut skilsmässa om jag for.
    Jag stannade hemma.

    Han är aldrig fysisk elak mot mig, men den psykiska terrorn bryter ner mig.
    Vet att jag inte klarar av att leva så här, men hur kan man lämna någon som man älskar så otroligt mycket och som faktiskt är väldigt fin mellan varven?

    Förutom det är det en annan sak som skrämmer mig så mycket att jag inte kan lämna honom, kanske låter löjligt men det är så jag känner. Tanken att han ska vara med någon annan. Jag är inte svartsjuk, men jag älskar honom och klarar inte av tanken att han ska vara med andra... Skulle kännas som ett svek på något sätt.
    Vilket det så klart inte är, men det KÄNNS så.

    Hur gör man? Hur orkar man? Hur tar man steget?

  • Svar på tråden Hur klarar man att lämna någon man älskar?
  • Anonym (Lämna)

    Om du nu inte bryr dig själv, vilket jag får känslan av att du inte gör, så ska du kanske tänka på ert barn istället.
    Tycker du att ert äktenskap är en bra förebild för henne?

    Jag tycker du ska söka hjälp, för du ser inte klart, ha har tryckt ner dig så mycket.

  • Flisan79

    Det är långt ifrån lätt. Men eftersom att din man inte ens förstår att problemet är hans så finns inte ens en chans att det blir bättre, tyvärr.
    Jag undrar faktiskt om det är riktig kärlek du har kvar till honom. Jag skulle tro att det snarare handlar om någon form av "hjärntvätt". Svårt att förklara men om du skulle komma loss och få distans och tid att läka så tror jag att du skulle vakna upp och undra vad det var du eg älskade.
    Du skiljer på hans personligheter och älskar den "snälle". Men vad du måste förstå är att han är inte flera personer, han är EN och där ingår även den "dålige". Vem som helst kan vara gullig och snäll ibland men den som verkligen är det genuint, är ju det hela tiden. Klart man kan ha en dålig dag men man blir inte kontrollerande och elak för det.

    Kanske du skulle ta och skriva ner allt skit du kan komma på att han har gjort och läsa det några gånger. Det är lätt att blunda och förtränga i vardagen så kanske du ska tillåta dig minnas och bli lite arg.

    Du vet vad du måste göra, så finn en väg och bara "gör".

  • Anonym (Förtvivlad)
    Anonym (Lämna) skrev 2014-05-16 09:25:07 följande:

    Om du nu inte bryr dig själv, vilket jag får känslan av att du inte gör, så ska du kanske tänka på ert barn istället.
    Tycker du att ert äktenskap är en bra förebild för henne?

    Jag tycker du ska söka hjälp, för du ser inte klart, ha har tryckt ner dig så mycket.


    Vad bryr jag mig inte om menar du?
    Min dotter är mitt allt, det är inte frågan om något annat. Tankar om att bara få ha henne halva tiden dödar mig, kan inte ens tänka på det för då kommer jag aldrig kunna lämna honom.

    Jag har sökt hjälp.
    UCharlotte skrev 2014-05-16 09:26:30 följande:
    TS: Läs det här och skriv ut till din sambo.
    www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=255&

    Han kan skylla bäst han vill på dig men alla vet att det ligger hos honom. 
    Tusen tack!

  • Anonym (Förtvivlad)
    Flisan79 skrev 2014-05-16 09:34:19 följande:
    Det är långt ifrån lätt. Men eftersom att din man inte ens förstår att problemet är hans så finns inte ens en chans att det blir bättre, tyvärr.
    Jag undrar faktiskt om det är riktig kärlek du har kvar till honom. Jag skulle tro att det snarare handlar om någon form av "hjärntvätt". Svårt att förklara men om du skulle komma loss och få distans och tid att läka så tror jag att du skulle vakna upp och undra vad det var du eg älskade.
    Du skiljer på hans personligheter och älskar den "snälle". Men vad du måste förstå är att han är inte flera personer, han är EN och där ingår även den "dålige". Vem som helst kan vara gullig och snäll ibland men den som verkligen är det genuint, är ju det hela tiden. Klart man kan ha en dålig dag men man blir inte kontrollerande och elak för det.

    Kanske du skulle ta och skriva ner allt skit du kan komma på att han har gjort och läsa det några gånger. Det är lätt att blunda och förtränga i vardagen så kanske du ska tillåta dig minnas och bli lite arg.

    Du vet vad du måste göra, så finn en väg och bara "gör".
    Mycket kloka ord.
    Har alltid tänkt att han är två personer. En bra och en dålig.
    Men som du säger, han är ju bara en.

    For och sov hos min mamma en natt förra veckan. Jag saknade honom inte en sekund. Men då var jag så förtvivlad. Hade bett honom att gå och prata om sin svartsjuka, för att han ska få hjälp och kunna må bra.
    Till svar fick jag att han skulle bli kvitt sin svartsjuka och misstänksamhet bara för att jag lättare skulle kunna vara otrogen. Blev så ledsen så jag verkligen är mån om han. Men att han istället väljer att se det som att jag ber honom av egoistiska själ.

    Min plan är att pröva bo hos min mamma ett tag. Kan det vara en början?
  • Anonym (Lämna)
    Anonym (Förtvivlad) skrev 2014-05-16 09:36:01 följande:
    Vad bryr jag mig inte om menar du?
    Min dotter är mitt allt, det är inte frågan om något annat. Tankar om att bara få ha henne halva tiden dödar mig, kan inte ens tänka på det för då kommer jag aldrig kunna lämna honom.

    Jag har sökt hjälp.

    Tusen tack!

    Du bryr dig inte om ditt eget mående. Du mår inte bra, men vill samtidigt inte göra något åt det.


Svar på tråden Hur klarar man att lämna någon man älskar?